Jag vet knappt vad jag skall göra av mig själv.

Det bara spritter i mig av lycka. Härlig, underbar, berusande lycka!

Vänta, vänta, vänta .. &&%%£!!!!

Ett av mina sämre .. äsch, mindre praktiska drag är otålighet. Jag är sjukt otålig. Jag har levt hela mitt liv efter devisen självständighet - självständighet så att jag själv skall kunna göra det jag vill, när jag vill och hur jag vill. Tanken har alltid varit att jag endast skulle vara beroende av mig själv - och jag må säga att jag lyckades. Jag vet att jag alltid har mig själv. Meeen .. som det är nu blir jag helt tokig. Det bara skriker i kroppen, det bara skenar av all möjlig inspiration, det är så mycket jag vill skapa, förändra och förbättra, men jag kommer inte loss! Jag har nämligen inte en spänn, ahh! Detta är förstås inte så konstigt med tanke på att det är kvällen innan CSN-utbetalningen, men problemet är bara att jag inte kommer att ha några pengar efter utbetalningen heller .. Ehehhehe. Det är ju så där lustigt .. så där när det är lustigt men inte roligt. Jag bara vill, vill, vill en massa och jag AVSKYR att behöva vänta på det jag vill. JAG-VILL-INTE-VÄNTA. Det är ju det jag alltid har varit självständig för - oväntan!!!!!

Härligt!

Jag mår härligt. Helt underbart. Jag har "drömtittat" på massor av lägenheter den här veckan så hela jag är uppfylld av drömmar. Söndagsdrömmar, eftersom det är söndag. Fredagsdrömmar i fredags och tisdags- i tisdags. Åh. Det är en så bra sporre för mig, att titta på lägenheter. Inte minst för den omedelbara inspirationen som infinner sig. Jag älskar nämligen hem. Det är helt klart ett av de fasta dragen i min personlighet, att jag måste ha det fint omkring mig, där jag bor. Och jag är ombytlig. Jag vill måla, jag vill måla om, fixa, dona, förbättra. Nya färger, modifieringar av min stil; dragande av allt, av minsta lilla detalj, närmare spetsen som är JAG. Men mitt lägenhetstittande är lika verkningsfullt i ett större perspektiv. Drömmar om framtiden. Om att en dag kunna, om att en dag ha råd, om livet som skall levas i den eller den lägenheten. Om uppnådda mål, om framgång, om lycka.

Alla lägenheter jag har tittat på den här veckan har varit ettor i innerstan i Stockholm. Jag hittade en så fantastisk sådan, med garderob, sovloft, högt i tak och brädgolv .. ååååhhhhhh, brädgolv. Vitt brädgolv i ett vitt kök och naturfärgat brädgolv i rummet (som jag hade målat högblankt svart). Åh, jag ÄLSKAR brädgolv. HATAR parkett och fiskbensmönster (usch!!!). Fast jag tänker inte länka. Jag kan faktiskt inte göra det. Jag vill - måste - ha min dröm för mig själv.

Det skall bli spännande att se hur det blir i höst. Jag vet inte om jag kommer in i Stockholm. Jag har ingen uppfattning om saken, ingen känsla som tydligt talar om för mig om det är troligt eller inte. Det kan hända, men det kan även inte bli så, är allt jag vet. Det var ju många andra som sökte och man får ju förutsätta att alla som sökte har någon slags förmåga och intresse för utbildningen. Man får förutsätta att alla andra också vill komma in. Som min vän sa: Man ska inte underskatta sina konkurrenter. Men jag hoppas, JAG HOPPAS SÅ.

Men .. i sommar skall jag måla min vita spegel leopardmönstrad, sälja mitt skrivbord och köpa en laptop. Oavsett vad. Och vilket hem jag än kommer att bo i, skall jag inreda (om) det med färg. Färg, färg, färg. Knallrosa, turkost och grönt. Stänk av knallblått och knallrött. Tavlor och ramar och pinuppor och flamingos och ett röd-/vitprickigt överdrag till min golvlampa. Och denna.



Världen, klockan var 12. 05 när detta var mitt morgonkaffe. Mitt 12.05-kaffe. Nu väntar min 12.45-frukost. Åh, jag är så lycklig, så glad, så rofylld. Verkligen rofylld! Allt känns som en enda aahhh-utandning, en sådan där man gör med ett leende på läpparna. Livet är härligt för att jag har förmågan att göra vad jag vill och för att jag jobbar mot mina mål. Allt är så bra, och kommer att bli ännu bättre.

Dagens bra och dagens (gårdagens) dåliga.

