APOCALYPTIC PUSSY

PSST ..

2009-09-20T23:00:00.001+02:00

Personligt.

2009-09-20T20:07:00.005+02:00

Det är faktiskt "rätt" hemskt att ha den slags relation till sina föräldrar som jag har. Jag skall träffa min mor för middag och samvaro i morgon kväll, och jag fasar för det. Efter vår förra "samvaro" för en månad sedan kunde jag inte förmå mig att ringa henne på två veckor, och jag undvek även hennes (fåtaliga) samtal. Jag tror att till och med hon själv insåg att hon hade gått för långt då. Sedan dess har jag ringt henne kanske två gånger. You do the math.

Detta är förstås inget nytt - vi har haft problem i en bra bit över tio år. Det är så svårt det där: När man är barn, litar man blint på sina föräldrar; de är ens måttstock och hela ens uppfattning om hur världen är beskaffad. Men sedan växer man upp, ser andra saker och (många) andra människor, upplever världen. Ens ögon öppnas och man lär känna sina föräldrar för de människor de är. Och jag har kommit att ha så svårt för så mycket hos min mor. Det är så mycket jag inte tål och så mycket jag inte har något till övers för längre. Jag känner sedan länge näst intill noll sympati för henne och hennes öde. Hon är (bland annat) den mest negativa, inskränkta, fördomsfulla, självömkande och - inte minst - passiva personen jag känner.

Mitt största mål i livet - med allt vad det innefattar - har länge varit att inte bli som min mor . Det är ganska hemskt.

Underbart!

2009-09-20T17:34:00.002+02:00

Nu sitter jag här med min stora kopp svart kaffe. Det är en underbar dag i dag! Jag och Hjärtat (vi har för övrigt varit ihop i snart ett år, wiihoo) låg i sängen i två timmar i morse och bara var - bara var en massa kärlek, mys och underbarhet (underbarism? underbarlighet? hehe). Sedan var vi likadana efter frukost, och sedan for han. Under den närmaste timmen därpå, hann jag:

* torka ur kyl och frosta av frys
* städa bort sommarbalkongen (jag har aldrig någonsin njutit mindre av min balkong än denna sommar - har knappt varit där ute)
* tvätta två maskiner
* diska

Det var jävligt snabbt jobbat, skall jag säga! Sedan målade jag om naglarna och hämtade den sista tvätten och hängde upp i badrummet (jag bara älskar när det luktar "torkande tvätt" där inne) och nu har jag som sagt gjort kaffe. Jag skall plugga fonologi nu, och för det krävs en jävla massa kaffe, skall jag tala om! Jag har spytt så mycket galla över fonetiken att det räcker och blir över för tre tråkiga delkurser. Det är otroligt analt och bisarrt tråkigt. Hjärtat, som emellanåt kan tycka (antagligen med rätta) att jag är lite väl negativ, tittade i min bok i går kväll och utstötte diverse kräkljud - både verbala och mer gutturala sådana. Det är helt enkelt så jävla tråkigt att klockorna bara säckar ihop och dör.

Trött men lyckligast.

2009-09-14T20:04:00.006+02:00

Jag är så trött att jag ser olycklig ut. Dessbättre är jag kanske lyckligare än någonsin. Jag är i skolan hela dagarna: morgnarna, mittpådagarna, eftermiddagarna och kvällarna. I dag kom jag hem runt halv nitton, vilket är tidigt. Halv tjugoett har varit vanligare, men det håller kanske inte i längden. Jag köpte en laptop förra veckan (äntligen!!!) och i dag deponerade jag hundra kronor för ett skåp (givetvis för att inte behöva släpa alla ton böcker, pärmar och block fram och tillbaka). Denna termin läser jag 150%.

Nu skall jag hoppa ner i ett bad och skrubba min hårbotten. Jag åt sushi vid halv arton, så någon mer mat behöver jag inte bry mig om i dag - jag rullade därifrån. Jag älskar universitetslivet och även om jag egentligen inte kan tänka mig in i den rollen i dagsläget, undervisar jag när jag tänker mig framtiden. Konstigt, men inte fullständigt barockt.

Och så har jag dessutom världens näst största ring. Vad skall jag säga, livet leker.

Panik?

2009-08-31T21:44:00.002+02:00

Plötsligt är det i morgon allt börjar och plötsligt är jag inte beredd och känner mig som träffad av blixten, stressad och totalt inte med i matchen. Nervös. Inte inför kurserna utan inför själva grejen med livsomställningen. Det känns som om det är så mycket jag inte har hunnit med, så mycket mer jag skulle ha gjort på de här lediga dagarna, och nu är det för sent; nu börjar det och jag är inte beredd.

Klippklipp!

2009-08-28T20:51:00.008+02:00

Jag har äntligen klippt mig!

På nedre bilden ser håret längre ut än det är eftersom jag lutar mig framåt, det är i visst behov av torrschampo/tvätt, det skall färgas på söndag (inte gjort sedan i juni, jisses) och jag är trött som tre as (minst!). Men i övrigt, så! Jag är toooooknöjd. Helt seriöst, en barndomsdröm har gått i uppfyllelse. Äntligen någon som vet hur en page skall klippas på någon som jag! Nämligen min älskade frisör sedan 2005 (när jag väl släppte taget om mitt långa hår, vill säga .. som ändå bara gjorde ont och var jävligt). ♥.

ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEEEN!

2009-08-24T07:33:00.001+02:00

Och så var sommarjobbet slut!

Slutsats.

2009-08-11T08:30:00.002+02:00

Det finns inget bättre än att befinna sig i samma säng som den man älskar och älskas av.

En insikt om mitt förflutna.

2009-08-10T07:15:00.002+02:00

Jag gav mig själv det allra sämsta vad gällde allt här i livet - sysselsättning, bostad, pojkvänner, vänner - och sedan fick (och får) jag kämpa för att övertyga mig själv om att jag är värd något bättre.

Tungt.

2009-08-09T09:02:00.002+02:00

Jag har haft en jättefin morgon, där jag sov ända till halv sex (bättre än fyra i alla fall) och sedan satt ute på balkongen och åt frukost och läste tidningen i gott och väl en och en halv timme .. Men nu är jag ledsen. Ledsen, ledsen. Jag tänker på min pappa och på att livet är förgängligt och på att det borde finnas fadermanualer och kanske även dottermanualer och på att om han gick och dog nu skulle vi aldrig få chansen att reda ut något. Döden är liksom det enda riktigt definitiva, det slutgiltiga. Det är så sorgligt alltihop - och jag önskar så att det inte fanns föräldrasorger för mig att bära.

Kanske gamla nyheter, men värt att säga ändå.

2009-08-08T09:06:00.004+02:00

Jag satt på min balkong tidigare i morse, tittade på den uppgående solen och kontemplerade utan att kunna hjälpa det.

Jag tror att sann lycka och inre frid består i att behandla människor omkring sig väl och att våga förverkliga sina drömmar. Drömmar om att resa, om att plugga, om att vara uppriktig med sina känslor.

Lyckan över materiella saker är en förgänglig lycka som behöver fyllas på igen och igen och igen och igen för att man skall kunna känna den, medan jag, när jag sätter mig ner och till exempel tänker tillbaka på dagen då jag bytte efternamn, fortfarande blir lika överväldigande lycklig som när beslutet kom. Det var något jag i tretton års tid hade velat göra. TÄNK att jag gjorde det!, tänker jag då.

Vad fan ..

2009-08-08T06:32:00.001+02:00

Jävligt enerverande att ha vaknat klockan fyra igen!

Om internethandel.

2009-08-07T17:43:00.002+02:00

Jag förstår helt enkelt inte att inte fler handlar på nätet. Hurra för global handel och en fri marknad! Det mesta inom smink, hudvård och dylikt, och till en viss del även kläder och skor (kläder handlar jag förvisso överlag inte i någon större utsträckning) köper jag på nätet, både från svenska hemsidor och från människor överallt i världen via eBay. Och det är just via det sistnämnda som den stora vitsen med att handla över nätet är - det är så mycket billigare. OPI-lack för 60:- (150:- här hemma), parfymer till halva priset! Fast det det handlar om för mig är i första hand inte just billighetsaspekten - utan vad jag kan få för mina pengar.

Alldeles nyss var jag nere på macken och hämtade ut två paket som väntade på mig. Två parfymer. Att köpa dessa i en vanlig affär .. Vi tar eleven.se som exempel. (Inget ont om eleven.se, jag ÄLSKAR, ÄLSKAR eleven.se och handlar gärna där! Men jag tar dem som exempel eftersom deras priser är marknadspriser - svensk marknad, that is.) Jag köpte Pink Sugar av Aquolina och Fancy av Jessica Simpson, 100 ml var.

eBay:

Pink Sugar 258:- ($33.95 USD (inkl. porto))
Fancy 338:- ($43.98 USD (inkl. porto))
= 596:-

Eleven.se:

Pink Sugar 449:-
Fancy 525:-
= 974:-

Och då är dollarn ändå halvhög nu. Vad gäller säkerhet och sådant, är säkerheten på både eBay och PayPal (som är det betalsätt alla säljare i alla fall jag har stött på använder) skyhög. Deras respektive kundtjänster hjälper dessutom alltid till när det är något - nästan så att de är övertrevliga, på ett sådant där typiskt "amerikanskt" sätt. Men jag gillar det, och framför allt känner jag mig trygg. De svarar alltid snabbt och både säljare och köpare är skyddade mot lurendrejare - man kan få tillbaka sina pengar via både eBay och PayPal. (Jag skulle för övrigt älska om den amerikanska kundservicen fanns även här hemma! Fatta att man i USA dessutom kan gå tillbaka med öppnade och använda produkter - smink, parfymer, vad som helst - och lämna tillbaka om man inte är nöjd!!)

Det gäller att se till att inte handla hos säljare som inte har hög feedback, eller åtminstone att handla hos sådana som har bra statistik. Det står alltid hur länge en person har funnits på eBay och man måste ju ge folk en chans - men om någon har fyra omdömen varav två är negativa och en neutral ..

Nja, det var det om det. Nu skall jag sätta mig och dricka klart mitt kaffe, och fnissa för mig själv medan jag tänker på att jag har sparat 378:-! (För övrigt mår jag inget vidare och har så inte gjort på flera timmar. Jag har läst om förkylningar på bloggar både här och var, så jag hoppas att det inte är det .. och inte något annat heller, för den delen.)

Besked är ändå alltid skönt.

2009-08-07T14:28:00.002+02:00

Jag fick en fråga om huruvida mitt besked från VHS var bra eller dåligt.

Det var bra.

Pojkvännen var fin: Stackars baby! Dumma vandaler som tar din rättmätiga plats! Men för min del är det bra nyheter! Då är du ju nära mig och försvinner ej iväg till nåt fjollträsk!!

Umeå nästa år, helt enkelt. Inte mer med det!

Mission(s) accomplished.

2009-08-07T14:06:00.002+02:00

Gammal lampskärm.

Ny kampskärm.

Trial by error, trial by error.

Och, när jag ändå håller på:

Gammal hylla.

Ny hylla.

Gammal ljuskrona.

Ny ljuskrona. (Fy fan, vilken värdelös kamera jag har!!)

Gammalt nattduksbord (mitt var rött).

Nytt nattduksbord (bredvid en obäddad säng).

Detta har jag gjort medan pojkvännen vista(t)s i lapphelvetet. Han kommer hem på måndag och ..

.. det enda som återstår är spegeln.

Dagen har börjat!

2009-08-07T08:40:00.002+02:00

Jag älskar lediga dagar när halva dagen inte går åt att sova ut, äta frukost, duscha och fixa sig. Jag sov tio timmar i natt, klev upp halv fyra, åt en underbar frukost på balkongen, läste lite bok, duschade och tvättade håret - och var klar klockan åtta!

Åh, jag längtar efter att klippa mig. Vill göra det nu, nu, nuuu. Jag är mer än lovligt less på mitt hår! Jag klippte det i mars och lät det sedan vara för att jag ville kunna sätta upp det på sommarjobbet - så nu är det LÅNGT.

Jag har kommit fram till att ur hårömhetssynpunkt hatar jag långt hår. Det gör ont att borsta, ont att tvätta, ont att sätta upp, andra fastnar i det, jag fastnar i det, min pojkvän ligger på det - och det är dessutom varmt som fan. För att inte tala om att det går åt mindre schampo och är både billigare och sååå mycket lättare att färga när det är kort. Jag hade egentligen tänkt klippa mig i slutet av september, men som det känns nu kommer jag inte att kunna härda ut till dess. Fast hur det än blir med den saken, kommer jag att kapa ungefär en decimeter, så att det längsta blir cirka tre centimeter nedanför hakan/käkbenet. I nacken kommer det att bli riktigt kort. En ovanligt brant page, helt enkelt. (Intellektuella funderingar, återigen.)

Ungefär så långt har det varit som mest. Så att det täckte brösten.

Något i typ den här längden-kort.

(Det var jättesvårt att hitta vettiga kort!)

I dag skall jag göra två saker:

* Gå ner till macken - posta och hämta ut paket
* Klä om en lampskärm

Det sistnämnda kommer jag att ta tag i så fort kaffet jag drack till frukost har gått ur kroppen lite. Just nu skakar jag lite och det är ju inte så optimalt när man skall hålla på med pilljobb.

För övrigt fick jag besked från VHS i dag, och så här ser det ut:

Så, det var det så länge.

God morgon!

2009-08-07T05:03:00.006+02:00

Klockan tre i går eftermidag såg jag på film. Napoleon Dynamite. Fy fan, vilken rolig film! Den slutade 16.45. Att ligga ner och göra något stillsamt när man är skittrött är aldrig någon bra idé, och liggande där i min soffa blev jag givetvis sömnig. Jag ställde klockan; jag skulle bara sova en timme.

Jag vaknade halv elva av att hemtelefonen ringde. Det var Hjärtat, som hade blivit orolig när jag inte hade svarat på hans sms. Jag sa att jag ännu inte riktigt hade lärt mig hur man skickar sms i sömnen. Sedan borstade jag tänderna och la mig i min säng, i vilken jag sedan vaknade klockan halv fyra i morse - allt som allt tio och en halv timme senare.

Nu skall jag sätta mig på min balkong med frukost, kaffe och en bok och se solen gå upp. Sedan kommer det inte att vara för tidigt för att duscha, och därefter kan dagen börja.

Kanske inte alltför intellektuellt ändå ..

2009-08-06T12:44:00.006+02:00

Jag gick av fjärde natten i morse, men har jag sovit något? Nej. Jag gick förvisso och lade mig, men jag var lite uppskruvad samtidigt som det var - är - supervarmt. Så jag kunde inte somna. Hade jag legat kvar tillräckligt länge hade jag säkert somnat till slut, men eftersom jag skulle upp runt tolv tycktes det rätt meningslöst att lyckas somna typ halv elva .. Så jag sket i det och gick upp.

Så nu sitter jag här i överintellektuella funderingar. Jag funderar nämligen över hur man egentligen bär sig åt för att lyckas lägga det perfekta rouget. Jag menar, titta bara. Man dör lite grann, visst? Och här. Och här. Jag tycker att ibland när jag lägger rouge, får jag det liksom i hela ansiktet .. eller i alla fall över hela kinderna. Till saken hör ju också att jag jämt har rosa kinder, i och med mycket känslig hud och en liten (den är i alla fall liten för närvarande) tendens till rosacea - som jag fick ett ordentligt utbrott av för några år sedan.

Andra intellektuella funderingar rör huruvida jag har varm eller kall hudton. Jag trodde att jag hade kommit fram till att jag hade neutral, men så lade jag på grön concealer på mina rosa kinder i går kväll (då försvinner det rosa) och lade sedan på knalloranget rouge - och det såg förjävligt ut, som om jag hade kletat på brunoranget solpuder så där lite på måfå .. Så nu tänker jag att min hudton kanske är kall, då (eftersom oranget är en varm färg) ..

Jag sprang in i något tidigare i morse och nu har jag satan ont i knät - så där att det gör ont att gå. Men jag är van, sådant där gör jag hela tiden. Har en dörr en karm (faktiskt rätt vanligt), kan man ge sig fan på att jag kommer att springa in i den. Förra veckan höll jag på att slå ut ögat mot diskbänkens kant när jag böjde mig ner. (Ögat klarade sig; mitt höga och omöjligt-att-lägga-rouge-på-kindben tog smällen.) Jag snubblar när jag går (ofta över mig själv), jag bryter naglar hela tiden för att jag missar att inte träffa saker. Jag är helt enkelt stissig och för snabb och jag ser mig inte för; min kropp flänger åt alla håll på samma gång. Ungefär sådan är jag väl som person också.

I övrigt sitter jag och funderar över hur konsekvent jag kan vara vad gäller vissa saker, samtidigt som jag är inkonsekvent och föränderlig intill oberäknelighet gällande andra. På sistone har jag känt att kanske inte ens jag kan lita på mig. Jag kan inte garantera att jag kommer att tycka i morgon det jag tycker i dag, samtidigt som jag har lyssnat på samma musik i flera år. Till exempel. Alltså, då snackar vi samma låtar, samma skivor. I flera år. Samtidigt som jag i år har känt åh, sol, åh, sol, åh, sola, åh, fräknar och solbränna, har jag ända sedan rosacean (år 2003 eller så) svurit vid skuggan och absolut ingen sol eller solning - eller sommar, för den delen. Men i år .. sol- och badsemester, hav, värme .. Jag får så fantastiskt fina fräknar och fläckar över hela kroppen i solen. Varje gång jag har vistats i solen upptäcker jag några nya fläckar, och det är så himla fint! Jag har hela ryggen full - fläck, fläck, fläck, fläck, fläck.

