Jag har haft en jättefin morgon, där jag sov ända till halv sex (bättre än fyra i alla fall) och sedan satt ute på balkongen och åt frukost och läste tidningen i gott och väl en och en halv timme .. Men nu är jag ledsen. Ledsen, ledsen. Jag tänker på min pappa och på att livet är förgängligt och på att det borde finnas fadermanualer och kanske även dottermanualer och på att om han gick och dog nu skulle vi aldrig få chansen att reda ut något. Döden är liksom det enda riktigt definitiva, det slutgiltiga. Det är så sorgligt alltihop - och jag önskar så att det inte fanns föräldrasorger för mig att bära.
9 augusti 2009
Tungt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet precis hur den känslan känns i magen. Iaf min variant av den. Usch.
Det önskar jag också att du inte behövde bära.
Jag plågas fortfarande av dessa och när jag försöker få den av dem som är i livet att i alla fall be om ursäkt så blir det än värre.
Fan att det skall vara så jävla svårt att skaka av sig det. Alla andra bitar från uppväxten är avklarade och med tanke på hur illa det var är jag varje dag stolt över att jag inte knarkat ihjäl mig, blivit ihjälslagen eller hamnat i svårigheter.
Kram på dig vännen
Emma.
Jag hade visst missat att svara på din kommentar. Sorry. Enkelt svar: Ja. USCH.
gu_ru.
Ja. Det är fan inte klokt med föräldrar och skit.
Skicka en kommentar