Bland det bästa jag vet är att äta frukost samtidigt som jag ser på reprisen av Jay Leno. Kl. 11 är en ypperlig tid för frukost - på samma sätt som kl. 9 skulle ha varit det om hans program sändes då!

Utöver det obligatoriska frukostätandet har jag diskat och rensat kattlådan. Kul, kul. Jag bläddrade dessutom snabbt igenom nya H&M Home-katalogen, som för en stund sedan damp ner genom brevinkastet. Den var dagens bra. Kära nån, jag dör! I höst kommer det att finnas leopardmönstrade sängkläder och handdukar, prickiga (och billiga) sängkläder och andra fina saker! Jag verkligen DÖR!


Polka dots and leopardmönster-heaven!!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Hur det än blir, om jag flyttar i höst eller inte, tänker jag förnya mitt sänglinneskåp och mitt handduksbestånd. Över huvud taget har jag för avsikt att rensa i mitt hem i sommar. Jag behöver verkligen det! Jag har inte så många kläder som jag inte använder, men väl porslin, sängkläder, väskor och skor, och bara allmänt en massa grejer. Jag behöver gå igenom alla mina ägodelar och kasta, kasta, kasta.

Åh. Gårdagens dåliga strök jag. Jag klarar visst inte av att vara alltför personlig. Nåja, ta inte ut något på någon som inte är den personens fel, var kontentan. Ta det med den/de det gäller. Då har man inget att be om ursäkt för i efterhand - och framför allt ger man inte upphov till negativa känslor (irritation, ledsnad) hos någon annan.

Nu måste jag sätta mig och plugga/skriva. Tjo.

PS. I dag fyller min allra första pojkvän 27 år! Vi var åtta år, haha. DS.

Humor och Jan x 2.

Häromdagen såg jag på Jay Leno när han körde ett inslag om vissa produkters slogan och hur de egentligen borde vara:









Humor, humor. På topp!


NYA SKÄLLSORD
Bitterfitta (jmf. surkuk): Fasansfullt tillstånd. Eventuellt motsatsen till "kåt, glad och tacksam".
- Säg ärligt: Har jag blivit en bitterfitta? Jag är vad som helst utom det! Hellre härskarfitta .. eller twitterfitta ..
- Nä .. Du är mer som en liten tokfitta!
(Av Jan Berglin, som synes.)

Nu skall jag poppa popcorn och ladda upp för Vänner. Har haft en sådan skön eftermiddag. Och nu är håret färgat också!



Jo, och så vill jag slutligen säga att jag fan inte fattar grejen. OCH om vissa elever som är extra begåvade kan få läsa matte på en högre nivå? Det är ju helt fantastiskt!!! Med vemod tänker jag: Ack, om det hade funnits på min tid .. Jag var GRYM på matte och i slutet av nian fick de av oss som hade sökt till Naturvetenskapliga programmet läsa matte på en högre nivå i en egen grupp, som förberedelse inför gymnasiet .. Och jag ÄLSKADE matte. Så nej, det är inte att jag inte fattar vad problemet skulle vara, det är att jag inte anser att där finns något problem. Som jag skrev i en blogg som inte har släppt igenom min kommentar än:

En del ÄR bättre än andra på matte, precis som en del är bättre än andra på att vara empatiska eller på att sjunga. Vad är problemet egentligen? Det handlar ju inte om några etiska värderingar, om att någon skulle vara en bättre _människa_ än någon annan. Hade detta funnits när jag skulle söka till gymnasiet för tio år sedan, hade jag sökt fortfare än kvickt! Det hade varit fantastiskt!

Dessutom handlar det heller inte om att förvägra någon utbildning, herregud! Alla får en grund och det handlar ju om att ge extra möjligheter och att de som vill (och kan) få mer, får mer. Precis som vilken annan specialisering som helst. Annars kan vi väl förbjuda även fotbollsgymnasier, musikgymnasier och allt annat som inte är allmängiltigt och som inte alla kan tänkas klara av? Fan, jag blir så förbannad.

Sleeeepy ..

Åh, gud, jag är så himla trött! Sov väl ungefär fem timmar i natt .. och jag behöver väl ungefär det dubbla för att ha sovit för mycket. Äh, åtta timmar är ungefär lagom. Nio går också bra. Sover jag tio timmar en natt, kan jag inte somna ens någorlunda i tid natten därpå. (Och snart skall jag börja mitt sommarnattjobb igen. Jävla helvete. Men äh, jag har ju inte lyft ett finger för att fixa något annat .. Och i vilket fall är det ju bara över sommaren.)