Nu skall jag se på lite Twin Peaks. Det är synd om sommaren - jag har jobbat hela och känner inte ens att den har varit eller är. Tråkigt.

Semester, wiihoo!

2009-08-06T08:41:00.006+02:00

Nu har jag semester i nio dagar. Fantastiskt härligt!!! Jag behöver sömn och vila mer än (den påstådde) Jesus behövde komma ner från (det påstådda) korset.

I helgen blir det bara alone-time - fixa, pula, läsa, sova, sova. På måndag klockan tolv står jag på Centralen och gråter, för då kommer Hjärtat äntligen hem. Efter några kärleksdagar blir det lite vänumgänge, lite vin, lite mat, eventuellt lite Magnus Betnér. Och slutligen, från och med nästa lördag då min semester är slut, är det endast nio jobbnätter kvar. Jag klagar egentligen inte, då jag har tjänat en hel del pengar - men jag har slitit som en slav.

Jag inledde min semester med denna fantastiskt fina rosett/brosch i korall och beiget. Jag anser nämligen att allt skall firas - och det så mycket man bara kan.

Glad, glad!

2009-08-02T12:39:00.013+02:00

Jag är så himla glad i dag! Jag lyckades sova hela natten i natt, 22-07, och det var så skönt! Sedan börjar saker äntligen röra på sig ekonomiskt, och snart kommer jag att sluta vara fattig som en kyrkråtta utan faktiskt ha kronor att räkna .. om man säger så, hehe. Sedan kom jag i går kväll på att jag ju börjar skolan om exakt en månad! Och nu, en dag senare, är det ju mindre än en månad kvar :)

Jag räknar väl nästan inte med Stockholm längre. Den där lägenheten som jag "typ" hade fixad är inte aktuell längre (ägaren valde att flytta tillbaka), och framför allt har jag ju en himla dålig reservplacering - i denna lågkonjunktur när så många har sökt. Det känns som att det så här nära inpå terminsstart skulle bli en himla massa meck med oförberedd flytt, nytt bostadsletande och allt, även om jag skulle komma in .. Ja, ni fattar säkert. Jag har kollat bostäder en del, utan att hitta något som verkar tillräckligt bra. Jag vill inte ha något möblerat rum hemma hos någon eller några ockerpriser (och jag vill särskilt INTE ha något möblerat rum hos någon ensamstående mamma med tre barn, som röker inomhus och har hund som man skall ställa upp på att rasta (vad är det med folk egentligen!?)). Och sedan skulle min lägenhet här behöva hyras ut, vilket jag inte ens kan sätta i gång med utan ett antagningsbesked. Jag har förstås inte helt avskrivit det hela (men ändå). Men jag fortsätter ju i Göteborg och det är verkligen inte fel! Det är ju inte så att jag inte har några fler kurser jag vill läsa, om man säger så .. I höst kommer jag att läsa en heltidskurs med vanlig undervisning och en halvtidskurs på distans (om jag får ihop det). Och söka till Umeå nästa höst!

Vidare har jag fått mitt CSN-lån beviljat. Jag är så glad att jag inte är en av dem som CSN strular/har strulat för. När jag kollar mitt senaste beslut, tog det dem en dag att fixa allt .. Vidare har jag unnat mig fina saker denna månad (tre(!) parfymer, ett nagellack, ett rouge) och vidare innebär "skolstart om mindre än en månad" att det är mindre än en månad kvar att jobba! Halleluja! Visserligen kommer jag att jobba några nätter/månad hela hösten, men det är ingenting jag bekymrar mig om. Och, sist men inte minst, kommer Hjärtat hem från lapphelvetet rätt snart.

Åh, jag längtar så efter allt det där och det rör äntligen på sig!

Nu skall jag ner och handla mat. Puss.

Jag emigrerar snart!

2009-07-31T07:22:00.007+02:00

Fan, vilket pissväder det är - varenda jävla dag!!! Jag skall fan flytta till Jordanien.

Mera "ekologisk mat inte bättre".

2009-07-29T22:07:00.000+02:00

Man kan nästan tro att jag är på en räd mot ekologisk mat - men vad göra när inläggen serveras mig på det här viset? I mitt förra inlägg om saken skrev jag att jag eventuellt kunde tänkas köpa ekologisk mat om den är mer näringsrik. Men, nej - den är inte ens det!

Glädje!

2009-07-29T21:19:00.002+02:00

Jag är alldeles jättetrött, hungrig och har ett öppet sår MITT ÖVER långfingrets topp (hur fan jag nu fick det) - men utöver det mår jag alldeles strålande! Jag är glad-GLAD. Så där sprudlande och glatt-glad :)

På grund av allt mitt slit på jobbet bestämde jag tidigare i dag att jag skulle unna mig något. Det blir ju en del pengar över efter att den där skulden är betald, pengar som allihopa skall sparas. Men en tusenlapp på mig själv, det kan jag unna mig! Så ett efterlängtat NARS-rouge och några skivor senare, sitter jag och bevakar två parfymauktioner jag är delaktig i .. hehehehe. Och så är jag kärlekskrank till tusen! Kom hem nu!!

Nu skall jag äta och sedan till jobbet, puss och kram!

Jag bara undrar.

2009-07-29T05:07:00.004+02:00

En tanke slog mig medan jag stod i köket på jobbet och fixade med några saker: När är egentligen nog? När kommer man att vara mer värd än pengarna man kan dra in?

Jag menar .. De här fem extranätterna jag gjorde. De fem extranätterna som slet ut mig, som har fått mig att vakna kl. 03 med magen skrikande efter frukost(!), som har fått blodsockret att åka Balder, som har förstört min sömn alldeles .. De tio nätterna på raken jag gjorde. Skulle jag göra om det? Tja .. Det var ju ändå fem extranätter för åtta tusen kronor i rena pengar. Ja, det är väl det värsta. Det skulle jag. Denna gång är väl i och för sig aningen speciell, då jag har en skuld på nio tusen som dessa pengar kommer att skyfflas över i på en gång när de anländer med nästa lön .. Men ändå. Även om dessa pengar ändå kommer att ha varit slitpengar - åtta tusen till? Säg till exempel nästa år? När chefen ändå är så glömsk att hon sätter in mig på kvalificerad övertid? Det är väl det .. jag skulle ha gjort om det. För pengarna. Men när blir man själv mer värd än de där pengarna man kan dra in genom att slita lite mer, lite till? För jag vet att jag hade tagit en elfte natt på raken också, om den krisen hade råkat uppstå på jobbet den morgonen jag gick av (fast det faktiskt bara för att också den hade varit kvalificerad övertid för mig) - men när blir man själv, ens hälsa och välmående mer värd än pengarna man kan dra in genom att sträcka på den där hälsan lite till, nagga den lite i kanten?

Antagligen när man egentligen inte behöver pengarna till något särskilt, något viktigt, något speciellt. (Förhoppningsvis hinner man inte bli girig fram till dess.) Eller när man redan har en del. Ja, det tror jag på. När man redan har en del - när man har kunnat få sitt lystmäte stillat till en tillräckligt stor del. Jag är väl inte där än.

Jobbigt.

2009-07-28T05:30:00.002+02:00

EXAKT samma visa som i går: vaknar en helt galen tid på morgonen (i går 03, i dag 04), vrålhungrig. Skulle kunna äta upp en megastor häst. Denna gång dessutom skakis och bakis efter sömntablett. Våndas. Kan inte sluta tänka på mat. Är jättetrött, men kan inte somna om. Kommer till slut fram till att det enda sättet att få göra det, är att gå upp och äta. (Det värsta, det värsta är ändå sockersuget! Jag är sugen på precis ALLT.)
En mastodont-sådan i dag; i går var bara en vanlig. I dag: stora mackor, två kokta ägg, massor av kaviar, grekisk yoghurt med massor av bär. Efter det hoppas jag kunna somna om och sova en stund.

I dag, till skillnad från i går, har jag massor med saker jag behöver göra. Hämta upp Hjärtats post, en hel del ärenden på stan och bio+middag kl. 19 och framåt. Buss till jobbet kl. 22.25. Det skulle alltså aldrig gå att sova till 17.30 som i går.

Nu skall jag alltså äta min frukost och sedan sova en stund till. Jag är så sömntablettsdåsig - vilket var något jag tog i går kväll enbart för att jag hade sovit hela dagen i går. Jag hatar sömntabletter.

Ja, ja, allt detta .. Så går det väl när man har jobbat tio nätter på raken. Så går det.

Just snyggt, just snyggt!

2009-07-27T18:27:00.001+02:00

Jag somnade så fint i går kväll kl. 23. Jättetrött och i ett perfekt sleeping mode. Vaknade jättevarm och vrålhungrig kl. 03. Efter två timmars försök att somna om, insåg jag att enda sättet skulle vara att gå upp och äta frukost. Sagt och gjort, och jag la mig igen kl. 07. SOV TILL 17.30. FÖRBANNADE JÄVLA SKIT. Så nu blir det till att äta något och sedan knarka något. Jag måste ju få sova i natt!

Nu skall jag dessutom börja med att inte sova så länge på dagen när jag har jobbat. Till typ kl. 14. Det är nitton nätter kvar av sommarjobbet, det är inte så mycket. Det skall bli skönt när de är över!

Ha!

2009-07-26T20:22:00.002+02:00

Jag vet inte om jag köper något ekologiskt alls. Och gör jag det, är det för att det smakar godare, är näringsrikare eller något liknande - aldrig medvetet för miljöns skull. Folk som ekologivränger ut och in på sig själva .. En jävla fluga, det är vad det är! Om två år kommer alla att göra något annat - och svära lika mycket vid det.

Kvällen.

2009-07-26T19:02:00.003+02:00

Het, het, heeeet dusch, hårtvätt och inpackning, skrubbvantar, manikyr, pedikyr, krämer, nagellack 20 x 3 lager + under- och överlack. En vanlig dusch, helt enkelt.

Jag går aldrig, aldrig utan nagellack. Okej, sammantaget kanske en vecka/år, men det är allt. Jag vet inte hur andra klarar det. Jag vill inte klara det. Det ser så naket och fult ut på mig - framför allt naket. Det är väl för att jag är van. Fast det ser faktiskt naket ut på andra också, för den delen.

Nu skall jag ringa min mor och Hjärtat och sedan se på film. Ils - Them. Inte för att det är en bra film; i själva verket är det en sopfilm utan dess like. Men den har vissa element jag drömmer om. Inte skräcken och de terroriserande barnen (faktiskt inte), utan ett hus lite avsides någonstans i ett främmande land. Jag vill inte bo i Sverige hela livet, även om jag älskar Sverige. Jag tror inte att jag kommer att göra det heller - i alla fall inte hela tiden. Men, framför allt: Det värsta som finns vore ju att stagnera, och världen har dessutom aldrig varit så öppen och lättillgänglig som nu. Så många vägar, så många möjligheter - och så skall man sitta och mögla på ett och samma ställe hela livet? När världen är så vacker och livet (förhoppningsvis) så långt? Nej, hujeda mig. Så bisarrt!

Världens kanske näst bästa bok.

2009-07-26T16:35:00.003+02:00

Just nu håller jag på att läsa en bok som heter Kosmokomik. Den är skriven av en italiensk författare som heter Italo Calvino och första gången den gavs ut på svenska var år 1968 av Bonniers. Denna bok är helt hysteriskt rolig! Den är det bästa jag har läst sedan Liftarens guide till galaxen (i den genren, får jag då påpeka - mycket vatten har flutit under bokbroarna sedan jag läste Lgtg och jag har läst en hel del bra böcker). Här är länken; köp den, köp den, köp den!!!

Jag skulle egentligen ha kunnat slå upp vilken sida som helst och skrivit av några citat till er, så bra är den, så bra är varje sida. Allting är så himla bra, så roligt att jag fnittrar för mig själv mest hela tiden. Samtidigt är boken så intelligent och meningarna ibland så vindlande (och långa), att jag ibland får gå tillbaka och läsa om vissa saker både tre och fyra gånger, för att helt och fullt lyckas följa logiken och det författaren vill ha sagt.

I korta drag handlar boken om .. rättare sagt, den går ut på att förklara olika vetenskapliga skeenden i rymden (det man kallar astrofysik), genom att berätta en historia om varje. Varje kapitel/novell börjar med några meningar där en viss fakta presenteras, som till exempel på sidan 34: Solen som befinner sig i Vintergatans yttre zon behöver cirka 200 miljoner år för att fullborda ett helt galaktiskt varv. Och då följer en berättelse där denna fakta vävs in.

Hör bara:

"Den lägsta punkten av sin omloppsbana passerade Månen utanför Zinkskären. Vi brukade fara ut dit i den sortens roddbåtar som man hade på den tiden, runda och platta och av kork. Vi var rätt många ombord: kapten Vhd Vhd, hans fru, min dövstumma kusin och ibland också lilla Xlthlx som då väl var tolv år."

"Nu frågar ni mig förstås vad tusan vi hade på Månen att göra och det ska jag förklara. Vi var där och hämtade mjölk" ..

"Om Rwzfs lekte, så var det ett tecken på att han hade hittat något nytt. Ja i fortsättningen sa man förstås med sedvanlig överdrift att han hade hittat en sten. Någon sten var det inte, men säkert en klimp av mera solid materia eller vi kan säga mindre gasartad. För sin del gav han aldrig klart besked på den punkten, tvärtom berättade han allt möjligt som föll honom in, och när den epok inträffade då nickel bildades och det inte talades om annat än nickel, så sa han: "Just det - det var nickel, jag lekte med en nickeldank!" Och därför fick han öknamnet Nickel-Rwzfs. (Inte som någon nu påstår, att han kallades så för att han hade blivit nickel och inte lyckats komma längre än till mineralstadiet, efterbliven som han var; så är det inte, jag säger det av sanningskärlek, inte för att det är fråga om min bror: han hade alltid varit lite efter, det är sant, men han var inte en metallisk typ, snarare lite geléaktig; till den grad att han när han ännu var bara barnet gifte sig med en alg, en av de första, och sen hörde vi aldrig något mer av honom.)"

"Rwzfs, varför har du satt eld på mormor?"

Så, så är det. Världens kanske bästa bok efter Liftarens guide till galaxen.Tyvärr är den bara på drygt hundrafemtio sidor, men som tur är har jag en annan bok av samma författare som snart skall komma på tur - efter denna bok och Goda omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett.

(Jag vet inte varför texten blev så här cerebral paresigt ihopklämd, och jag vet inte heller hur jag skall fixa det. Rättare sagt: det GÅR INTE. JÄVLA HELVETE.)

Parodin är inte död!

2009-07-26T09:02:00.008+02:00

Det är länge sedan jag slutade läsa den där påstådda psykopatens blogg. Hybris är en egenskap jag inte klarar av - och det är precis vad så gott som alla hans inlägg på ett eller annat vis handlar om. Jag kan bara inte tro att det är sant att någon skulle sitta och dregla över honom och sättet han framställer sig själv på, som många påstås göra. Totalt obegripligt! Hur som helst, den enda anledningen till att jag nu har börjat läsa den mycket ocharmiga bloggen igen, är denna fantastiska parodiblogg. I stort sett vartenda inlägg som läggs upp hos "psykopaten", får snabbt ett parodiinlägg. Helt klart min favoritblogg just nu! (Min favorithumorsort är för övrigt alla slags parodier, vass sarkasm och ironi. Aldrig är jag så vass och snabbtänkt som när det gäller att driva med någon, aldrig skrattar jag så rått som åt sådan sorts humor.)

En annan parodiblogg som finns, i alla fall ett inlägg då och då, är denna som parodierar Niotillfem-Sandra s pojkvän, som tidigare benämndes Vinden i hennes blogg. Nu benämns han kort och gott Ludde - som man får anta är hans riktiga namn. Jag har inte plöjt igenom hela bloggen så jag har inte helkoll, men de inlägg jag har läst har varit roliga.

Psykopatparodibloggen har jag däremot läst igenom hela, och det i ett svep - så bra är den. Jag skrattade som jag skrattar när något är riktigt roligt - så där att jag inte får luft och det som kommer ut mer liknar ett lösryckt, bubbligt fnitter med ständiga pauser än ett sammanhängande asgarv. Men så är ju det bästa skrattet det som inte ens låter en andas!

Det är ont om bra parodibloggar. Fast för att en sådan blogg skall vara lyckad, krävs det ju att man känner till bloggen som parodieras; och det blir ännu roligare om man delar åsikt med den som parodierar om den som parodieras. Sedan krävs även den generella viljan att läsa ännu en blogg (eller två), och där brister jag mest. Jag blir alltid så glad när jag kan avskriva ännu en blogg från min bokmärkeslista (senast Blondinbella. Jag tröttnade bara.).

Nu skall jag sova. Att jag ens har suttit uppe för att skriva detta när jag borde sova, är otroligt. Men vad gör man inte?

Otroligt, men jag klarade det!

2009-07-26T07:37:00.000+02:00

Nu har jag jobbat mina tio nätter på raken och är klar och hemkommen och ärad vare gud i höjden och allt det där.

Nu är jag bara konfunderad .. Ledig? Vad är det och hur gör man?

En bekännelse.

2009-07-17T20:56:00.011+02:00

Jag vet inte. Jag vill skriva, jag vill berätta saker, berätta hur det är, vad som händer .. Men det är svårt. Supersvårt. Förr i tiden, när blogga var någonting jag gjorde med genuin glädje (nu är det väl mer en vana, även om jag är en periodare), kunde jag berätta allt. Allt, allt. Men sedan smög sig något lock på, någon lust, behov eller vad man nu skall kalla det, att hålla allting privat. Kanske var det någon slags backlash, en oundviklig effekt av det som tidigare hade varit. Jag vet inte.

