Ni vet - det är så bra, så bra, så länge jag inte tänker på det. Så länge jag inte bryr mig om det. Så länge jag inte längtar efter det tänker jag inte på det och så länge jag inte tänker på det längtar jag inte efter det. Jag har haft en blessed tid, en ordentlig breather från alla tankar - alla tankar om känslor, vad jag saknar och längtar efter, vad jag skulle vilja ha och önskar mig. --Kärlek, kramar, beröring, ro, trygghet, berusning, huvudet i 360 på autobahn.-- Jag hade en sådan underbar breather som verkligen var sann, som verkligen kändes äkta, där jag inte kände detta - det var så skönt att kunna andas och kunna tänka på annat, att kunna inte längta och inte sakna och inte känna något behov.
Men nu värker min hud återigen.
2 mars 2008
Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är inte ensam om att sakna och önska efter de sakerna. Ibland försvinner de tankarna.. men allt som oftast kommer de igen, kanske för att människan är ett pardjur?
Poop.
Nä, jag vet! Och jag vet! Och ang det sista: Ja, vi är väl det, vi jävla människor.
(Dock tror jag INTE på ETT 'rätt' par och ej heller nödvändigtvis ETT OCH SAMMA par hela livet. Men det var, som synes, bara en parentes.)
Skicka en kommentar