Jag tror att jag skall ta och färga håret nu. Det hade jag inte i planerna ens för fem minuter sedan, men jag är mycket för att pigga upp mig själv .. plus att jag emellanåt måste färga håret med vanlig färg för att hennan skall bita. Utan vanlig hårfärg bleks nämligen inte mitt hår tillräckligt i solen. Och så är ju de där ammoniakångorna sådana härliga uppiggare! SQWEEEASH säger det, så svider det i näsa och rinner ur ögon. Fantastiskt.

Det värsta (nåja) är att jag inte har råd att klippa mig. Snyft, jag som längtar sååå efter min page!!! Jag som skulle ha klippt den så kort .. Nej, det värsta är egentligen att jag är superfattig. Urfattig. Men för bara några dagar (!) sedan insåg jag att jag inte måste kunna hänga med på allt, att jag inte alltid måste kunna fika, att jag inte måste må dåligt över att jag "säkert" missar något .. Jag insåg att det är okej att inte ha pengar. Visst, jag kan både fortsätta hantera pengar som jag gör eller fördela dem ännu bättre (herregud, hur många tricks skall man behöva?), men jag måste inte må dåligt över att emellanåt inte ha. Även när andra har. Suck, att vissa insikter skall vara så sega för mig? Svåra logiska resonemang kan jag följa, men vissa vardagliga saker ..

Nu, kaffe. Sedan hårfärg.

Några av mina dagar.

Innan jag for till Stockholm i fredags morse, spred jag ut några lappar här hemma till min pojkvän som skulle vara kattvakt.

Fantastiska dikter ..

I folkviseton, Nils Ferlin. (Inte hela.)

.. och inte fullt så bra dikter:

Jag vill inte höra ett ord om denna min dikts kvalitet (eller faktaöverensstämmelse: eskimåer och kåtor?). Jag kan inte ens skylla på att jag skrev den klockan fyra på morgonen; den är sjukt värdelös både med och utan klockslaget. Jag menade i alla fall väl! (Andra ordet andra raden är alltså moln.)

När jag kom hem på lördagskvällen, hade jag fått rosor.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥


Men i dag är jag ledsen, för jag fick rest på en uppgift som vi skrev förrförra veckan. "Det är inte att du inte kan skriva, för det kan du" och bla, bla, bla. Det var något med genreöverensstämmelse eller så .. Jag blev väääldigt ledsen ..


.. så jag "belönade" mig själv med en ny läppenna. Redd från MAC.


Hemma är jag alltid omringad av böcker. De ligger precis överallt och är allihop (nästan) precis lika älskade.

Nu skall jag se på Vänner och äta biffar. Tjo.

Kl. 14.

Klockan 14 har jag ännu inte ätit frukost, men jag har druckit kaffe och läst ALLA bloggar jag brukar läsa. Jag har även borstat tänderna, men inte börjat med plugget. Till i morgon skall vi ha gjort klart ett tal och hållit det. Fy fan vad trist! Jag verkligen hatar retorik och har aldrig varit ens det minsta intresserad av det. Jag har inga problem att prata när det är något jag vill ha sagt, liksom. (Jo, jag vet att retorik inte riktigt är det, men whatever.) Jag funderar på att helt enkelt skita i det. Och så missade jag att vi hade lektion i morse. Skit. Så sugen var jag alltså på att tillbringa lite (mer) tid med min pojkvän.

Nu skall jag äta frukost.

Jag är tillbaka från Stockholm!

Jag hade jättekul, återupptäckte en gammal vän (kanske mer vänner nu än någonsin?) och gjorde mitt bästa på antagningsprovet. Vad mer kan man begära?

(Förutom att komma in på mitt program och få flytta till Stockholm, då, hehe. Vilken vacker stad det är!! Jag känner mig svekfull mot Göteborg, men vad fan. Wow!)

Jag vill också!

Ibland blir jag så extremt sur vid tanken på att det finns människor som kan äta vad fan som helst utan att gå upp ett gram i vikt. Då blir jag även, helt utan dåligt samvete, så totalt missunnsam mot dem. Jävla skit, liksom!
När jag blir sur, blir jag trotsig, och när jag blir trotsig gör jag precis det som trotsiga gör - det de vill men egentligen inte kan/får/bör.



Så nu har jag gräddat våfflor. I helgen åt jag hembakt bröd och massor med hembakta muffins. Allt sådant jag inte bör äta, allt sådant jag sväller upp och går upp i vikt av. Och dessutom får jag ju så sjuhelvetes ont i magen av vetemjöl .. Vilket också gör mig jääävligt sur. Dubbel trotsighet, alltså!!