Men jag skulle vilja kunna berätta. Jag skulle vilja kunna berätta att min pojkvän gjorde slut med mig för två och en halv veckor sedan, att han oväntat och bryskt tog mig ur illusionen att vi hade ett bra förhållande. Ett stabilt förhållande, ett etablerat. Jag skulle vilja berätta hur otrygg jag känner mig med honom nu, även om vi "blev ihop" igen ett dygn senare, då han lyckades vakna ur sitt paniktillstånd. Jag skulle vilja kunna berätta hur det känns när jag är arg på honom, förtvivlad, ledsen eller misstroende. Jag skulle vilja berätta hur sviken jag kan känna mig, hur olika varandra vi är på en del sätt. Hur jag är syndländskt temperamentsfull och intensiv, hur han är norrländskt sävlig. Hur vi stressar varandra med våra respektive sätt att vara. Hur han är rationell och icke i kontakt med sina känslor, och hur väl jag känner och styrs av mina. Jag skulle även vilja berätta hur otroligt intelligent han är, hur bildad och klok han är. Hur rolig han är. Vilket fantastiskt sex vi har, mindblowing, otroligt. Hur mycket jag älskar att sova och vakna bredvid honom. Hur han är som allra, allra finast då. Jag skulle vilja berätta om hur ledsen och arg jag emellanåt är för att han reste bort nu, mitt i vår kris. I en hel MÅNAD. Hur jag inte håller med om den handlingen, hur jag känner mig bortprioriterad. Hur jag känner att han i detta satte sig själv först, hur jag känner att han jämt gör det .. för att först därefter fylla i luckorna som blir över. Hur obeveklig han tycks i det. Hur jag inte känner mig viktigare än något annat i hans liv, trots att han säger att jag visst är jätteviktig. Hur viktig han är för mig, och att han möjligtvis är viktigare för mig än jag är för honom (ingen tävling, men ändå). Hur jag råkar börja gråta medan jag skriver detta. Jag skulle vilja berätta hur mycket han betyder för mig, men hur våra behov skiljer sig åt. Vi har båda behov av att vara ensamma, men jag är ensammare än han. Inte på ett dåligt sätt, utan att mitt behov av det är bättre tillfredsställt och därför har jag mer tid, lust och ork att träffa honom. Jag har även ett större behov av närhet och umgänge i sig. Hur irriterad jag blir över att i teorin varenda en av hans söndagar är uppbokade av intressen. Hur jag delvis kanske brister i förståelse. Hur mitt största intresse kanske är att läsa. Hur jag kan känna mig hämmad av honom på olika sätt, för att han är så fast i sin smak och hur jag påverkas av det. Hur jag är mer lekfull i mitt sätt att klä mig och se ut, och hur han har sett likadan ut, i svarta kläder som alltid har sett ut som hans svarta kläder, i hela sitt liv. Hur ledsen jag blir över tanken på att det inte skall vara vi. Att jag varje dag funderar över hur det vore om det tog slut och tänker att det kanske kommer att göra det. Att jag kanske kommer att göra det. Hur han har fått upp min medvetenhet om att det kan ta slut, och hur orsaken till den där paniken nu har flyttat över på mig, hur mycket jag tvekar över oss. Det känns inte likadant, ingenting känns likadant. Och så skulle jag vilja säga att det gör mig ont att inte få någon större förståelse från hans vänner (av det jag vet om i alla fall), men hur glad och lättad jag blir över att få det från mina. Hur arg det gör mig att höra något om att "bita ihop" eller "bara acceptera"; hur jag är en förändrare som inte gillar tanken på eller handlingen att finna mig i saker jag inte gillar. Hur vi påverkar varandra: hur kall han blir när jag blir för känslosam i form av ledsnad eller ilska, och hur ledsen jag blir när han blir kall. Hur vi påverkar varandra på det där dåliga viset och hur alla sådana saker får mig att tvivla. Att jag funderar en del över hur någon annan, någon som passade mig bättre personlighetsmässigt, skulle vara. Hur duktiga vi ändå är på att prata om vårt förhållande och vilja fixa det. Att jag skakar när jag skriver allt det här. Att jag älskar honom mycket, och hur det gör allt desto ondare, smärtsammare, svekfullare, värre. Hur otroligt mycket jag har gråtit.
.. Det kanske inte är han, ändå. Det kanske ändå inte är han som är han. Det har visat sig vara en möjlig verklighet.

Och mitt i allt detta berättade jag faktiskt precis som det är. Varsågoda.

Detta är hårt och tungt för mig, och därför valde jag att korrekturläsa det bara en gång. Det är möjligt att det blev en alltför lång svada, men det är något jag inte förmår redigera. Detta är inte en text, det är en bekännelse och därför får den förbli precis som den är.

Mina nya skor!

2009-07-17T15:47:00.007+02:00

Nu har jag kommit hem, sovit och vaknat. Jag är sjukt hungrig och därefter hägrar ett mycket efterlängtat badkarsbad inklusive hårtvätt, manikyr och pedikyr. Vaddå, i går gick jag till jobbet med rött läppstift, i kväll skall jag skönhetsbehandla mig .. Man måste ju fira att man skall jobba tio nätter i sträck!
Än så länge går jobbandet bra, höll jag på att säga. Förutom ett visst strul , orsakat av min sifferanalfabetiska chef (hur svårt kan det vara med siffror och datum, jag fattar inte!?), men som nu verkar ha fixat sig.

Jag kunde inte (=hade inte tålamod att) bestämma mig, så ni får båda bilderna. De blev dock lite bleka, men sådant är livet med en kamera för 1300:- - overkligt!

Jag tycker ju inte om att visa mina tatueringar, men här kom denna visst med. Bara för att det inte går att kapa av sig benet när man skall ta kort på foten .. Men titta, skor, skor!!

Jag tycker själv att mina skor är "snusk-skor". Jag tänker porr och olydiga skolflickor. Åh, jag älskar dem!

Nej, nu skall jag sluta spritta runt här halvnaken och få något gjort. Jag har hört att frukosten inte fixar sig själv - det verkar stämma.

PS. Om ni har pengar, köp schampot på Blondinbellas shop i dag. L'Oreal Vitamino Color. Det är fantastiskt bra! Min röda hårfärg mattades av genast, så fort jag bytte från det till ett annat L'Orealschampo (som dock verkar jättebra i övrigt). Det är ett sjukt bra pris och ett sjukt bra schampo! (Jag håller på att testa mig fram till vilket schampo som är bäst. Jag bytte inte för att det var något fel på Vitamino, utan kommer tvärtom att gå tillbaka till det om det jag testar nu (Intense Repair) skulle visa sig vara sämre. L'Oreals schampon, varför har jag inte upptäckt dem tidigare!?) DS.

På jobbet.

2009-07-17T06:22:00.001+02:00

Jag sitter på jobbet, dricker kaffe och skriver nattrapport .. Fast efter en sådan här natt vill man egentligen bara skjuta någon. Många andra tankar snurrar också i mitt - förvisso stora - huvud. Wroom, wroom, wroom, säger det. Jag vet inte vissa saker, och jag hatar att inte veta. Jag är snabb, intensiv och otålig, och jag hatar när jag tvingas vara annat.

I eftermiddag har jag:

2009-07-16T18:00:00.001+02:00

* sorterat tvätt
* målat
* läst
* sms:at
* ätit
* målat klart
* duschat och sminkat mig

Och nu beger jag mig mot stan, via mataffären och macken. Någon tvättid blev det inte, jag saknade visst tvättmedel. Haha. Så det blir en sväng förbi någon mataffär i stan också, jag vill köpa Grumme och det är jag tämligen övertygad om att stora, billiga mataffären här inte har. Och min lokala förmåga runt hörnet vill jag inte stödja i denna känsliga fråga, genom att köpa något svindyrt tvättmedel (men säkert billigt inköpt) från Tyskland. Jag vill ha Grumme!

Hej då!

I dag har jag:

2009-07-16T13:29:00.004+02:00

* vaknat
* läst bok någon timme (Illusionisten av John Fowles)
* borstat tänderna
* ätit frukost (jag förstår inte folk som kan äta frukost utan att borsta tänderna innan, så äckligt)
* borstat tänderna igen
* surfat runt
* lyssnat på musik
* målat
* läst mera
* tagit en tupplur (en sådan perfekt på någon halvtimme)

Och nu är klockan snart 13.30. Klockan 14-18 skall jag tvätta, för att därefter springa förbi mataffären (köpa påste) och förbi macken (hämta ut ett par paket innehållande skor och ett nagellack och förhoppningsvis böcker), och sedan fara till staden för en fika med Hårdrocksskatan .. och sedan, klockan 23, börjar mina tio nätters sträckjobbande. (Jag får verkligen tvinga mig själv att inte tänka på de där tio nätterna i ett svep, den tanken gör mig helt matt.) Fast först skall jag måla klart för i dag.

Stig Dagermans noveller.

2009-07-15T10:13:00.003+02:00

"Å, att söka sitt träd. Att våga söka sitt träd. Att finna den hängdes träd, trädet i ångestens skog som ensamt utstrålar ångest. Hur vänliga blir inte sedan alla skogar."
- ur Den hängdes träd

"De kan inte göra nånting mot mig så länge köket är fullt av fulla vänner. En man kan inte säga till en full vän att min gumma har låst in sig i rummet och vill inte komma ut, den satan. Då skulle den fulle vännen skratta, och varenda bit av det skrattet skulle tränga in som ett bombsplitter i den mannens själ. Han skulle tappa sitt ansikte, och ansiktet är det viktigaste en full man har, ja, inte bara en full utan en helt vanlig också. En mans ansikte är som ett dörrhandtag. Även om det sitter på dörren till en barack skall det se ut som handtaget till en bankport eller en krogdörr. Det skall alltid se stolt ut, mässingsstolt, och det är kvinnans uppgift att varje dag putsa fram denna stolthet ur fläckarna av feghet och förtvivlan."
- ur Öppna dörren, Rickard!

"När inga röster längre hördes gick han sakta och milt nerför trappan och satte sig längst ner, tänkte inga märkvärdiga tankar, kände igen särskild ilska. Kände överhuvudtaget ingenting. Tänkte på ingenting. Inte ens på källan. Satt där bara timme efter timme eller lika gärna ljusår efter ljusår medan han blev allt tröttare och trötttare. Trötthet är mycket bra, trötthet är alltid bra och särskilt bra när man övar sig i den bittra konsten att vara fånge hos sig själv. Stort lugn och en viss förmåga att inte låta sig upphetsas är också mycket bra, ty för att kunna uthärda sig själv måste människan ha mycket goda nerver."
- ur Tornet och källan

"Medelpunkten i sällskapet utgöres av en liten tanig herre med gråsprängt hår och arrogant profil, som påstår sej studera livet, fast ingen nånsin har sett honom lida."
- ur Vår nattliga badort

Nu har jag läst ut Stig Dagermans novellsamling Nattens lekar. Jag har druckit bryggkaffe som inte var riktigt bryggkaffe, utan espressokaffebryggkaffe. Man tager vad man haver, och espressokaffe var det enda jag havade. I övrigt målar jag en möbel. Tänker, målar och smider diverse (trevliga) ränker. Jag skall strax ta en sväng förbi min källare, för att senare i dag åka till stan, handla mera färg och fika med en vän. Och handla kaffe! Därefter skall jag hem och slutföra detta mitt i går påbörjade projekt.

Jag är på bättre humör än jag låter, förutom att jag är rätt stressad. Ibland blir det ju bara så att man låter annorlunda än man känner sig. Jag brukar se det som att man ibland inte vet om hur man egentligen är, vad man egentligen tycker och tänker, förrän man öppnar munnen och hör sig själv säga sina tankar högt, de tankar och den inställning man i förväg inte var medveten om att man hade. Fast så är det inte nu. Nu är jag bara lite jäktad, och jag visste om det. Puss på er.

Skönt!

2009-07-14T08:22:00.001+02:00

Puh, jag behövde verkligen sova ut! Kom i säng runt 21 i går kväll, och låg och läste min Stig Dagerman till 23. Somnade sedan och sov till 07.19 - en riktig lyx! Jag, som är en sommarnattjobbare, gör inget hellre än att sova om natten och vakna på morgonen. Underbart. Jag är visserligen lite groggy fortfarande, men så är det. Dagens planer består i att antingen åka in till stan och handla färg för att måla om en hylla (och måla om den), eller läsa klart boken och åka med den till biblioteket sedan. Sista återlämningsdagen var i går, så om jag läser ut den i dag är saken biff (nej, jag kan inte förnya den mer).

Fast först blir det dusch. Min katt sitter just nu i badkaret och dricker vatten, men snart så .. Och sedan frukost.

I natt stoppade jag återigen i mitt tjocka vinterduntäcke. Sommartäcket var i i typ tre veckor, haha. Men det gör inget, jag gillar både och.

Nej, nu skall jag jaga ut katten. Det får ju vara någon måtta.

♥.

2009-07-13T04:04:00.005+02:00

Nu sitter jag här på jobbet och trycker. Åh, vad kul det är. Not. För en stund sedan avslutade jag ett tre timmars förhållandepratande med min pojkvän. Det är jobbigt när man inser att man inte är någon perfekt människa och inte heller är tillsammans med någon perfekt människa. Visst finns ju de som på direkten passar alldeles fantastiskt ihop med människan de tycker om, medan vi andra får anstränga oss lite mer - men så är det ju. Man blir ju liksom kär först, eller vad man skall säga. ♥.

Okej, nog med saker som faktiskt spelar roll på riktigt och är alltför personliga. Jag beställde världens finaste skor i går. Jag hade 30% rabatt, så de gick inte ens på 300:-. (Men världens finaste är de ju bara fram tills att några andra dyker upp, haha.)

Var jag tydlig nog?

Mina fina kläder. Ylleklänning, leostrumpisar och röda Vikingar. Och turkost paraply.

Jag vill ha färg, färg, färg omkring mig! Jag har inte haft färg på hundra år, känns det som. I flera år har det bara varit svart, svart, svart. Inte för att det är något fel på det; jag trivs fantastiskt bra i svart och det kommer garanterat att förbli min basfärg, både på mig själv, i min lägenhet och så vidare. Men jag vill ha färg! Rött, rosa, turkost, grönt! Rött har jag redan haft ett bra tag, fast då mest som nagellack, läppstift, skärp och andra mindre grejer. Men i höst, i höst blir det chockrosa fåtöljer, en ljuskrona i rött, rosa, turkost, knallgrönt (med lika färgglada stearinljus i), en leopardtygklädd golvspegel, en matta i rosa nyanser (denna verkar fin, jag måste åka och se den), rödvitprickig golvlampa och så vidare och så vidare .. (Och, att inte förglömma: flamingorosa duschdraperi! Så sprudlande är jag, hehe.)

Nej, nu har jag nog inte så mycket mer att säga. Klockan är ju fyra på morgonen, herregud. Jag avslutar med ett citat ur boken Nattens lekar av Stig Dagerman, som jag håller på att läsa just nu.

"Då möter hon honom i skymningen på mellandäck och säger: Vill du ha en puss av mej, Sune?
Men han har längtat efter att kyssas så häftigt och så länge att han inte längre tror att läpparna skulle orka med det, han är rädd för att de plötsligt skall spricka sönder och bloda ner henne på tänderna och läpparna och hakan."

Detta är taget ur novellen Bon soir.

Puss på er.

Ingen fara med mig! Bara en massa roliga saker!

2009-07-12T21:49:00.007+02:00

Jag har varit borta ett tag, jo. Men det är ju inte alltid man är upplagd för att blogga .. Jag lever och jag jobbar natt och jag läser böcker (tyvärr för få). Och jag slöar! Jag är fantastiskt duktig på att slöa, på att göra ingenting. Det är vansinnigt stressande!!

Förutom slöandet och nattjobbandet (nästa vecka börjar de där tio nätterna jag skall jobba på raken, puuhhh), har jag en massa projekt:

* läsa ännu fler böcker
* gå igenom källaren och kasta, kasta
* gå igenom alla skåp här hemma och kasta, kasta, kasta
* tvätta ett par mattor
* göra om mitt vardagsrum
* fixa min stora golvspegel
* måla om sängbordet som har väntat i 1.5 år (givetvis tvekar jag över färgen nu, bara för att jag har tillfälle! Visst var svart påtänkt, men nu när jag har chansen, borde jag inte måla det chockrosa eller något i stället?)
* måla om taklampan (egentligen är det ju en ljuskrona) i en massa roliga färger och sätta upp i taket i vardagsrummet
* kontakta bovärden för diverse saker i lägenheten

.. och en massa andra inredningssaker. Utöver det skall jag göra ingenting. Jag måste ju hinna slöa mer! Jag fattar fan inte hur vissa människor hinner med så himla mycket .. Antagligen ser de till att GÖRA de där sakerna de behöver göra.

Jag har dessutom börjat med den stora ovanan att sova till kl. 16 efter att ha jobbat natt. Det är också vansinnigt stressande. Man vaknar och är astrött och i ett sådant enormt behov av kaffe att man är alldeles handlingsförlamad. Frukosten tar två timmar att göra och få i sig, och sedan är kl. 18 och då är man liksom halvvägs till jobbet igen. Och så är man seg som kola alla de där typ fyra timmarna man har på sig att göra saker.

Nej, nu skall jag i väg till min tredje jobbnatt. Puss och hej!

Om det ena och det andra.

2009-06-24T16:11:00.003+02:00

Jag är så jävla trött! Dagens uppvaknade var raka motsatsen till gårdagens. Jag vaknade innan kl. 14 och var inte trött "nog" för att somna om. Fast egentligen är jag hur trött som helst. Dessutom var jag stressad av allt det som skall göras i dag, och då brukar jag inte kunna sova.

