Ledsen.

Ja, har man inget bättre att ägna sig åt kan man alltid vara ledsen.
Det är i alla fall jag. Eller snarare tystlåtet vemodig. Inte direkt ledsen, inte så där hysteriskt hulkande ångestskriande .. Bara melankoliskt låg.
Ibland kan sådan ledsamhet vara vacker; det är den inte idag.

Jag vet inte riktigt varför det känns så. Kanske för att jag tidigare alltid & enbart genomgått förändringar till det bättre - snyggare, smartare, smalare, mer vältränad, bättre människor omkring mig. Nu är första gången det där känns lite sämre. I bästa fall har jag stagnerat, i sämsta sackat efter. Fast nej - jag har blivit både snyggare och smartare och starkare som person. Kanske inte nödvändigtvis snyggare i kroppen, då jag tappat mycket av mina muskler och kondition och gått upp i fettvikt. Men jag har blivit snyggare på så sätt att jag blivit mer självsäker och hittat mer av min egen stil. Sedan, att jag personligen drabbas av andnöd för att jag inte längre har 38/M i rumpstorlek och inte längre får på mig mina 31'' jeans .. Det är en annan femma.

Men jag är starkare och klokare som person. Och mer stabil. Jag värdesätter lite annorlunda nu, samtidigt som jag blir ledsen över att förändras och inte riktigt känna igen mig själv. Jaha, skall detta vara jag nu alltså? Den där giant röven? För faktum är ju ändå att hade det inte varit för att förändringen skett, hade jag själv aldrig ens försökt ändra åsikt. Jag försöker väl mest ändra den för att lättare stå ut med mig själv. För att jag baxnar när jag tänker på att jag skall lyfta alla de där vikterna igen, lägga ner den där sjukt myckna tiden, energin och engagemanget på en killerkropp igen, på all den där träningen och den ABSOLUT MINUTIÖSA mathållningen. Det där när allt gick ut på att räkna proteiner och timmar tills man skulle äta igen och timmar tills man fick träna, tills maten hade gått ut i kroppen för att ge energi på rätt sätt åt kondition resp. styrketräning. Skall jag vara helt ärlig begriper jag fan inte hur jag lyckades med det förra gången. Som det är nu lyckas jag inte ens hålla koll på att äta var tredje timme, det är fan omöjligt! (Ja, klart att det inte är det egentligen, tekniskt sett, men ni fattar nog vad jag menar.) Jag blir alldeles MATT vid tanken på att återupprepa den bedriften, och nu jobbar jag ju natt också - så jävla många nätter - vilket försvårar det hela typ x 15.

Nej, nog med gnäll nu. Jag är jävligt trött just nu, det måste vi alla komma ihåg. En sak i taget, ett träningspass i taget. Jag behöver inte gå ner allt fettet igen, bara tillräckligt för att komma i alla mina kläder och gamla storlekar igen. Det handlar om några kilon bara! En sak i taget, ett pass i taget, ett mål mat i taget, en dag i taget. Men först skall jag bli helt frisk, regga nytt gymkort (mitt nuvarande går ut vid årsskiftet) och ta mig över till det nya året. En sak i taget!!!

Och vad det sedan gäller bättre människor i mitt liv .. Det tar vi en annan gång, jag orkar inte nu.

Hejdå, nu skall jag dricka te och lägga mig i soffan och mysa med min bok. Mmm ;)
Jobbar inatt =(.