Min jävla katt måste vara den mattokigaste katten i världen. Det är INTE DET MINSTA gulligt, charmigt, sött eller vilket annat positivt adjektiv som helst - det är bara och enbart vansinnigt irriterande, speciellt i kombination att hon ständigt jamar och påtalar att hon vill ha mat. Om det ändå hade varit att hon hade hållit samma tonläge hela tiden, och samma takt! Det hade ändå varit uthärdligt, då hade jag åtminstone kunnat blockera ljudet och 'sluta' höra det. Men nej, hon jamar högt, lågt, långt, kort, utdraget, gläfsande, skällande, gnällande, frågande, tjatande, krävande, argt, med långa mellanrum, med korta mellanrum, med superkorta mellanrum osv osv. Jag blir tokig! Hon är som värst när jag håller på med något som indikerar att jag kan komma att lämna henne snart - typ står i badrummet och sminkar mig, klär mig eller är upptagen med något som på något sätt ser final ut. Då springer hon jamande iväg till matskålen så fort jag gör minsta rörelse och kommer sedan lika fort jamande tillbaka, gnäller ett tag, sätter sig ner, tittar uppfordrande på mig, fortsätter jama, springer iväg igen osv osv. Galenskap!
Jaja. Detta dygns goda gärning: I morse, innan jag själv skulle av, väckte jag en kvinna som hade somnat på bussen. Det visade sig att hon skulle av på hållplatsen efter min och hon var mycket tacksam. Man känner igen en nattarbetare på morgonbussen när man ser en.
Nu är det dags för mascara. Here we go again, alltså ..
Matfixerade stolle ..
3 kommentarer:
så skulle jag också låta om jag inte kunde gå till kylen och vräka i mig vad jag ville när jag ville!! :)
och BÅDE word verification och comment moderation... är inte det lite VÄL..? anar jag en viss paranoia?
:)
Six 1.
Inte om du visste hur irriterande det är att höra på!!!
SIx 2.
Haha! Det har jag inte ens tänkt på; skall genast ta bort word verification, raring =)
Skicka en kommentar