Nu sitter jag med hårfärg i håret. Ingen, varken jag själv eller någon annan, kan någonsin ha geggat in färg i sitt hår så slarvigt som jag nyss gjorde. Jag blundade och blaffade, i stort sett. Men, men. Denna gång är sista gången jag färgar håret (tills vidare); så fort jag har slutat jobba (någon gång i augusti) skall jag återigen klippa page. Jag längtar! Nu har det vuxit ut så förbannat mycket, det är nedanför axlarna. (Men när jag hade långt hår och ville ha ännu längre, då rörde längden över huvud taget inte på sig. Men nu passar det!) Då skall jag låta min riktiga hårfärg växa ut och färga bara med henna. Då får man fint, rödglansigt hår, och dessutom vårdat.

Jag är sugen på mer kaffe, men jag vågar inte dricka mer just nu. Jag tycker att jag får så förbannat ont i magen av det nu för tiden! Det har säkert att göra med att jag jobbar natt. Det bara landar i magen som en raket med spetsen neråt. Ibland får jag samma smärta när jag dricker vatten - galet! Fast te går alltid bra, och tepåsar har jag jämt med mig.

I natt är sista natten innan jag går av. När jag har sköljt ur hårfärgen, skall jag sminka mig och fara till stan. Skall förbi optikern och hämta ut mitt glasögonrecept (beställde mina röda glasögon i går kväll) och sedan skall jag och en leopardfilt bege oss mot Vasaparken där vi skall möta upp Hårdrocksskatan.

Det är Metaltown på fredag och lördag! Det skall bli superskoj. Och varmt - bra, bra. 28 grader på en plats enbart bestående av betong kan ju i och för sig bli lite jobbigt, men hellre det än regn.

Min hy krånglar som fan för närvarande, så jag avslutar här. Den är supertorr (alltså, verkligen suuuupertorr), spänd, jättematt och svider. Jag har suttit mycket framför datorn på sistone, och det brukar jag bli sådan här av. Fast möjligtvis tål jag heller inte mitt solskydd. Lustigt, för Super sensitive faceblock (spf 30) skall vara för riktigt känslig hy. Jag vet inte, jag skall testa det lite till och se. Tur att det bara är prover jag har, och inte en riktig (och dyr!) flaska. Jag skall i vilket fall inte hänga mer framför datorn i dag. Sayonara.

Fint och mindre fint.

2009-06-23T20:33:00.005+02:00

Ack, så synd. Det var dessa glasögon jag hade mest hopp om. Men de är alldeles för små för mitt ansikte, så det blir inget med det. De skulle ha varit större!! (Vissa kanske invänder med att de hade varit fula ändå, men det tycker inte jag.) Synd, för leopardmönstret på dem är fantastiskt fint och tydligt!

De här var det bara inget alls särskilt med. De liknar de jag redan har. (Jag tror förresten inte att det skall vara gulaktiga glas på dessa egentligen. Antar jag.)

Dessa var också leopardmönstrade, men inte alls tydligt. Mer "så där lite brunaktiga", och det är inte vad jag vill ha. Jag vet vad jag vill ha, så jag får helt enkelt leta vidare!

Men jag är fortfarande störtkär i de röda och eftersom det nu bara blir de, tänker jag beställa dem direkt. Egentligen hade jag, på grund av min ekonomi, tänkt vänta till hösten, men allt som allt kommer de att kosta 555:- och det har jag råd med.

Nu skall jag sätta mig på balkongen och läsa, medan maten lagar sig själv på spisen. Sayonara!

Åh, gud!

2009-06-23T15:51:00.005+02:00

Jag har sovit så GOTT i dag! Först vaknade jag vid kl. 14 och var pigg, men efter att ha legat och dragit mig en stund råkade jag ändå somna om. Så för bara några minuter sedan nu vaknade jag på nytt, helt underbart avslappnad och utvilad -- och det till doften av nyslaget gräs. Helt underbart!

Nu skall jag äta frukost och sedan ta en sväng till biblioteket, jag har några försenade böcker (tack vare sommaröppet i går - vilket jävla påhitt). Sedan skall jag hem förbi macken och hämta upp det andra paketet med bågar och ett nagellack (tack för tipset, Sminkan!). Därefter skall jag hem till min balkong där jag skall läsa bok och lösa korsord. I natt jobbar jag igen.

Puss!

PS. Jag skriver "gud" med liten bokstav för att gud inte betyder ett skit för mig och det här är min privata blogg. Jag hade skrivit annorlunda vid inlämning, tenta o. dyl. - men bara för att man måste. DS.

Trött.

2009-06-22T22:02:00.004+02:00

Det har varit en lång dag och än är den inte slut. Jag är väldigt trött nu; så där trött att det vore alldeles lagom att gå lägga sig och sova en hel natt. Fast i stället skall jag till jobbet och tjäna pengar. Där skall jag även kontemplera.

Tidigare i dag hämtade jag ut ett av de två paket med provbågar jag beställde för bara dagar sedan. Ur det paketet, blir det dessa:

Och så ignorer vi det faktum att jag ser stirrig och rödögd ut. Jag är som sagt trött, och mina linser skaver dessutom något förbannat just därför. Nu skall jag packa väskan och fara till jobbet! Adiós!

Besked.

2009-06-22T15:03:00.004+02:00

Så kom det då, det jag har väntat på i mer än fem veckors tid. Beskedet med stort b (och det inte bara för att det var i början av meningen). Posten damp ner i min brevlåda i morse vid 11, och jag for upp som en skottspole för att kolla om det hade kommit. Sedan blev jag nervös och gjorde allt möjligt. Jag borstade tänderna, jag nervöskissade, jag drog isär persiennerna, jag studsade runt i sängen. Mitt hjärta bankade hårt och Hjärtat låg i sängen och väntade.

Så hur gick det då? Bättre än dåligt, helt klart. Inte helt bra, men bättre än dåligt.

Reservplats 14 .. Det är väl inte så fantastiskt bra utsikter, men de är i alla fall bättre än dåliga ..

Det näst coolaste (det coolaste är så klart att jag klarade antagningsprovet) är att "min" examinator var Olle Josephson. Olle Josephson!!! Han är docent i nordiska språk vid Stockholms universitet och var chef för Språkrådet fram till för något halvår sedan. Vi hade en av hans böcker som kurslitteratur i våras och han är kort och gott en kändis - en svenska språket-kändis! (De bästa kändisarna är faktiskt akademikerkändisar, och så är det med det.)

Hallå eller ..

Hur det känns? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det känns inte så mycket just nu, men jag vet inte om det kommer att komma senare. Jag menar, om detta skulle fallera har jag ju andra planer för denna höst och nästa vår, det är inte det. Jag har också reserver! Och nästa vår är det ju antagning i Umeå. Jag vet inte. Jag jobbar i natt, så jag kommer med all säkerhet i världen att sitta på jobbet och kontemplera över min situation då.

Nu har jag tvättat håret och skall sminka mig. Strax efter kl. 17 skall jag träffa Läkarvännen i stan och sedan går jag på första natten kl. 23. Mina tre lediga nätter (och dagar) som varit, har jag tillbringat med Hjärtat. Alla tre. Skönt! Och välbehövligt, med tanke på att vi snart inte kommer att ses på lääänge. Ja, denna sommar innebär väntan på fler sätt än ett, men jag skall göra det bästa av den ändå. I helgen är det Metaltown, tjoho! Marilyn Manson, here I come! Du är mitt frikort!

Jag vet inte. Liksom, det är ju som det är och det blir som det blir och det bästa (och mesta) jag kan göra är att hoppas, affirmera och hålla tummarna. Jag vill verkligen detta - vill, vill, vill - och min stora tröst i allt detta är att jag verkligen gjorde mitt bästa. Det ledde till att jag klarade antagningsprovet och nu återstår bara att vänta och se.

Midsommarkrönika.

2009-06-19T16:54:00.005+02:00

Haha, vilken rolig krönika om midsommar på Aftonbladet.se!

Midsommar - den enda tradition vi vägrar bryta mot

"6. En som försvinner och går vilse i skogen. Mobilens intåg har inte gjort det hela bättre: ”Shit, jag är helt vilse. Kom och hämta mig. Jag sitter mellan två träd nära en sten.” Alla som har försökt hitta ”två träd nära en sten” i skogen vet hur det är."

Kaffe och bad och sömn och inget mer.

2009-06-19T16:46:00.003+02:00

Vispgrädde är en av de godaste sakerna jag vet. Och choklaaad. Och kaffe är ju gott.

I lööööv this lyxiga kaffe! Det är 1/3 grädde i muggen och två rutor 80%-ig choklad med kakaobitar i botten. Mm-mm-mmm!

När jag var liten avskydde jag vispgrädde, det var ungefär det äckligaste jag kunde tänka mig. Nu älskar jag det och kan äta det med sked!

Jag har bangat kvällens alla midsommarplaner. Hårdrocksskatan ville ha med mig på grill och midsommar i Mölnlycke, och Hjärtat ville ha med mig på födelsedagsfest och midsommar i Majorna. Men jag orkar inte, jag orkar verkligen inte. Bara tanken på att göra sig i ordning, än mindre att vara social med människor .. Det hade varit kul i ett annat läge, men i detta läge som är är jag verkligen tröttare än tröttast. Nej, i stället skall jag stänga av datorn och bada badkar (jag hittade en badbomb här hemma häromdagen, yay) och tvätta håret. Sedan skall jag lägga mig i sängen och lösa korsord, läsa bok och sova. Om jag visste att jag skulle sova ända till i morgon bitti, skulle jag lägga mig nu.
Sex och sådant i all ära, men sömn är verkligen det bästa som finns! Men sex kommer på plats 1½, haha.

Min mor kommer kanske och hälsar på över dagen i morgon. Den som lever får se.

Nu stänger jag av datorn och tappar upp ett bad.
Glad midsommar och sayonara!

"Men jag är inte bitter!"

2009-06-19T06:08:00.005+02:00

Denna "livsglädjande" dikt hänger inne på vårt personalrum. Herregud! Att läsa den gör att man genast, på direkten, vill hoppa ut genom fönstret.

Jag sitter och dricker kaffe och skriver rapport. Jag slutar om 48 minuter. Det har varit en tung natt och jag är så trött att jag är alldeles dåsig.

Home, take me home ..

Ja, jävlar.

2009-06-19T02:09:00.002+02:00

Nyss beställde jag nio (!) glasögonbågar att prova hemma. Jag vill ha nya glasögon i höst.

Och jag är sömnig.

Mycket bättre kväll än natt.

2009-06-19T00:43:00.009+02:00

Kvällen tillbringades i Hjärtats sällskap. Vi satt på kafé, drack te och spelade Bezzerwizzer. Jag vann - dock utan att för mitt liv kunna komma på vem som hade skrivit Så talade Zarathustra. Jag drog till med både Platon och Kafka .. Piiiinsamt, pinsamt. (Rätt svar: Nietzsche.)

Jag var röd.

Nu sitter jag här på jobbet och har INTE lika trevligt. Någon (någon chef, tror jag) bjöd på smörgåstårta tidigare i dag. Åh!, tänkte jag. Gravad lax, ägg, räkor, massor med krämig räkröra, sallad, ost och gud vet allt! Förväntansfullt gläntade jag på locket, och såg vad?

Herregud, det här är den absolut mest oaptitliga smörgåstårtan jag någonsin har sett! Köttbullar och rödbetssallad!? Med ägg, skinka och någon halv skiva ost. Vilken besvikelse! Som Hjärtat sa: Vad tänker folk med när de bjuder? Och som jag sa: Här är lite kobajs jag hittade på gatan. Jag bjuder på det!

Förresten läste jag i någon av damtidningarna som finns här på jobbet att ens ögonbryn kan säga något om hur man sover. Det är nämligen så att om det ena är glesare än det andra, betyder det att man sover mer på den glesa sidan och därmed "sliter" på håret. Själv har jag ett mycket irriterande glesare höger ögonbryn, så vem vet?

.. De ögonbryn som jag för övrigt "blindfyllde" i tidigare i kväll. Utan glasögon tyckte jag att de såg ut som vanligt; kanske till och med att de blev ovanligt lyckade. Men med glasögon såg det ut som om själve Saddam hade målat sig.

Mag-aj, aj.

2009-06-18T14:44:00.003+02:00

Oj, oj. Jag vaknade vid kl. 14 i dag. Jag låg kvar i sängen, njöt och lyssnade på vad jag trodde var storstorm, med regn och allt, utanför. När massiv magvärk tvingade mig upp en stund senare, kollade jag ut och det var ju strålande solsken .. fast det blåste - och blåser - något å det jävligaste! Blåst är helt klart det värsta jag vet i väderväg, det kan lätt driva mig till vansinne.

Nu har jag duschat och skall ta och dricka en kopp roibooste. Magen svider och bränner, så att hälla ner kaffe i den det första jag gör känns lite farligt .. Men det blir så här när jag jobbar natt. Efter alla år med nattjobb, är jag sjukt känslig mot sömndeprivation.
Om natten när det gör ont i magen, brukar jag krypa ner i soffan och trycka magen mot någon kudde (när det inte finns något att göra, förstås). Den soffan som min pojkvän kallar inkontinenssoffan, hehe. (Utan anledning, den står i personalrummet.)

Betänk detta:

2009-06-18T07:47:00.000+02:00

Samma scenario som för några dagar sedan, fast denna gång med ett halvsketet i-nöden-paraply och små, nätta ballerinaskor.

Nåja, hem kom jag och alltför blöt om fossingarna blev jag faktiskt inte. Mest lite kall.

Nu har jag gett den för-jämnan-svultna katten mat och skall sova. Sista natten i natt som kommer, sedan ledig på midsommarafton och två nätter till.

Leopardmönster is the shit!!

2009-06-18T01:28:00.003+02:00

En av de grejer - om inte grejen - jag och min pojkvän har varit MEST osams om är huruvida leopardmönster är snyggt eller inte. Ja, ni hör ju själva. Men detta var ett riktigt problem (hur mycket banala grejer nu kan vara riktiga problem) ända tills jag bestämt sa ifrån att det inte var roligt längre och att han fick ge sig. Jag vet nämligen med mig att jag inte alltid har haft så lätt för att hävda min åsikt och låta bli att böja mig för någons annans; särskilt när det har varit någon vars åsikt man brydde sig om och när den åsikten dessutom var påstridig. Särskilt var det så när jag var yngre. (Tack gode gud för ålder, mognad, vishet, självkänsla och självkännedom.) Så jag känner att det är enormt viktigt att jag kommer ihåg vem jag är och vad jag tycker om - nu när jag vet det.

Förstå då vad jag jublar när jag tänker på ett framtida (höst) innehav av denna jacka. My god. (Hjärtat säger faktiskt samma sak, men av helt andra skäl. Han säger så när han leopardspyr. Själv leoparddör jag lite grann.) Lovely, fullständigt lovely. Leopardkärlek!!!

På jobbet.

2009-06-18T00:10:00.003+02:00

Jag var så trött tidigare i kväll, oj, oj. Jag formligen släpade mig till jobbet. Nu sitter jag där (här) och dricker kaffe. Jag kan inte gå in på min egen blogg (vill ju inte att någon från jobbet skall få någon länk de inte behöver), så jag kan varken kolla layout på inlägget eller svara på kommentarer. Det får bli i morgon! Nu skall jag kolla runt på diverse webbshoppar lite och sedan sätta mig och lösa korsord och läsa bok. (Gud förbjude att jag faktiskt skulle jobba .. )

Jag på jobbet. Jag har en fantastisk mobilkamera, säg inget annat. Den tar ju i alla fall inte helsvarta bilder - även om det ju hade varit mycket mer hårdrock.

Jag har märkt att bland annat lågtryck gör att jag blir jättetrött. Så har det varit hela denna termin. Så fort det drar ihop sig till det, blir jag dåsig, sömnig och får ont i huvudet. Precis som tidigare i kväll. Aja, det är ju i alla fall skönt att veta något om sig själv och sin kropp! Inför vissa andra symptom sitter man ju som ett frågetecken.

Min pojkvän skickar dikter till mig.

2009-06-17T16:04:00.005+02:00

Baby, baby. Du är som en balja med olja. En sönderstekt kolja och ett träd fyllt av kärlek. Du är som små kottar, kiltklädda skottar.

Haha :). ♥

Varje dag som beskedet inte kommer är en plåga.

2009-06-17T14:25:00.001+02:00

I dag när jag steg upp, låg det ett kuvert på dörrmattan. Vitt och i rätt storlek. Jag höll på att få hjärtslag. Jag tog sikte på det vita och närmade mig försiktigt, liksom från sidan ..

.. men det vara bara från Bredbandsbolaget. En räkning. Wow.

Jag vill veta om jag har kommit in eller inte!!

Dagens.

2009-06-15T13:24:00.004+02:00

En så där dag i dag .. i alla fall hittills. I stället för att börja med frukost och kattmatätande katt, började dagen med jakt på en humla/bi/whatever, som sedan vackert försvann någonstans i mattan utan att jag dödat den (jag vet inte riktigt vad som är vad, men egentligen såg den där saken inte ut som något jag sett innan. Mycket svart och ett par gula ränder tvärs över och luddig.). Sedan dök tusen saker till upp innan jag fick äta frukost, och sedan dök bi-/humle-/whateverhelvetet upp igen, som ur tomma intet! Det kravlade runt i mattan och jag fick be Hjärtat dröja i telefon medan jag gick i väg för att döda det. Två minuter tidigare hade han också fått dröja, då jag fått syn på en spindel. Usch, vad jag hatar insekter! Jag minns inte hur det har varit tidigare år, men detta år har jag fått jaga allt möjligt fanskap typ varje vecka .. Inklusive två bålgetingar!!!