Människor som kan äta vad de vill och inte kan gå upp i vikt må (anse sig) ha problem, men jag å min sida tycker att det är sjukt orättvist att jag inte kan äta vad jag vill utan att få ont i magen och utan att gå upp i vikt. Jag tror att någonstans mitt emellan är super. Människor som själva anser sig vara för smala och kämpar för att gå upp, och vi som kämpar för att hålla vikten eller gå ner - vi har samma problem och bör inte sitta i två läger och kasta skit på varandra angående vem som har det "värst". Bäst har de det som är nöjda med sina snygga kroppar, som kan äta precis vad de vill och ändå behålla dem.

.. Det är de man skall hata. Haha, jag skämtar!! Men emellanåt är det lätt att bli avundsjuk och missunnsam - även om det inte tjänar någonting till och även om ingen av oss har valt vårt eget öde vad gäller våra gener. Fast en liten stund då och då kan man inte låta bli att bli arg. Och, till syvende och sist, varför inte? Man är ju inte mer än mänsklig. Man måste tillåta sig själv att vara barnsligt sur ibland, och så där ologisk á la primalstadiet. Det är man ju i alla fall.

Hur man INTE skall vara som människa, lektion 543.

Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva detta utan att behöva skriva en lång text, vilket jag inte har ork med just nu. Jag förstår inte hur vissa människor kan vara så jävla självcentrerade och inte endast i första hand egennyttiga utan endast egennyttiga. Jag har en gyntid på tisdag för min spiral - att den alltså inte fungerar "perfekt" är rimligt att anta. Men det viktigaste för vissa är då hur det påverkar dem, att det då rubbar deras tilltänkta planer. Planer som inte ens innefattar mig - inte mer än på så vis att mitt hem skulle ha utgjort en sovplats samma dag. Nej då, det viktigaste är inte varför jag blöder och har ont - det viktigaste är "Du behöver inte sitta och hitta på ursäkter" och att deras planer då blir lite tilltufsade.
Så, ni förstår: efter flera månader av tystnad ringde min pappa i går och gav mig den ursäkt för sitt fruktansvärda beteende i somras som jag har väntat på, just på grund av detta - för att han behövde en sovplats i Göteborg och är den mest egennyttiga och egoistiska människa jag känner.

Nu skall jag lägga mig i soffan och vila. För att jag blöder och har ont.

Gotta love the charkuteri with the grovsenap!

Sitter här nu som den största nörden och äter framför datorn, samtidigt som jag skriver på min grej om Twin Peaks, sms:ar och surfar lite allt möjligt. Jag har fått mycket skrivet, men det är fortfarande för tidigt för att börja "narrow it down". Jag brukar alltid skriva så - mitt sätt att skriva är att sätta mig ner och skriva och se vad som händer, utan att bestämma innan. Något annat fungerar inte för mig, det är begränsande och begränsningar är stress och oro och improduktivitet.

Nu skall jag återgå!


Mmm, you gotta love the charkuteri with the grovsenap!

I dag har jag hittills:

.. gosat och slagits med katt.



Klorna är ju uppenbara, men notera tänderna.

Klor bör klippas innan, aj, aj.

.. sett på Extreme home makeover. Jag brukar inte se det, men det var på just när de skulle få se sitt nya hus.


Jag fick ingen inredningsinspiration.



I övrigt har jag städat och ätit frukost. Nu skall jag skumläsa Laura Palmers dagbok och sedan börja skriva mitt reportage om Twin Peaks. I går såg jag förresten klart själva serien Twin Peaks .. och blev grymt besviken. Vilket SKIT!!! Jag vred mig i plågor ända till slutet. Usch. (Men tack och lov att det åtminstone tog slut någon gång. Oh, for the love of god, låg jag och tänkte i flera timmar. Och Shut up and die already, också. Det såg jag i ett Youtubeklipp en gång; en rätt rolig parodi på Titanic.)

I går loggade jag in både på Boplatsgbg, Stockholms studentbostäder och Umeå bostäder - för att hålla mina kötider levande. Jag vet inte vart jag helst skulle vilja flytta. På sätt och vis Stockholm - då får jag börja skolan i höst (förutsatt att jag kommer in, förstås) och blir därmed klar snabbare. Dessutom får jag Stockholm som kontaktnät (och stad, det är ju en stor stad. Stockholm är ju Stockholm och Umeå Umeå, om man säger så.)
I Umeå börjar plugget först nästa år, men då kommer jag å andra sidan kunna få praktiskt taget vilken lägenhet jag vill där (om jag kommer in, förstås), för då kommer jag att ha stått i kö i över två år. Det är lång tid i Umeå, det.
Ja, ja, vi får se. Det är ju inte enbart upp till mig!

