Det här med take away.

Jag har aldrig förstått mig på den här take away-trenden. (Nu är det i och för sig ingen trend längre, nu är det ett begrepp.) Jag har velat förstå. Ännu mer har jag velat anamma. Det ser ju så härligt ut att gå runt med en kopp kaffe på stan en kall dag. Eller te. Eller så. Men nej, alltså. Nej, nej. Det fungerar inte. Jag förstår för mitt liv inte hur så många andra människor fixar att göra de där två sakerna samtidigt: gå och dricka. Jag spiller alltid ner mig. Alltid! Det slår aldrig fel. 'Höhö, missade du munnen?', är något jag fått höra och (skratta åt) väldigt, väldigt många gånger. Det är bara helt omöjligt! Till med med när jag sitter ner och dricker spiller jag ner mig. (Dessutom är den där take away-pappmuggen alltid så skitvarm först att man egentligen inte ens kan hålla i den. Och kaffet man köper är 10 ggr av 10 så äckligt. Diarrékaffe. Och var fan är grädden?)
Fast det är nog i och för sig inte take away-muggens konstruktion det är fel på. När jag står still och dricker (även hemma) händer det mer ofta än sällan att jag dricker snett så att jag spiller ner mig eller att jag tippar muggen/glaset för mycket så att jag spiller ner mig.

Eller som nyss: jag är på väg ut i hallen medan jag dricker ur min kaffemugg. Jag slinter till med handen (givetvis). Kaffe, med en rejäl dos grädde, skvätter ner på golvet .. och upp i håret på mig. Mitt på hjässan och dessutom i längderna. (Jag som med flit tvättade håret utan balsam denna gång.) Mmm, kaffebad ..