I veckan väntar jag besked från skolan och antagningsprovet jag gjorde. Oj, oj. Jag är väldigt otålig och vet fan inte vad jag gör om det inte skulle komma denna vecka! "Ca v. 25", stod det i papperen. Spänt, spänt. Jag vill ju veeeta!

Jag känner inte alls att detta är en sommar jag kommer att njuta av, som tidigare år då jag suttit på balkongen, suttit i gräset i parker och allmänt njutit. Nej, jag har för mycket på hjärnan, för mycket som händer och för mycket som är ovisst som ger mig oro. Jag håller balkongen öppen bara för att släppa in luft (och för att ta ut mina mördarlustar på något?) och har kanske suttit där två gånger hittills i år. Känner inte alls någon dragning till den; jag som vanligtvis älskar min balkong och som i alla år har lovprisat den. Ja, ja.

Nu skall jag sätta mig och skriva klart en uppgift jag ligger efter med. Jag är glad att jag fick rest på den i stället för godkänt, för jag hade verkligen inte gjort som man skulle utan skrivit ett reportage (som var vår uppgift) enligt mina egna regler - eller inga regler alls. Jag fick först G på den då min lärare hade förblindats av språkriktigheten (hon sa det), men tack och lov hade hon sedan tänkt till. Så nu skall jag skriva om den och fan få VG i stället! Då kan jag få VG på hela terminen (hoppas jag). Och tentaresultatet för vår sista tenta kommer väl snart, det med. Det väntar jag också på. Kursen vi tentade av, Textanalys, tyckte jag var skittråkig och jag vet faktiskt inte alls hur den tentan gick. Stilanalys och ledfamiljer och skit, vad fan. Det enda jag vet är att jag knappt pluggade till den, och att ingen annan gjorde det heller. Så jag håller tummarna för ett G; kursen var så pass tråkig att jag för mitt liv inte hade orkat med ansträngningen för ett VG.

Ja, ja. Hej med er!

Jag är himlans kär i mitt rouge (Theme park, Everyday Minerals) och har upptäckt att jag visst passar i varma färger. Fast i kalla med, så jag är nog en neutral färgton. Jag är ju väldigt blek.

PS. Det här tycker jag faktiskt är skit och bara skit. Jag kan inte alls ställa mig bakom det. DS.

I love you!

2009-06-14T19:06:00.008+02:00

Hejsan hoppsan, så hade jag surfat bort en alltför stor del av eftermiddagen för att kunna göra något vettigt .. och hungrig är jag också!

Gårdagen var supermysig och nu har vi varit tillsammans i åtta månader och en dag. Jag erbjöd mig att vara tillsammans i åtta månader till, hehe. ♥♥♥

Och i natt sov jag fantastiskt gott, något jag inte alls var säker på att jag skulle efter att ha jobbat tre nätter! Tror nog att Hjärtats närvaro hade en del med saken att göra .. och klart att jag ju egentligen var utmattad - även om det inte alltid spelar in för mig när det gäller min sömn. Ibland kan man ju inte somna i alla fall.

Nu skall jag steka upp några (mååånga) köttbullar och sätta mig i soffan. Söndagsmiddag framför tv:n, hehe. Sedan skall jag lösa korsord - jag råkade liksom få med mig ett par tidningar hem från jobbet .. ehhehhehee .. Men jag skall ta tillbaka dem, jag lovar!

Och så passade jag på att måla om naglarna. Jag har fortfarande inget borttagningsmedel, så jag målade återigen bara över .. Åtta lager lack eller något nu, haha!

You don't know Jacques från OPI.

Hej så länge!

Ohne dich kann Ich nicht sein ..

2009-06-13T17:17:00.006+02:00

Jag sov skitdåligt i morse. Jag drömde mardrömmar om inflammerade tänder och operation i Stockholm och inga pengar hade jag. Vaknade och kände mig som en manglad råtta; orkade knappt äta frukost.

.. Men icke desto mindre skall det firas att jag och Hjärtat firar åtta månader i dag. Jag älskar dig så hemskt mycket.

Fast först måste jag ha mer kaffe. Särskilt om jag skall klara av rödvinet senare, haha.

I'm singin' in the rain, just singin' in the rain ..

2009-06-13T07:48:00.003+02:00

Nu har jag och mina röda gummistövlar kommit hem efter en tredje natts hårt arbete. Hårt och hårt .. Ute regnar det återigen och det är helt U-N-D-E-R-B-A-R-T. Jag skämtar inte. Jag älskar ju regn! (För det mesta, i alla fall.)
De röda gummistövlarna är avtagna, det chockturkosgröna paraplyet är upphängt för avdroppning (det heter nog inte så?) och katten är matad. Nu skall jag sova, är dödstrött!

.. What a glorious feeling ..

En sak: Mina svarta Viking-stövlar läcker! Skit. Jag väntar på svar angående deras lifetime waterproof-garanti (eller vad det nu hette).

God natt/god morgon!

Min nya filt och första jobbnatten!

2009-06-10T22:03:00.005+02:00

Jag har köpt mig en ny filt! Den är så där kulturtantig - virkad och i en massa olika rutor och färger och varm och fin och från Lagerhaus. Nu - filt, i höst - halsduk.
Den skall verkligen inte med till jobbet. Jag vill inte besudla den, haha.

Jag tog en flaska rött nagellack tidigare i kväll och målade över mitt avskavda svarta. Haha, det ser inte klokt ut, men just det finner jag kul. En kontrast mot mitt riktiga jag :) (Mitt riktiga-riktiga jag är fattigt och har ej haft råd med borttagningsmedel denna vecka.)

Till jobbet tar jag med mig arbetskläder, mat, böcker och min filmstjärnekortlek.

Jag är extremt bra på att inte lösa ut patiens!

Peace out! Och puss!

Det borde inte vara så.

2009-06-09T13:44:00.003+02:00

Jag är så rädd att min mor har utarmat mig på empati. Även min pojkvän säger att jag inte är empatisk, och att han lider av det. Att jag är kall. Det är dock inte känslor jag inte klarar av; jag är fantastisk på känslor och har ett väl utvecklat känsloliv. Det jag inte alltid klarar av är medkänsla samt medkänsla gällande insikter jag redan har. Saker jag redan har klarat av, och som jag med facit i hand anser ha varit rätt lätta. När det gäller andra människor har jag ibland lite väl bråttom och lite väl lite tålamod med sådant - det vet jag. Det kan jag tillstå, för jag vet att min pojkvän behöver och har rätt till den empatin från mig. Att det inte kan fungera annars. Det vet jag är ett problem. (Fast ett problem blir ju alltid mindre i storlek och mer hanterbart när man väl blir medveten om det. Och det är lyckligtvis inte så illa, vårt förhållande hänger inte på någon skör, liten tråd.)

Jag klarar inte min mors påtagna hjälplöshet. Jag spyr på den. Efter samtalet med henne tidigare i dag blev jag tvungen att sätta mig ner. Jag började må så illa och fick sådan huvudvärk. Förut ville jag lösa, fixa, hjälpa - när jag trodde att det var möjligt för hennes problem att bli lösta, fixade, hjälpta. När jag trodde att hennes problem var själva problemen, och inte förstod att det i själva verket var hon själv som var problemet. Nu skiter jag bara i allting. Jag är så himla arg på henne och jag föraktar, verkligen hånfullt föraktar, hennes hjälplöshet och förmåga att alltid hitta något nytt, något mer att oroa sig för. Jag antar att vissa kanske tänker orsak och förklaringar, men NEJ. Jag skiter faktiskt i vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom det beteendet. Det är en följd av samma insikt och en följd av åratal av hopplös kamp - i strider som aldrig ens var mina.

Men jag är inte sjuk. Jag kan bli uppriktigt ledsen över saker som händer i världen. Jag läser den mördade Sturebyflickans blogg och får tårar i ögonen. Jag ser barn födas i tv-dokumentärer och får tårar i ögonen. Jag älskar min pojkvän så att det värker i bröst och händer, och gråter. Jag förstår inte döden, förstår inte hur någon bara kan upphöra att existera. Jag förstår inte hur man kan göra människor illa. Det har visat sig att jag tror på karma. Så jag är inte sjuk. Ibland är det dock svårt att inte göra min mor illa - ibland vill jag såra och ge igen. Men jag får alltid dåligt samvete.

Jag fixar inte dväljande och fortsatt, evig, påtagen hjälplöshet; jag fixar inte tron på (och därmed strävan efter - det blir en självuppfyllande profetia) att allting alltid kommer att gå åt helvete, att hon aldrig kommer att klara av ens den enklaste saken och den ständiga oron över precis-jävla-allt.

Jag har verkligen ingen, ingen empati för henne längre. Det jag inte vill är att ha tappat den för andra. Hur bryr man sig utan att stryka med själv? Alla mår vi ju dåligt ibland och jag vill verkligen inte inte kunna känna med människor som behöver kännas med.

Så skönt!

2009-06-08T22:35:00.006+02:00

I dag skrev jag min sista tenta för terminen, i morgon är jag ledig och på onsdag kl. 23 börjar jag jobba. Inte för att det nu är så jävla skönt att jobba natt, men det skall bli skönt att få tjäna pengar. Jag skall dessutom jobba extra en (hel) del i sommar, så även om jag kommer att vara så slut att hälften vore för mycket, kommer jag att kunna andas ut lite - åtminstone pengamässigt.

Jag måste säga att jag verkligen har fått ett bättre utvecklat sinne för pengar; framför allt för hur man hanterar dem så att så lite som möjligt räcker så länge som möjligt och till så mycket som möjligt (och det är alltid lite när vi snackar CSN). Det är inte kul att inte kunna impulshandla - men om man sköter sina kort riktigt rätt kan man faktiskt göra lite grann av det också.

Det jag dock har lärt mig bäst är veckomatpengar. Vilken grej! Och helt min egen uppfinning :) I stället för att avsätta en viss klumpsumma pengar per månad, upptäckte jag (rätt nyligen) att det bästa för mig är att fördela den summan veckovis. Annars blev det tidigare lätt så att man (=jag) "tjohoade" och åt ute och fikade massor första veckan, och sedan satt man där .. Mat är det jag tycker är absolut tråkigast att lägga pengar på och jag har alltid gärna lagt de pengarna på annat - men inte nu längre, hehe! Jag har lärt mig att om jag fördelar pengarna veckovis, har jag alltid matpengar (och mat). Tjoho!

Sådan är jag .. Jag måste komma på sätt att lura mig själv att sluta lura mig själv.

Nu skall jag bloggsurfa lite snabbt, och sedan ta av mig sminket och lägga mig i sängen. Jag håller på att läsa Pappa Goriot av Honoré de Balzac (fortfarande, men jag har faktiskt inte haft så mycket lästid på sistone) och läsning är ungefär allt jag tänker ägna mig åt i sommar. (Förutom Metaltown och framtidsdrömmar, då.) Från mitten av juli till en bit in i augusti kommer jag att jobba, jobba, jobba konstant (däribland tio nätter på raken - helt uppåt väggarna galet, men lukrativt), så då kommer det att bli: sova, sova, läsa, sova, läsa och vara själv. Då kommer jag INTE att orka vara social. Men det kommer att vara värt det i efterhand: i slutet av augusti när den lönen kommer!

Ha det så himla bra, alla bloggläsare! Här sitter jag med mitt karamellsmakande te och känner mig helnöjd.

Suck ..

2009-06-03T17:05:00.005+02:00

Det är så svårt när man i grunden inte är överens med någon om något. Det är svårt att erkänna att där finns en icke-överenskommelse, och det är svårt när man väl erkänner den .. Då har man plötsligt ett problem på halsen - och vem vill ha problem? Det är inte att undra på att man kniper igen in i det längsta och sträcker ut sig på både bredden och längden i sina halvdesperata försök att göra ett problem till ett icke-problem. Detta innan man tvingas se sanningen i vitögat och resignera inför verkligheten.

Det är i sådana lägen som man (jag) känner av en sådan primal lust, en lust jag känner kommer någonstans ur det riktigt djupa djupet av mig, att vara småsint och anmärkande. Sur och sårgnidande. På grund av all ledsnad, blandad med ett visst mått av irritation och indignation. I en situation där man omöjligt kan ha tolkningsföreträde. Åh, det ligger något ljuvt i att ha rätt, visst? Det måste vi väl ändå erkänna. Då vore problemet inte bådas att dela och man skulle kunna bli den första att kasta stenen - utan att få den på sig.

Jag är väl ingen genomsnäll och genomtrevlig människa, då. Frågan är vad som definierar en människa: Det den är i riktigt pressade situationer, det den är i vardagen, eller vilka ideal den har, vad den skulle vilja vara? Är man verkligen en lugn person, om man i situationer av krig eller annat elände helt ballar ur? Är man verkligen en till brädden kärleksfull och ömsint människa, om man i vissa kritiska lägen drabbas av en längtan efter missunnsamhet?

I och för sig har jag väl aldrig ansett mig vara vare sig genomsnäll, genomtrevlig, till brädden kärleksfull eller ömsint. Vad det nu säger om frågorna ovan ..

Så härligt!

2009-06-02T07:42:00.004+02:00

Mmm, det är så härligt när ens katt först hasar sig över golvet med bajsig rumpa, och sedan försöker sopa en matta över sina spår .. Underbart!

Blå leopard.

2009-06-01T18:49:00.010+02:00

I dag var jag ovanligt färgglad för att vara jag. Svart klänning, svarta ballerinaskor och väska, leopardmönstrade strumpbyxor samt en älskad sjal med röda, gröna, gula, rosa och vita rosor. Och min jättefina knallblå jacka som jag längtat SÅ efter att få ha på mig - nu är det äntligen lagom varmt!

Allra första gången jag hade min jacka på mig (i år) var i lördags, när jag och min pojkvän var på kvällspromenad. Min ständigt svartklädde pojkvän (fast han äger faktiskt en (håll i hatten!) mörkblå - jättemörkblå, mörkjätteblå - kavaj) var så där stöttande:
- Har du slagit ner en BMX-åkare från åttiotalet och tagit hans jacka? (Det hade jag inte.)
- Snälla, säg att du köpte den där på second hand! (Det hade jag inte.)
Jag älskar min jacka!!! ♥♥♥

Och personligen älskar jag faktiskt färg i stort, även om (eller trots att) jag i åratal har klätt mig i nästan endast svart.
Färg är jättehärligt!!!

Och då skall vi ändå inte tala om allt jag får utstå för att jag älskar leopardmönster .. Herregud, det är ingen ände på jämmern!

.. För rättvisans skull skall väl nämnas att min mobbande pojkvän inte bär sin mössa när han är med mig - och det inte bara för att det nu är sommar :) Den är riktigt ful!!! (Även om jag aldrig har haft behovet av att trakassera honom för den vid just varje givet bärtillfälle .. )

Jag vet knappt vad jag skall göra av mig själv.

2009-05-31T11:03:00.001+02:00

Det bara spritter i mig av lycka. Härlig, underbar, berusande lycka!

Vänta, vänta, vänta .. &&%%£!!!!

2009-05-24T18:30:00.003+02:00

Ett av mina sämre .. äsch, mindre praktiska drag är otålighet. Jag är sjukt otålig. Jag har levt hela mitt liv efter devisen självständighet - självständighet så att jag själv skall kunna göra det jag vill, när jag vill och hur jag vill. Tanken har alltid varit att jag endast skulle vara beroende av mig själv - och jag må säga att jag lyckades. Jag vet att jag alltid har mig själv. Meeen .. som det är nu blir jag helt tokig. Det bara skriker i kroppen, det bara skenar av all möjlig inspiration, det är så mycket jag vill skapa, förändra och förbättra, men jag kommer inte loss! Jag har nämligen inte en spänn, ahh! Detta är förstås inte så konstigt med tanke på att det är kvällen innan CSN-utbetalningen, men problemet är bara att jag inte kommer att ha några pengar efter utbetalningen heller .. Ehehhehe. Det är ju så där lustigt .. så där när det är lustigt men inte roligt. Jag bara vill, vill, vill en massa och jag AVSKYR att behöva vänta på det jag vill. JAG-VILL-INTE-VÄNTA. Det är ju det jag alltid har varit självständig för - oväntan!!!!!

Härligt!

2009-05-24T12:41:00.009+02:00

Jag mår härligt. Helt underbart. Jag har "drömtittat" på massor av lägenheter den här veckan så hela jag är uppfylld av drömmar. Söndagsdrömmar, eftersom det är söndag. Fredagsdrömmar i fredags och tisdags- i tisdags. Åh. Det är en så bra sporre för mig, att titta på lägenheter. Inte minst för den omedelbara inspirationen som infinner sig. Jag älskar nämligen hem. Det är helt klart ett av de fasta dragen i min personlighet, att jag måste ha det fint omkring mig, där jag bor. Och jag är ombytlig. Jag vill måla, jag vill måla om, fixa, dona, förbättra. Nya färger, modifieringar av min stil; dragande av allt, av minsta lilla detalj, närmare spetsen som är JAG. Men mitt lägenhetstittande är lika verkningsfullt i ett större perspektiv. Drömmar om framtiden. Om att en dag kunna, om att en dag ha råd, om livet som skall levas i den eller den lägenheten. Om uppnådda mål, om framgång, om lycka.