Boplatsgbg håller jag endast igång för den dagen jag är klar med allt utbildningstjafs, är tillbaka i Göteborg och skall flytta in till stan. Jag kommer att ha samlat på mig ett helt gäng år till dess!

Vi höres!

Underbar dag!

Efter tolv underbara timmars sömn, vaknade jag kl. 10 med världens kaffehuvudvärk. Fick ligga alldeles stilla för att inte dö, haha. Efter en stund masade jag mig upp och åt frukost. Jag drack så mycket kaffe att jag nu "kaffeskakar" lite, haha. Och nu sitter jag här med blött hår och har den "jobbiga" uppgiften framför mig att i dag se klart alla Twin Peaksavsnitt (har två skivor kvar) och läsa en bok (Laura Palmers dagbok) och en del kurslitteratur. Jag skall nämligen skriva ett reportage om Twin Peaks, det ni. Det är så kul!

I går nätsurfade jag lite. Jag menar, man kan ju inte inte ha saker på sin önskelista och fylla på den med jämna mellanrum! Tack vare Läkarvännen och en klasskamrat, har jag blivit uppmärksammad på glasögon på nätet. Det är billigt - och man kan dessutom beställa hem dem gratis för att prova! Super! Jag har hittat så många fina bågar att jag bestämt mig för att köpa två par och inte bara ett. Dessa två glasögonraringar står överst på min lista:


Kommer härifrån.


Min pojkvän sa att skulle jag ha dessa, fick jag gå utan honom på stan. Hahahaha. (Länk. Det finns hur många fina bågar som helst där!)

Och tack vare mitt minne åkte även träskorna nedan fram. Jag tycker att de är helt underbara!! Jag vet att många tycker att leopardmönster är direkt fult - och då träskor på det, hehehe - men jag ÄLSKAR det. Svart, rött och leopardmönster - det är mina grejer, det!

Jag skall hårdbevaka sidan de säljs på och norpa dem när de så småningom sätts ut på rea. Jag tror att dessa kommer att ta död på min pojkvän :)

Nu skall jag dricka mer kaffe och se vidare på Twin Peaks! Adios!


PS. Pssst .. Mitt glasögonfodral:


:)

Jag känner mig fri.

Jag behöver inte stå ut mer. Jag har nått min gräns. Vi har alla ett ansvar för vårt liv och för oss själva i vårt liv och jag tänker inte tåla mer. Jag kan inte! Mamma är som en missbrukare; möjligtvis kan man säga att hon missbrukar oro och ångest. Hon har problem och behöver hjälp. Hon, INTE JAG. Hon är sin egen sjävuppfyllande profetia. Det där är inte mitt kors att bära! Hon har gjort allt det där mot sig själv, och det är inget jag någonsin hade kunnat lösa. Något har avslutats inom mig i dag, satts punkt för. Gud, så skönt. Det är så skönt.

Jag lyfter mina händer från allt det där nu. Det är inte mitt liv, jag skall inte längre ta på mig ett ansvar som inte är mitt och bära en börda som aldrig har varit min att bära. Vi har alla ansvar för vårt eget liv och jag skall och bör ägna mig åt att bygga upp mitt, så gott som det är upp till mig. I många år bar jag hennes problem med mig som om de hade varit mina egna. Det är inte rätt, det har aldrig varit mina problem, och medan jag har mått så dåligt och lidit som jag har gjort av det, har hon dväljts i sina minnen och inte gjort någon ansats till att ens lyfta ett finger för att förändra något för framtiden eller för ta itu med det som redan hade varit. Hon har bara harvat och harvat i det. Jag har gjort samma sak - så klart utan att kunna komma någonvart. Jag tycker inte synd om henne längre, inte mer än man ömkar med vem som helst annan. Man kan bara tycka så synd om folk. Till slut kommer insikten om en persons apati och självpåtagna lidande fram till en, och då kan man bara känna ett ytligt medlidande och, utöver det, i tur och ordning:


Förakt.


Ingenting.


Lättnad.

.. Man känner sig liksom ren. Renad.


Nu skall jag se vidare på Twin Peaks. Och äta kakor. Ooh! Det ni. Sooocker, ooh. Men, vet ni: Jag duger precis som jag är, och hur jag än är duger det - och så är det. I morgon skall jag till skolan och fortsätta bygga min framtid. Alla bär vi ansvar för vårt eget liv - allt ansvar för vårt eget och inget sådant ansvar för andras.