PSST ..

Här är jag!

Personligt.

Det är faktiskt "rätt" hemskt att ha den slags relation till sina föräldrar som jag har. Jag skall träffa min mor för middag och samvaro i morgon kväll, och jag fasar för det. Efter vår förra "samvaro" för en månad sedan kunde jag inte förmå mig att ringa henne på två veckor, och jag undvek även hennes (fåtaliga) samtal. Jag tror att till och med hon själv insåg att hon hade gått för långt då. Sedan dess har jag ringt henne kanske två gånger. You do the math.

Detta är förstås inget nytt - vi har haft problem i en bra bit över tio år. Det är så svårt det där: När man är barn, litar man blint på sina föräldrar; de är ens måttstock och hela ens uppfattning om hur världen är beskaffad. Men sedan växer man upp, ser andra saker och (många) andra människor, upplever världen. Ens ögon öppnas och man lär känna sina föräldrar för de människor de är. Och jag har kommit att ha så svårt för så mycket hos min mor. Det är så mycket jag inte tål och så mycket jag inte har något till övers för längre. Jag känner sedan länge näst intill noll sympati för henne och hennes öde. Hon är (bland annat) den mest negativa, inskränkta, fördomsfulla, självömkande och - inte minst - passiva personen jag känner.

Mitt största mål i livet - med allt vad det innefattar - har länge varit att inte bli som min mor . Det är ganska hemskt.

Underbart!

Nu sitter jag här med min stora kopp svart kaffe. Det är en underbar dag i dag! Jag och Hjärtat (vi har för övrigt varit ihop i snart ett år, wiihoo) låg i sängen i två timmar i morse och bara var - bara var en massa kärlek, mys och underbarhet (underbarism? underbarlighet? hehe). Sedan var vi likadana efter frukost, och sedan for han. Under den närmaste timmen därpå, hann jag:

* torka ur kyl och frosta av frys
* städa bort sommarbalkongen (jag har aldrig någonsin njutit mindre av min balkong än denna sommar - har knappt varit där ute)
* tvätta två maskiner
* diska

Det var jävligt snabbt jobbat, skall jag säga! Sedan målade jag om naglarna och hämtade den sista tvätten och hängde upp i badrummet (jag bara älskar när det luktar "torkande tvätt" där inne) och nu har jag som sagt gjort kaffe. Jag skall plugga fonologi nu, och för det krävs en jävla massa kaffe, skall jag tala om! Jag har spytt så mycket galla över fonetiken att det räcker och blir över för tre tråkiga delkurser. Det är otroligt analt och bisarrt tråkigt. Hjärtat, som emellanåt kan tycka (antagligen med rätta) att jag är lite väl negativ, tittade i min bok i går kväll och utstötte diverse kräkljud - både verbala och mer gutturala sådana. Det är helt enkelt så jävla tråkigt att klockorna bara säckar ihop och dör.

Trött men lyckligast.

Jag är så trött att jag ser olycklig ut. Dessbättre är jag kanske lyckligare än någonsin. Jag är i skolan hela dagarna: morgnarna, mittpådagarna, eftermiddagarna och kvällarna. I dag kom jag hem runt halv nitton, vilket är tidigt. Halv tjugoett har varit vanligare, men det håller kanske inte i längden. Jag köpte en laptop förra veckan (äntligen!!!) och i dag deponerade jag hundra kronor för ett skåp (givetvis för att inte behöva släpa alla ton böcker, pärmar och block fram och tillbaka). Denna termin läser jag 150%.

Nu skall jag hoppa ner i ett bad och skrubba min hårbotten. Jag åt sushi vid halv arton, så någon mer mat behöver jag inte bry mig om i dag - jag rullade därifrån. Jag älskar universitetslivet och även om jag egentligen inte kan tänka mig in i den rollen i dagsläget, undervisar jag när jag tänker mig framtiden. Konstigt, men inte fullständigt barockt.

Och så har jag dessutom världens näst största ring. Vad skall jag säga, livet leker.