Alla lägenheter jag har tittat på den här veckan har varit ettor i innerstan i Stockholm. Jag hittade en så fantastisk sådan, med garderob, sovloft, högt i tak och brädgolv .. ååååhhhhhh, brädgolv. Vitt brädgolv i ett vitt kök och naturfärgat brädgolv i rummet (som jag hade målat högblankt svart). Åh, jag ÄLSKAR brädgolv. HATAR parkett och fiskbensmönster (usch!!!). Fast jag tänker inte länka. Jag kan faktiskt inte göra det. Jag vill - måste - ha min dröm för mig själv.

Det skall bli spännande att se hur det blir i höst. Jag vet inte om jag kommer in i Stockholm. Jag har ingen uppfattning om saken, ingen känsla som tydligt talar om för mig om det är troligt eller inte. Det kan hända, men det kan även inte bli så, är allt jag vet. Det var ju många andra som sökte och man får ju förutsätta att alla som sökte har någon slags förmåga och intresse för utbildningen. Man får förutsätta att alla andra också vill komma in. Som min vän sa: Man ska inte underskatta sina konkurrenter. Men jag hoppas, JAG HOPPAS SÅ.

Men .. i sommar skall jag måla min vita spegel leopardmönstrad, sälja mitt skrivbord och köpa en laptop. Oavsett vad. Och vilket hem jag än kommer att bo i, skall jag inreda (om) det med färg. Färg, färg, färg. Knallrosa, turkost och grönt. Stänk av knallblått och knallrött. Tavlor och ramar och pinuppor och flamingos och ett röd-/vitprickigt överdrag till min golvlampa. Och denna.

Världen, klockan var 12. 05 när detta var mitt morgonkaffe. Mitt 12.05-kaffe. Nu väntar min 12.45-frukost. Åh, jag är så lycklig, så glad, så rofylld. Verkligen rofylld! Allt känns som en enda aahhh-utandning, en sådan där man gör med ett leende på läpparna. Livet är härligt för att jag har förmågan att göra vad jag vill och för att jag jobbar mot mina mål. Allt är så bra, och kommer att bli ännu bättre.

Dagens bra och dagens (gårdagens) dåliga.

2009-05-20T13:19:00.014+02:00

Bland det bästa jag vet är att äta frukost samtidigt som jag ser på reprisen av Jay Leno. Kl. 11 är en ypperlig tid för frukost - på samma sätt som kl. 9 skulle ha varit det om hans program sändes då!

Utöver det obligatoriska frukostätandet har jag diskat och rensat kattlådan. Kul, kul. Jag bläddrade dessutom snabbt igenom nya H&M Home-katalogen, som för en stund sedan damp ner genom brevinkastet. Den var dagens bra. Kära nån, jag dör! I höst kommer det att finnas leopardmönstrade sängkläder och handdukar, prickiga (och billiga) sängkläder och andra fina saker! Jag verkligen DÖR!

Polka dots and leopardmönster-heaven!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Hur det än blir, om jag flyttar i höst eller inte, tänker jag förnya mitt sänglinneskåp och mitt handduksbestånd. Över huvud taget har jag för avsikt att rensa i mitt hem i sommar. Jag behöver verkligen det! Jag har inte så många kläder som jag inte använder, men väl porslin, sängkläder, väskor och skor, och bara allmänt en massa grejer. Jag behöver gå igenom alla mina ägodelar och kasta, kasta, kasta.

Åh. Gårdagens dåliga strök jag. Jag klarar visst inte av att vara alltför personlig. Nåja, ta inte ut något på någon som inte är den personens fel, var kontentan. Ta det med den/de det gäller. Då har man inget att be om ursäkt för i efterhand - och framför allt ger man inte upphov till negativa känslor (irritation, ledsnad) hos någon annan.

Nu måste jag sätta mig och plugga/skriva. Tjo.

PS. I dag fyller min allra första pojkvän 27 år! Vi var åtta år, haha. DS.

Humor och Jan x 2.

2009-05-19T18:52:00.007+02:00

Häromdagen såg jag på Jay Leno när han körde ett inslag om vissa produkters slogan och hur de egentligen borde vara:

Humor, humor. På topp!

NYA SKÄLLSORD
Bitterfitta (jmf. surkuk): Fasansfullt tillstånd. Eventuellt motsatsen till "kåt, glad och tacksam".
- Säg ärligt: Har jag blivit en bitterfitta? Jag är vad som helst utom det! Hellre härskarfitta .. eller twitterfitta ..
- Nä .. Du är mer som en liten tokfitta!
(Av Jan Berglin, som synes.)

Nu skall jag poppa popcorn och ladda upp för Vänner. Har haft en sådan skön eftermiddag. Och nu är håret färgat också!

Jo, och så vill jag slutligen säga att jag fan inte fattar grejen. OCH om vissa elever som är extra begåvade kan få läsa matte på en högre nivå? Det är ju helt fantastiskt!!! Med vemod tänker jag: Ack, om det hade funnits på min tid .. Jag var GRYM på matte och i slutet av nian fick de av oss som hade sökt till Naturvetenskapliga programmet läsa matte på en högre nivå i en egen grupp, som förberedelse inför gymnasiet .. Och jag ÄLSKADE matte. Så nej, det är inte att jag inte fattar vad problemet skulle vara, det är att jag inte anser att där finns något problem. Som jag skrev i en blogg som inte har släppt igenom min kommentar än:

En del ÄR bättre än andra på matte, precis som en del är bättre än andra på att vara empatiska eller på att sjunga. Vad är problemet egentligen? Det handlar ju inte om några etiska värderingar, om att någon skulle vara en bättre _människa_ än någon annan. Hade detta funnits när jag skulle söka till gymnasiet för tio år sedan, hade jag sökt fortfare än kvickt! Det hade varit fantastiskt!

Dessutom handlar det heller inte om att förvägra någon utbildning, herregud! Alla får en grund och det handlar ju om att ge extra möjligheter och att de som vill (och kan) få mer, får mer. Precis som vilken annan specialisering som helst. Annars kan vi väl förbjuda även fotbollsgymnasier, musikgymnasier och allt annat som inte är allmängiltigt och som inte alla kan tänkas klara av? Fan, jag blir så förbannad.

Sleeeepy ..

2009-05-19T16:51:00.008+02:00

Åh, gud, jag är så himla trött! Sov väl ungefär fem timmar i natt .. och jag behöver väl ungefär det dubbla för att ha sovit för mycket. Äh, åtta timmar är ungefär lagom. Nio går också bra. Sover jag tio timmar en natt, kan jag inte somna ens någorlunda i tid natten därpå. (Och snart skall jag börja mitt sommarnattjobb igen. Jävla helvete. Men äh, jag har ju inte lyft ett finger för att fixa något annat .. Och i vilket fall är det ju bara över sommaren.)

Jag tror att jag skall ta och färga håret nu. Det hade jag inte i planerna ens för fem minuter sedan, men jag är mycket för att pigga upp mig själv .. plus att jag emellanåt måste färga håret med vanlig färg för att hennan skall bita. Utan vanlig hårfärg bleks nämligen inte mitt hår tillräckligt i solen. Och så är ju de där ammoniakångorna sådana härliga uppiggare! SQWEEEASH säger det, så svider det i näsa och rinner ur ögon. Fantastiskt.

Det värsta (nåja) är att jag inte har råd att klippa mig. Snyft, jag som längtar sååå efter min page!!! Jag som skulle ha klippt den så kort .. Nej, det värsta är egentligen att jag är superfattig. Urfattig. Men för bara några dagar (!) sedan insåg jag att jag inte måste kunna hänga med på allt, att jag inte alltid måste kunna fika, att jag inte måste må dåligt över att jag "säkert" missar något .. Jag insåg att det är okej att inte ha pengar. Visst, jag kan både fortsätta hantera pengar som jag gör eller fördela dem ännu bättre (herregud, hur många tricks skall man behöva?), men jag måste inte må dåligt över att emellanåt inte ha. Även när andra har. Suck, att vissa insikter skall vara så sega för mig? Svåra logiska resonemang kan jag följa, men vissa vardagliga saker ..

Nu, kaffe. Sedan hårfärg.

Några av mina dagar.

2009-05-19T14:48:00.010+02:00

Innan jag for till Stockholm i fredags morse, spred jag ut några lappar här hemma till min pojkvän som skulle vara kattvakt.

Fantastiska dikter ..

I folkviseton, Nils Ferlin. (Inte hela.)

.. och inte fullt så bra dikter:

Jag vill inte höra ett ord om denna min dikts kvalitet (eller faktaöverensstämmelse: eskimåer och kåtor?). Jag kan inte ens skylla på att jag skrev den klockan fyra på morgonen; den är sjukt värdelös både med och utan klockslaget. Jag menade i alla fall väl! (Andra ordet andra raden är alltså moln.)

När jag kom hem på lördagskvällen, hade jag fått rosor.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Men i dag är jag ledsen, för jag fick rest på en uppgift som vi skrev förrförra veckan. "Det är inte att du inte kan skriva, för det kan du" och bla, bla, bla. Det var något med genreöverensstämmelse eller så .. Jag blev väääldigt ledsen ..

.. så jag "belönade" mig själv med en ny läppenna. Redd från MAC.

Hemma är jag alltid omringad av böcker. De ligger precis överallt och är allihop (nästan) precis lika älskade.

Nu skall jag se på Vänner och äta biffar. Tjo.

Kl. 14.

2009-05-18T14:02:00.006+02:00

Klockan 14 har jag ännu inte ätit frukost, men jag har druckit kaffe och läst ALLA bloggar jag brukar läsa. Jag har även borstat tänderna, men inte börjat med plugget. Till i morgon skall vi ha gjort klart ett tal och hållit det. Fy fan vad trist! Jag verkligen hatar retorik och har aldrig varit ens det minsta intresserad av det. Jag har inga problem att prata när det är något jag vill ha sagt, liksom. (Jo, jag vet att retorik inte riktigt är det, men whatever.) Jag funderar på att helt enkelt skita i det. Och så missade jag att vi hade lektion i morse. Skit. Så sugen var jag alltså på att tillbringa lite (mer) tid med min pojkvän.

Nu skall jag äta frukost.

Jag är tillbaka från Stockholm!

2009-05-17T12:51:00.003+02:00

Jag hade jättekul, återupptäckte en gammal vän (kanske mer vänner nu än någonsin?) och gjorde mitt bästa på antagningsprovet. Vad mer kan man begära?

(Förutom att komma in på mitt program och få flytta till Stockholm, då, hehe. Vilken vacker stad det är!! Jag känner mig svekfull mot Göteborg, men vad fan. Wow!)

Jag vill också!

2009-05-12T18:00:00.001+02:00

Ibland blir jag så extremt sur vid tanken på att det finns människor som kan äta vad fan som helst utan att gå upp ett gram i vikt. Då blir jag även, helt utan dåligt samvete, så totalt missunnsam mot dem. Jävla skit, liksom!
När jag blir sur, blir jag trotsig, och när jag blir trotsig gör jag precis det som trotsiga gör - det de vill men egentligen inte kan/får/bör.

Så nu har jag gräddat våfflor. I helgen åt jag hembakt bröd och massor med hembakta muffins. Allt sådant jag inte bör äta, allt sådant jag sväller upp och går upp i vikt av. Och dessutom får jag ju så sjuhelvetes ont i magen av vetemjöl .. Vilket också gör mig jääävligt sur. Dubbel trotsighet, alltså!!

Människor som kan äta vad de vill och inte kan gå upp i vikt må (anse sig) ha problem, men jag å min sida tycker att det är sjukt orättvist att jag inte kan äta vad jag vill utan att få ont i magen och utan att gå upp i vikt. Jag tror att någonstans mitt emellan är super. Människor som själva anser sig vara för smala och kämpar för att gå upp, och vi som kämpar för att hålla vikten eller gå ner - vi har samma problem och bör inte sitta i två läger och kasta skit på varandra angående vem som har det "värst". Bäst har de det som är nöjda med sina snygga kroppar, som kan äta precis vad de vill och ändå behålla dem.

.. Det är de man skall hata. Haha, jag skämtar!! Men emellanåt är det lätt att bli avundsjuk och missunnsam - även om det inte tjänar någonting till och även om ingen av oss har valt vårt eget öde vad gäller våra gener. Fast en liten stund då och då kan man inte låta bli att bli arg. Och, till syvende och sist, varför inte? Man är ju inte mer än mänsklig. Man måste tillåta sig själv att vara barnsligt sur ibland, och så där ologisk á la primalstadiet. Det är man ju i alla fall.

Hur man INTE skall vara som människa, lektion 543.

2009-05-10T17:30:00.005+02:00

Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva detta utan att behöva skriva en lång text, vilket jag inte har ork med just nu. Jag förstår inte hur vissa människor kan vara så jävla självcentrerade och inte endast i första hand egennyttiga utan endast egennyttiga. Jag har en gyntid på tisdag för min spiral - att den alltså inte fungerar "perfekt" är rimligt att anta. Men det viktigaste för vissa är då hur det påverkar dem, att det då rubbar deras tilltänkta planer. Planer som inte ens innefattar mig - inte mer än på så vis att mitt hem skulle ha utgjort en sovplats samma dag. Nej då, det viktigaste är inte varför jag blöder och har ont - det viktigaste är "Du behöver inte sitta och hitta på ursäkter" och att deras planer då blir lite tilltufsade.
Så, ni förstår: efter flera månader av tystnad ringde min pappa i går och gav mig den ursäkt för sitt fruktansvärda beteende i somras som jag har väntat på, just på grund av detta - för att han behövde en sovplats i Göteborg och är den mest egennyttiga och egoistiska människa jag känner.

Nu skall jag lägga mig i soffan och vila. För att jag blöder och har ont.

Gotta love the charkuteri with the grovsenap!

2009-05-06T21:58:00.002+02:00

Sitter här nu som den största nörden och äter framför datorn, samtidigt som jag skriver på min grej om Twin Peaks, sms:ar och surfar lite allt möjligt. Jag har fått mycket skrivet, men det är fortfarande för tidigt för att börja "narrow it down". Jag brukar alltid skriva så - mitt sätt att skriva är att sätta mig ner och skriva och se vad som händer, utan att bestämma innan. Något annat fungerar inte för mig, det är begränsande och begränsningar är stress och oro och improduktivitet.

Nu skall jag återgå!

Mmm, you gotta love the charkuteri with the grovsenap!

I dag har jag hittills:

2009-05-06T12:55:00.006+02:00

.. gosat och slagits med katt.

Klorna är ju uppenbara, men notera tänderna.

Klor bör klippas innan, aj, aj.

.. sett på Extreme home makeover. Jag brukar inte se det, men det var på just när de skulle få se sitt nya hus.

Jag fick ingen inredningsinspiration.

I övrigt har jag städat och ätit frukost. Nu skall jag skumläsa Laura Palmers dagbok och sedan börja skriva mitt reportage om Twin Peaks. I går såg jag förresten klart själva serien Twin Peaks .. och blev grymt besviken. Vilket SKIT!!! Jag vred mig i plågor ända till slutet. Usch. (Men tack och lov att det åtminstone tog slut någon gång. Oh, for the love of god, låg jag och tänkte i flera timmar. Och Shut up and die already, också. Det såg jag i ett Youtubeklipp en gång; en rätt rolig parodi på Titanic.)

I går loggade jag in både på Boplatsgbg, Stockholms studentbostäder och Umeå bostäder - för att hålla mina kötider levande. Jag vet inte vart jag helst skulle vilja flytta. På sätt och vis Stockholm - då får jag börja skolan i höst (förutsatt att jag kommer in, förstås) och blir därmed klar snabbare. Dessutom får jag Stockholm som kontaktnät (och stad, det är ju en stor stad. Stockholm är ju Stockholm och Umeå Umeå, om man säger så.)
I Umeå börjar plugget först nästa år, men då kommer jag å andra sidan kunna få praktiskt taget vilken lägenhet jag vill där (om jag kommer in, förstås), för då kommer jag att ha stått i kö i över två år. Det är lång tid i Umeå, det.
Ja, ja, vi får se. Det är ju inte enbart upp till mig!

Boplatsgbg håller jag endast igång för den dagen jag är klar med allt utbildningstjafs, är tillbaka i Göteborg och skall flytta in till stan. Jag kommer att ha samlat på mig ett helt gäng år till dess!

Vi höres!

Underbar dag!

2009-05-05T12:35:00.010+02:00

Efter tolv underbara timmars sömn, vaknade jag kl. 10 med världens kaffehuvudvärk. Fick ligga alldeles stilla för att inte dö, haha. Efter en stund masade jag mig upp och åt frukost. Jag drack så mycket kaffe att jag nu "kaffeskakar" lite, haha. Och nu sitter jag här med blött hår och har den "jobbiga" uppgiften framför mig att i dag se klart alla Twin Peaksavsnitt (har två skivor kvar) och läsa en bok (Laura Palmers dagbok) och en del kurslitteratur. Jag skall nämligen skriva ett reportage om Twin Peaks, det ni. Det är så kul!

I går nätsurfade jag lite. Jag menar, man kan ju inte inte ha saker på sin önskelista och fylla på den med jämna mellanrum! Tack vare Läkarvännen och en klasskamrat, har jag blivit uppmärksammad på glasögon på nätet. Det är billigt - och man kan dessutom beställa hem dem gratis för att prova! Super! Jag har hittat så många fina bågar att jag bestämt mig för att köpa två par och inte bara ett. Dessa två glasögonraringar står överst på min lista:

Kommer härifrån.

Min pojkvän sa att skulle jag ha dessa, fick jag gå utan honom på stan. Hahahaha. (Länk. Det finns hur många fina bågar som helst där!)

Och tack vare mitt minne åkte även träskorna nedan fram. Jag tycker att de är helt underbara!! Jag vet att många tycker att leopardmönster är direkt fult - och då träskor på det, hehehe - men jag ÄLSKAR det. Svart, rött och leopardmönster - det är mina grejer, det!

