Kanske gamla nyheter, men värt att säga ändå.

Jag satt på min balkong tidigare i morse, tittade på den uppgående solen och kontemplerade utan att kunna hjälpa det.

Jag tror att sann lycka och inre frid består i att behandla människor omkring sig väl och att våga förverkliga sina drömmar. Drömmar om att resa, om att plugga, om att vara uppriktig med sina känslor.

Lyckan över materiella saker är en förgänglig lycka som behöver fyllas på igen och igen och igen och igen för att man skall kunna känna den, medan jag, när jag sätter mig ner och till exempel tänker tillbaka på dagen då jag bytte efternamn, fortfarande blir lika överväldigande lycklig som när beslutet kom. Det var något jag i tretton års tid hade velat göra. TÄNK att jag gjorde det!, tänker jag då.