Jag skall hårdbevaka sidan de säljs på och norpa dem när de så småningom sätts ut på rea. Jag tror att dessa kommer att ta död på min pojkvän :)

Nu skall jag dricka mer kaffe och se vidare på Twin Peaks! Adios!

PS. Pssst .. Mitt glasögonfodral:

:)

Jag känner mig fri.

2009-05-03T17:45:00.018+02:00

Jag behöver inte stå ut mer. Jag har nått min gräns. Vi har alla ett ansvar för vårt liv och för oss själva i vårt liv och jag tänker inte tåla mer. Jag kan inte! Mamma är som en missbrukare; möjligtvis kan man säga att hon missbrukar oro och ångest. Hon har problem och behöver hjälp. Hon, INTE JAG. Hon är sin egen sjävuppfyllande profetia. Det där är inte mitt kors att bära! Hon har gjort allt det där mot sig själv, och det är inget jag någonsin hade kunnat lösa. Något har avslutats inom mig i dag, satts punkt för. Gud, så skönt. Det är så skönt.

Jag lyfter mina händer från allt det där nu. Det är inte mitt liv, jag skall inte längre ta på mig ett ansvar som inte är mitt och bära en börda som aldrig har varit min att bära. Vi har alla ansvar för vårt eget liv och jag skall och bör ägna mig åt att bygga upp mitt, så gott som det är upp till mig. I många år bar jag hennes problem med mig som om de hade varit mina egna. Det är inte rätt, det har aldrig varit mina problem, och medan jag har mått så dåligt och lidit som jag har gjort av det, har hon dväljts i sina minnen och inte gjort någon ansats till att ens lyfta ett finger för att förändra något för framtiden eller för ta itu med det som redan hade varit. Hon har bara harvat och harvat i det. Jag har gjort samma sak - så klart utan att kunna komma någonvart. Jag tycker inte synd om henne längre, inte mer än man ömkar med vem som helst annan. Man kan bara tycka så synd om folk. Till slut kommer insikten om en persons apati och självpåtagna lidande fram till en, och då kan man bara känna ett ytligt medlidande och, utöver det, i tur och ordning:

Förakt.

Ingenting.

Lättnad.

.. Man känner sig liksom ren. Renad.

Nu skall jag se vidare på Twin Peaks. Och äta kakor. Ooh! Det ni. Sooocker, ooh. Men, vet ni: Jag duger precis som jag är, och hur jag än är duger det - och så är det. I morgon skall jag till skolan och fortsätta bygga min framtid. Alla bär vi ansvar för vårt eget liv - allt ansvar för vårt eget och inget sådant ansvar för andras.

Om lite allt möjligt.

2009-04-30T12:44:00.004+02:00

God dag! Ännu en supervarm och solig dag i dag. Träden har slagit ut och nedanför mina fönster håller några schaktmaskingubbar på att fixa fotbollsplanen .. Det är VÅR!!!

I går fick jag veta att jag bara fick G på min grammatiktenta, den andra tentan vi har haft denna termin. Eftersom jag aldrig trodde att jag inte skulle få G utan hoppades på VG, blev jag besviken. Jag var 3,5 poäng ifrån! Denna besvikelse håller i sig i dag också, och jag gör inte så mycket åt saken. Jag tillåter mig själv att sörja och inte vara så nöjd, även om jag inser att det ju ändå är G och bla, bla, bla. Den acceptansen kommer att komma! Men det är väl klart att det är jobbigt - det är ju det här jag vill syssla med och är intresserad av, så för mig är det stort och viktigt att klara det bra. Det är till och med direkt avgörande, så jag har all rätt att vara besviken även om "det ju ändå är G".

Hehe, vet ni? En liten parentes: Jag tycker att min pojkvän luktar så gott att jag brukar spruta på mig hans parfym och gå runt och lukta på mig själv. Den luktar helt underbart och passar honom (och mig :P) perfekt! Det roligaste är att det är en parfym JAG har köpt åt honom :)

Förra veckan satte jag in kopparspiral. SATAN i helvete vad själva insättningen gjorde ont! Jag menar, jag vill ju inte skrämma någon eller så, men det gjorde väldigt ont. Efteråt samma dag med. Det är en smärtsam känsla när någon är och rotar i ens livmoder. Medan gynekologen satte in spiralen, låg jag och åkallade gud. "Åh, gud, åh, gud!" Haha. Hjärtat var så klart med och han hade tyckt jättesynd om mig, berättade han efteråt. Jag kom hem och landade i soffan och i två timmar kunde jag knappt röra mig. Så småningom var jag på väg mot den där smärta så man kallsvettas och spyr-toppen; lyckligtvis kom jag aldrig dit. Det var som mycket kraftig mensvärk. Mycket! Men, men, förhoppningsvis kommer det att vara värt det. Och nu får jag ha sex igen, tack och lov .. Inte en dag för tidigt! Det har varit jobbigt en hel vecka utan.

En inte-så-lustig sak är att ens pojkvän inte får följa med "in" till själva undersökningen (säkert inte ens flickvän heller, eller vad man nu har. Förhoppningsvis är det i alla fall lika för alla!). Varenda gång har Hjärtat fått flytta sig längre bort och skynken har dragits för ordentligt, så att han verkligen inte skall se! Herregud, det är väl knappast så mycket porr i att se en spiral bli insatt - vill man bli upphetsad finns det väl bättre saker att göra än en gynundersökning, som verkligen är en av de mest obehagliga sakerna som finns. Och så jävla ont som spiralen gjorde, hade jag verkligen behövt någon att hålla i handen!

Nu skall jag ta och göra det som måste göras i dag. Kolla några grejer, hämta ut paket, handla mat, baka, läsa bok. Jag borde skynda mig lite; om bara några timmar skall jag och Hjärtat på middag hemma hos Läkarvännen och hans sambo. Men jag orkar faktiskt inte stressa, så det får bli som det blir. Mig veterligen var det inte planerat, men det är ändå roligt att det inföll just på Valborg .. Alla högtider är värda att firas, avsiktligt eller inte!

Hårfärgen som den ser ut i dag. Den har blivit lite mörkare.

I morse slogs jag med en humla (eller vad det nu var, alla sådana saker är lika läskiga). Den flög in genom balkongdörren. Fy, så äcklig den var - jättestor och svart och jag såg världens största gadd under kroppen! FY FAAAN. Den brummade så där lågt och äckligt och flög ganska långsamt, så jag gissar att den nyss hade vaknat och var förvirrad. Icke desto mindre skall man ju aldrig lita på sådana där oberäkneliga monster! Jag tog det första jag hade till hands - mitt stora, tjocka täcke - och jagade ut den igen. It was me or the bålgeting.

Hår + blixt.

2009-04-29T18:55:00.001+02:00

Min nya hårfärg. UNDERBAR!!!

Det är så synd att henna oxiderar. Om ett par dagar kommer mitt hår att ha blivit mörkare. Snyft.

Dagens.

2009-04-29T14:43:00.001+02:00

Alla som inte håller tummarna skall dö.

Jag tackar!

Sitter med henna i håret just nu.

Eh, det är en sak jag liksom har glömt att berätta .. Jag har klippt av mig mitt långa hår. Länge sedan nu. Underbart är kort! (Även om det har vuxit ut en hel del nu).

Det går i vartannat.

2009-04-27T18:18:00.010+02:00

Ofta när jag är trött är jag ledsen. Det går liksom hand i hand. Just i dag är jag även missmodig och funderande och jag orkar inte .. jag orkar inte riktigt. Jag tänker på min mamma i morse, jag tänker på min pojkvän, jag tänker på skolan och på mina kompisar som jag knappt träffar. Och jag tänker på mig själv, på hur jag bara måste få vara ifred nu, nu får det vara bra ett tag. Jag behöver lugn och ro. Men det är så svårt, för samtidigt behöver jag ju andra saker också. Kärlek, samvaro, umgänge, sex. Och tid .. mest behöver jag tid! Hade jag bara haft mer tid, hade jag hunnit med mycket mer. Lite grann som det där: Drink coffee - do stupid things faster with more energy. Eller tja .. Det är i alla fall ett roligt uttryck!

Jag tänker på min mamma, på hur hon såg ut när hon stod och väntade på att vinka hej då till mig i morse, innan bussen jag satt på for vidare till universitetet, medan hon stod på centralen och skulle med en buss som inte skulle avgå förrän om en timme. Hur jag plötsligt drabbades av ett styng av den där (för) välbekanta, medömkande empatin, den där då jag känner att jag kanske gör något fel, kanske beter mig fel. Men jag vill inte, jag vill inte ta på mig sådant som inte är "mitt". Jag tänker på inställningen jag tänkt mig att jag skall ha: Att tänka på allt som om det rörde en främling och inte min mamma. Kanske kommer det att göra att jag blir mindre irriterad på henne, om jag inte tänker på de saker som jag vet gör henne till henne. Kanske kommer det inte alls att fungera.

Jag tänker på att jag i går kväll gravt generellt kom fram till att två saker krävs som någon slags förutsättning för det mesta, däribland barnuppfostran: inte en massa negativ stress och att man är lycklig. Är man olycklig resulterar det i sig självt i negativ stress, och är man olycklig märker barn det. Märker och sedan tar på sig och vill kompensera och göra bättre och göra bra. Tar ansvar för sådant som inte har med dem att göra och inte beror av dem. Som de inte kan rå på. Man gör det liksom lättast för sig själv och sitt liv om man undanröjer vissa grundläggande hinder: se till att själv vara lycklig och nöjd med sitt liv. Sitt övriga liv. Jobb, vänner, boende, personlighet, partner. Självförtroende är också viktigt, då det också smittar - både det bra och det dåliga.

På sistone har jag faktiskt tänkt mycket på barn. På att jag vill ha barn, på att jag vill ha dem för att visa att jag nu vet att det går att göra bättre. För att visa att livet inte måste bli på ett visst sätt, att det inte måste bli olyckligt och att jag inte alls kommer att få en "djävulsunge som är som du och att då kommer du att få se hur det är". Naturligtvis handlar det där om revansch.

Fram till för bara några år sedan trodde jag helt säkert - så där som man tror när man tror att man känner till hela sanningen, det enda sättet den kan vara på - att alla vuxna var så där. Att man blev så där när man blev "vuxen". Ledsen, nedstämd, tystlåten, ointresserad, tvär, ständigt allvarlig och aldrig glad. Att man inte skrattade och inte lyssnade på musik och inte såg på filmer och inte brydde sig. Att man kopplade bort världen. Att kärlek i hemmet bara inte fanns, att det var något det helt tvärt ljögs om i tv och tidningsreportage. Att alla var olyckliga. Jag förstår nu att man inte automatiskt slutar älska sin partner (om man nu någonsin har gjort det, till att börja med) och bara fortsätter att leva ihop av någon slags plikt- eller skuldkänsla. (För varför skulle man? Det är inte RÄTT.) Att vardagen inte per automatik måste övergå från något trevligt och bra till något liksom själsligt nödtorftigt, något knappt och absolut inte glädjefullt.

För bara några år sedan hade jag ännu inte förstått det där att umgås med sin familj. Att vilja umgås med sin familj, hallååå .. Va? Seriöst: Va? Det var mig bara totalt främmande, ungefär som att stå framför ett slags djur man aldrig hade sett innan, som hade armen där näsan skulle vara och näsan på knäskålen. Så där att man tittar och inte alls kan greppa trådarna i vad det är man ser .. Kan det verkligen vara på det viset? Hur? Jag hade ju aldrig någonsin varit med om det.

Just nu känner jag bara ett sådant enormt behov av att skapa min egen sanning. Nu när jag förstår att man inte automatiskt blir olycklig och inåtvänd och ledsen och en massa andra adjektiv jag bara inte kan komma på nu - för att det gör för ont att tänka alltför mycket på min olyckliga moder; nu när jag förstår att det inte är normalt (eller sant, för den delen) att säga att "Barn är det värsta som finns, skaffa inte barn" till sina egna barn. Jag vill skapa min egen sanning. En del av den är: Man har ett ansvar för sitt eget liv och man har alltid val och det hade inte behövt bli så där. Jag föraktar din apati och din svaghet. Så mycket är bara ursäkter och det har gjort mig så himla ont.

Jag kommer från ett olyckligt hem och det gör mig fortfarande både förtvivlat ledsen och förlamande arg. Jag känner mig berövad saker: känslor, upplevelser. Kärlek. En riktig vuxenvärld. Visst, jag inser (och anser) helt klart att det är som det är med den saken och att det enda jag har att göra är att göra det bättre själv. Jag önskar bara att det vore lätt att för gott lägga undan detta någonstans.

Obs: Jag gör inget anspråk på att kunna uppfostra barn. Det jag har är allmänt vett, dåliga erfarenheter och egna önskemål jag önskar hade uppfyllts.

Ömsesidan är den bästa sidan?

2009-04-27T15:00:00.008+02:00

I dag känns det som om det är bäst att jag och världen låter bli varann. Vi har haft för mycket med varandra att göra på sistone, vi behöver nog båda en paus. Jag blir trött bara jag tänker på allt som har gått på tok i dag ..

Ang. min moder.

2009-04-24T22:28:00.005+02:00

Käre gode du-eventuellt-existerande-monster där uppe, ge mig sinnesro att stå ut med vissheten att jag helt enkelt inte kan förändra vissa människor. Ge mig styrka att stå ut och hindra mig från att med tänderna slita dem i stycken. För det är en så tung känsla av ilska att bära. Emellanåt är den faktiskt outhärdlig.

Tokförkyld!

2009-04-21T13:00:00.002+02:00

Jag har känt av det i flera dagar, men i natt slog det till. Knappt någon sömn, men hosta och nästäppa så det skulle ha räckt till hela Jerseys befolkning. (Ön, ni vet.) Och efter nattens obefintliga sömn mår jag likadant i dag - fast värre. Nu nyser jag också. I morse hade jag himla ont i överkäken och över ögonen, men nu verkar bihålorna ha lugnat ner sig. Peppar, peppar. Jag är i alla fall hemma från skolan - det gillar jag inte.

Nu skall jag krypa ner i soffan igen och fortsätta läsa bok. Räkningarna är betalda och mamma kommer i morgon (och stannar till på måndag). Och i går påbörjade vi vår sista delkurs denna vår: Textanalys och textproduktion. Man skall läsa mycket, visste ni det? Mycket, mycket. För att kunna skriva. Ägna sig åt massor med text. Rekommendationen vi fick var:

1 roman/vecka
1 dikt om dagen
3 teaterföreställningar/säsong
1 h P1/dag

Och så var det en femte grej jag för närvarande har glömt bort. Romanen fixar jag lätt! Har redan läst en halv sedan i går. Teatern är heller inga problem. Inte dikten heller, även om jag tycker att poesi är - håll i hatten - ointressant. Fast jag har en hel bok med deprimerade och ångestfyllda dikter av Pär Lagerkvist - tack, Hjärtat. En fin början!

Fast så är vi ju väldigt språkanala, vi på kursen.
Nej, nu orkar jag inte sitta upp längre. Hej med er och krya på mig.

Tentaplugg, tentaplugg.

2009-04-13T15:20:00.003+02:00

Jag tentapluggar för fullt! Tentan är i morgon och det skall bli så obeskrivligt SKÖNT när den är över. Tentapluggandet har gått så SEGT, men i förrgår kväll kom jag ur det och nu tror jag att det kommer att gå bra. Denna sista pluggdag ägnas åt repetition. However, vissa saker kan jag bara inte förstå, så dagen ägnas även åt memorering. Det är vissa saker, som till exempel om stämbanden vibrerar eller inte vid uttal av konsonanter, som bara inte går in, som bara inte stämmer. Jag tror att det måste ha med ens modersmål att göra, för mina stämband vibrerar när de inte "borde"! Så jag memorerar sådant och lyckligtvis har jag ett fantastiskt minne .. och bra minnestekniker. I det här fallet bildar jag ord, skumma ord och fraser. Hör på detta: Skjuter valars sång. Så minns jag velarerna (=tungan mot mjuka gommen) g, k, 'skj' och 'ng'. Småbisarrt, men det funkar!

Efter tentan i morgon skall jag storstäda. Jag har LÄNGTAT efter att få göra det så att det är helt sjukt!! Tvätta all tvätt, putsa fönstren, byta gardiner, göra i ordning balkongen, moppa golven .. Jag är ingen städfetischist, men ibland behöver det göras och tentaplugget har hindrat mig! Åh, i morgon vid denna tid är den gjord, tack och lov. Inte en dag för tidigt!

Och i dag har jag och Hjärtat varit ihop i ett halvår. Ett halvår!! Det är ju helt fantastiskt.

Kram på er, nu måste jag återgå. Till råga på allt annat svider mitt ansikte på grund av för mycket tid framför datorn på sistone. Jag ser rätt mycket ut som en tomat. Men en glad sådan!

PS. Jag fick en så alldeles jättefin kommentar på detta inlägg. Jag publicerar den därför att jag tror att den kan komma fler än mig till nytta. :

"Hoppade in här via en länk och fastnade i det här inlägget.
Jag vet inte vad jag ska säga för att trösta dig för jag vet hur det känns. Det där med att sörja föräldrar som man har men ändå inte. Visst är det en sorg och den bär man alltid med sig och på nått konstigt sätt så kommer man alltid att bry sig fast man åtskilliga gånger bestämmer sig för att man inte ska göra det. Åren går och ju äldre man själv blir så inser man att såren inte kommer att läka och att det inte kommer att gå att reparera rellationen, men jag har också lärt mig att det går att leva med det och till slut så accepterar man att det är precis så här rellationen ÄR, den kommer inte att ändras och det spelar ingen roll hur mycket man försöker för det har gått för långt, såren sitter där dom sitter och läker aldrig. Det man kan göra är att skydda sig så att de i alla fall inte blöder. Så man söker sig ut mot andra rellationer och finner tröst i dem i stället. Jag har skapat mig en egen familj nu och det är den som räknas och jag har egna barn som jag försöker ge allt det där jag aldrig fick själv (så förtvivlat lätt det är !) All you need is love. Det är verkligen nyckeln till att bli en framgångsrik förälder. För i kärleken så finns svaren på så mycket. Nog är det bittert att inse att ens föräldrar kunde missa denna enkla lösning som hade gjort allt så annorlunda och en sådan lättnad att inse att jag själv förstod hur lätt det är. Det jag saknade kan aldrig göras ogjort, men jag kan göra annorlunda. Jag kan göra rätt och jag tror att det är det man får ta med sig ur en sådan här sorg att man med sig bär kunskapen och valet att kunna göra det rätta själv. Det valet tror jag att du både ser och gör.
Stor påsk kram!"

Tack så mycket, Fru Choklad, för att du tog dig tid att skriva detta fina och genuint omtänksamma! Jättemånga tack. Det är så skönt att emellanåt få höra att det kommer att gå bra. En påfyllning av hopp, förståelse och tröst behövs med jämna mellanrum. Kärlek till dig. DS.

Länge sedan.

2009-04-09T00:05:00.005+02:00

Det var så länge sedan jag skrev i den här bloggen att jag inte ens minns vad jag skrev sist. Jag skall sova nu, men jag försöker skriva något i morgon. Jag tentapluggar ju ändå, så .. Det vet man ju hur det kan gå (eller inte gå).

Seriöst, jag har aldrig varit med om segare tentaplugg. Grammatik är så sjukt roligt, men jag har en känsla av att det fixar sig ändå eller jag klarar det eller någon annan sådan där konstig känsla, helt INTE ryckt ur verkligheten .. Det jag gjort flest gånger sedan jag började tentaplugga, är att resa mig från det tentaboksbelamrade bordet .. Tusen gånger, minst!!

Förresten, 15/5 far jag till Stockholm för att dagen därpå (lördag) skriva antagningsprov till Språkkonsultprogrammet där. Ifall det finns några stalkers där ute, nu vet ni ;) Jag är redan nervös! (Och vilse, jag hittar fan inte i Stockholm!! Har i princip "aldrig" varit där, och har dessutom NOLL (0) lokalsinne. Så nog har jag fog för att vara nervös, allt .. )

Några bilder.

2009-03-22T22:06:00.010+01:00

För några dagar sedan lagade jag mat. Man måste ju äta.

Det är detta jag är bäst på i matväg: att slänga ihop saker. Allt med allt.

Även om det inte var sant, stod termometern på 19 grader för några dagar sedan. Lögnen ser man tydligt i bakgrunden.

Ta-da! Möt sommarens picknickvinbarnglas.

På ett sätt älskar jag verkligen färg. Älskar, älskar.

Min katt lyckas alltid se så lurig ut.

Och till sist, min nya parfym. ANGEL!!! Underbar; på mig doftar den choklad och honung. I bakgrunden ALLA hittills utgivna nummer av Språktidningen, sorterade i nummerordning. Miniräknare från Texas Instruments, TI 83, ett minne från min svunna tid på det naturvetenskapliga gymnasiet. (Exakt samma val skulle jag göra i dag, över tio år senare.) Och mitt nya nagellack, La Paz från Mavala, med den obligatoriska nagelbandsmålningen. Hyllan nedanför: språkböcker - plugg- och facklitteratur. För övrigt älskar jag verkligen att äga böcker, jag kan inte få nog. Man kan alltid äga en till. Golvet sträcker sig ju kors och tvärs över hela lägenheten.

Förkyld.

2009-03-22T20:27:00.005+01:00

Jag är rätt så förkyld. I en vecka har jag hostat, hostat, hostat, hostat, hostat, nyst och snörvlat - och nu känns det som om jag skall få bihåleinflammation också. Hmm, det vore väl inte riktigt lika kul som att slippa.

Nu skall jag ta av mig sminket för denna kväll, som på samma gång ju är sista gången den här veckan, och sedan krypa i säng. Där skall jag läsa klart mitt lånade exemplar av På drift av Jack Kerouac - en bok som är en kartläggning, kan man säga, av "en generation slagen på förhand", Beat-generationen. Sedan skall jag sova.

Bortsett från en vag känsla av sorg, har man ju haft sämre helger.

Varför så svårt?

2009-03-21T22:27:00.006+01:00

I dag hade jag besök av mina föräldrar. Det är väl ingen större hemlighet att jag och min pappa inte drar jämnt, men .. Varför skall det vara så svårt? Jag kan bara inte förlika mig med att han beter sig som han gör, som han vill; att han beter sig mot mig som han har betett sig mot mamma (och alla andra) hela livet och kommit undan med det; att det på något vis, trots att det inte är rätt och riktigt, ändå är något man liksom skall finna sig i? För att han är som han är. Men han är insiktslös och samtidigt arrogant och, i sina egna ögon, fläckfri. En slående kombination. Han ber aldrig om ursäkt, erkänner aldrig fel. Så, VARFÖR? Varför skulle jag finna mig i det? Jag vägrar. Jag har haft andras "finnande" framför ögonen hela livet och så vägrar jag helt enkelt ha det. Men det är så jobbigt. Det är jobbigt och sorgligt.
Det var sorgligt att jag mitt på en bar tidigare i kväll satte mig på min mobil för att slippa svara när han ringde. Att han inte ens vet om att jag pluggar, än mindre vad jag pluggar, och att han inte vet att jag har en världens underbaraste pojkvän. För jag orkar helt enkelt inte ha någon egen kontakt. Jag kan inte förmå mig till det. Jag vill inte.

Jag är så avundsjuk på alla människor med fina föräldrar som de kommer bra överens med. Fast, visst - man får väl tänka att de säkert saknar något annat istället. Men ändå.

Mina föräldrar är den största sorgen i mitt liv. Alla andra sorger (hittills) har jag ju liksom valt själv.

Hallå, darlings!

2009-03-17T08:50:00.013+01:00

Förlåt om (att) jag gjort er lite oroliga med min frånvaro .. Det är ingen fara med mig, det har bara inte blivit av att blogga. Jag har inte hunnit och inte tagit mig tid! Egentligen hinner jag inte det i dag heller - klockan är över 08 och jag måste börja göra mig i ordning inför plugget. I dag är jag egentligen ledig men då vi läser grammatik och då grammatik är en ungefär lika exakt vetenskap som matte, skall vi börja plugga en lång tid i förväg. Tentan är 14/4. (Fick förresten VG på förra tentan. Hurra för mig! Grymt!! :) )

Hmm, jag hinner nog summera kort vad som hänt på sistone. Sedan skall jag duscha och sminka mig.

Kärlek: Underbart, helt underbart. Jag undrar just hur underbar en människa kan bli? Hur kär kan man bli, hur djupt och hur genomgripande? Det är fantastiskt med min kärlek. Han är underbarast i världen .. Jag menar, att på en söndagmorgon (eller vilken morgon som helst), få vakna till orden: Du är typ sexigast i världen och det är underbart att få ligga bredvid dig .. Jag menar, hallååå!?!?!!! Vi firade fem månader i fredags 13/3. Allt är helt UNDERBART!

Skola: Som sagt, VG på tentan. Tjoho!! Vi läser grammatik nu och det är skitkul. Fram till förra veckan läste vi fonetik och fonologi och trots att jag borde ha tyckt att det var kul och att det borde ha intresserat mig, gjorde det det inte. Istället gjorde det mig enbart skitförbannad och irriterad - till och med så pass att jag valde att stanna hemma i torsdags då jag fortfarande var så irriterad från dagen innan. Skitfonetik!!! Men det har bildats ett stort klasskompisgäng i klassen och det är JÄTTEROLIGT.

Hälsa: I fredags hade jag magknip så att jag inte kunde resa mig på hela dagen. Tillbringade dagen i fosterställning i min soffa, utan att våga inta något annat än te och lite buljong. På eftermiddagen kom Hjärtat hem till mig med kärlek och sushi (åhh, sushi är verkligen mat för gudarna!!!) och på lördagen var jag bra igen! I övrigt har jag börjat träna och deffa. Det blir kanske ingen tokdeff, men av någon anledning tycker jag att det är så sjukt humoristiskt att säga: Jag deffar. Haha, hör ni hur roligt det låter!? Jag deffar :) Jag skall i alla fall gå ner i vikt till sommaren, så mycket jag bara hinner. Jag har fjorton överskottskilon att ta av, så det är ingen risk att jag kommer att vara sysslolös! Rimligtvis kommer jag ju inte att hinna med alla, men jag skall göra så gott jag kan. Minimum är att gå ner är åtta och tiden för det är fram till Metaltown (sista helgen i juni) - så att jag kommer i alla mina kläder igen! Som det är nu är det inte mycket jag kan ha och det är både tråkigt och vansinnigt irriterande (och obekvämt).

Spikmattan: Jag blir så förbannad när jag tänker på alla hyllande inlägg jag har läst om det där tortyrredskapet!! Ingen, INGEN jag har läst har påtalat exakt hur jävla ONT det gör att ligga på den där saken! Kanske är min rygg ovanligt känslig men jag får panik av att ligga på den! Riktig panik, på riktigt: hjärtklappning, svårt att andas, flyktinstinkt. Ont, ont, ont. Och då, då skall ni veta att jag är masochist och praktiserar diverse .. ehh .. redskap och tekniker i .. diverse situationer .. eehhhh .. nåväl .. Det gör jävligt ont i alla fall och jag gillar den INTE. I går kväll gjorde jag för första gången det jag velat göra varenda gång jag legat på den: jag klev av. Olusten gick ju bara inte över! Jag får se vad jag gör med den. I går kväll var jag i och för sig jävligt stissig och irriterad överlag.

Ekonomi: Inget att rapportera. Har man inga pengar, har man inte så mycket till ekonomi att bry sig om. Jag lägger i alla fall upp en budget varje månad, som jag följer. Och varje månad köper jag något till mig själv. Läppsalva, läppstift, kroppsvård, handtvål, några böcker. Något!

Mobil: Jag har inga pengar på min mobil, så jag kan inte ringa eller svara på några sms. Bara så att ni som är berörda vet :)

Kompisar: Jag känner mig otillgänglig och otillräcklig och det har jag grymt dåligt samvete för.

Detta blev kanske ett lite tråkigt inlägg. Jag hade roligare rubriker/ämnen än så här i huvudet, men jag skrev inte ner dem i tid och nu har jag glömt och då fick det bli så här. Nu skall jag duscha och sminka mig. Skall vara i skolan cirkus kl. 11. (Ja, jag vet mycket väl att det inte heter cirkus, men håll med om att det är sjukt roligt att det finns folk som tror det!)

Ajöss och tack för fisken!

Mår skit :(

2009-03-05T18:00:00.001+01:00

Mår inte alls bra i dag. Hängig, trött, irriterad, grinig, gnällig och ont i huvudet. Orkeslös och flåsig så fort jag gör något. Skall lägga mig ner i soffan och kurera mig genom att dricka varmt te med honung och kolla på tv samt äta lite chips, lite chilinötter och lite frukt.

Fy fan vad härligt!

2009-03-03T19:49:00.011+01:00

Fan, vilket bra köp det där träningskortet var! Jag är nyss hemkommen från det nyöppnade Friskis&Svettis här i krokarna och det var helt underbart! Blott tre hållplatser hemifrån mig, helt nya lokaler, nya maskiner, nytt ALLT; jättefina omklädningsrum med rymliga ekskåp (det där halvmörka träslaget?), jättetrevlig personal och - get this! - vi har till och med en bastu!
Jag var på ett spinningpass bas. Jag är inte särskilt tränad längre (åh, mina svunna tider, jag var grym), så det var lagom. Jag lyckades dessutom lura mig själv några gånger och dra på ännu mer motstånd - men sådan är ju jag .. lurig! :)
Jag tänker inte sitta här och ljuga om hur otroligt härligt det var under tiden och hur pigg jag är nu - det var jobbigt, jag är helt slut och mina ben är stumma. Fast så här efteråt sett var det ju givetvis jättehärligt .. Fan, jag älskar ju att träna, varför har jag låtit bli det så länge!?

Nu skall jag äta (ugnsbakad kyckling, potatismos och kokta ärtor), tvätta håret och sova.

Underbart!!

2009-03-03T08:48:00.006+01:00

Första dagen jag sov utan väckarklocka på tre veckor! Jag vaknade och kände mig så utvilad, så underbart! Vaknade ingen annan tid än jag vanligtvis gör, kl. 08.22, men just det där att man vaknar när man sovit klart och inte när klockan ringer är ju hur skönt som helst!! Klockan, som går efter tiden som människan delat upp i timmar och minuter för att ett samhälle byggt på kuggar och deltagande skall fungera .. I dag är jag alltså LEDIG, hehe. Skall äta frukost nu och sedan tvätta håret. Får se vad jag hittar på under dagen; det enda jag har spikat är att hämta ut paket från Adlibris och Bokus. Mina bokreaböcker! (Så risken finns ju att jag bara blir hemma och läser hela dagen, haha.)

Hej med er! - som min förra lärare, Lars-Gunnar Andersson, brukade säga. Åh, jag saknar honom redan, fast vi skiljdes åt så sent som förra veckan.

Parfymer, parfymer, parfymer ..

2009-03-02T20:05:00.007+01:00

Jag är överförtjust i parfymer i allmänhet och något DJÄVULSKT förtjust i godisluktande parfymer i synnerhet .. hehehe. För en stund sedan råkade jag så slösurfa mig in på en blogg jag aldrig tidigare varit inne på. Och så vidare och så vidare .. Det slutade i varje fall med att jag klickade hem Paris Hiltons parfym Can Can från Blondinbellas shop. 198:- (inkl. porto) för 50 ml, det är ju asbra! Jag har i och för sig egentligen aldrig luktat på just den parfymen, men givetvis kollade jag upp den på Makeupalley innan, där beskrivningen It smells like cotton candy, sugar and cookie puttade mig över köp-knappen lika säkert som amen i kyrkan. Och efter en så jobbig, pissig och trött dag, så ..

Nu har jag ätit min ärtsoppa och skall duscha och lägga mig! God natt!

Hurra!

2009-03-02T18:28:00.011+01:00

Två underbara saker har jag tagit tag i i dag.

* Jag har skaffat gymkort. Titta, titta!

* Jag har beställt en "spikmatta".
(Som jag har längtat efter att få skriva det!) Hurra!! En orange. Här hittade jag den till billigast pris. Jag hade först tänkt beställa en grön .. Eller nej, först-först hade jag faktiskt tänkt orange, men sedan började mina tankar svamla något om att jag kanske skulle ha en grön så att jag skulle bli mer harmonisk och bla, bla, bla .. Jag tänkte något i stil med att harmoni, harmoni och lugn är vad jag behöver, men sedan tänkte jag att harmoni och lugn, det är bara för mesar .. Haha, nej, kanske inte så, men jag behöver inte harmoni och lugn, jag behöver energi. Riktig energi, inte den maniska jag drivs av nu. .. Alltså, för er som inte vet detta, står det på tillverkarens hemsida att grönt ger harmoni och orange energi och lust. Nåväl, hur det än är med den saken har jag nu beställt en orange. Åh, som jag längtar efter den!!!

Så .. Dessa två saker förtar nästan det faktum att jag mått skit i dag. Skit, piss och skit. Illamående, huvudvärk, ont i handleden, ont i min för länge sedan skadade fot, mer illamående och en enorm trötthet. Bajs!

Jaja, snart skall jag äta ärtsoppa. Den där på burk, Soldatens med extra fläskkött. Mmmmmmm!! Sedan skall jag faktiskt inte göra något mer denna dag.

"Min" spikmatta :)

Underbara måndag!

2009-03-02T08:08:00.006+01:00

Nu råkar jag vara en sådan där människa som älskar att gå upp tidigt. Jag är helt enkelt nattjobbsskadad! Fast i morse var det lite tungt, det var det. I går kunde jag först inte somna på jättelänge, och när jag väl hade börjat "tona in" i någon slags sömndvala, började jag hosta, blev klarvaken, hostade mer, fick gå upp efter halstabletter och fick sedan helt enkelt börja om insomningen igen .. Så jag har väl sovit 5-6 h inatt ungefär. Men, men!

Skall till skolan om en timme och lite till. Har precis ätit frukost. Tentan gick bra, det tror jag. Det kändes så :) Får se när rättningen kommit! Nu sitter jag här och är smålyrisk över att det faktiskt verkar som att det kommer att bli ljusare i år också - helt otroligt! Konstigt det där, vartenda år BLIR det ju ljusare, men ändå tvivlar man (=jag) vartenda år! Nu sitter jag här och headbangar till Metallicas nya skiva, hehe .. Älskar den!!

Och vet ni? I dag skall en viss fröken köpa gymkort!!! Woohoo! Struntar i min dåliga handled; tills jag köpt ett handledsskydd skall jag helt enkelt köra kondition/förbränning samt ben, rumpa osv. Egentligen allt utom överkroppen. Det kanske inte är till 100% kul (att handleden hindrar mig), men det är som det är! Min vaga förhoppning om att det jävla fanskapet (=handleden) kanske höll på att bli bättre, den stämde inte. Istället gör den precis lika ont som vanligt, suck.

Nu skall jag sminka mig! Puss! ♥!!!