Många gånger har det varit jag som suckat när mamma ringt. Många gånger har jag även suckat direkt i telefonen, suttit och himlat med ögonen, varit irriterad och fräst något när vi pratat - vad som helst, gärna spydigt och elakt - till svar. Men i dag, i dag .. Eller på sistone egentligen .. Har jag velat prata med min mami. Prata, praaata. Jag saknar henne!
Jag ringde henne tre gånger i dag. Ringde och ringde och ringde. Hon svarade inte. (Hon var på jobbet.) Kl 22 skickade jag ett sms att jag var vaken om hon ville prata. Hon ringde, vi pratade. Jag pratade på, om allt jag hade på hjärtat. Kände mig lite vemodig så där .. Sedan, på slutet när vi sagt Okej två ggr på kort tid och det inte fanns mer att säga .. Blev jag lite desperat och drog till med vädret! De sa att det skulle vara solsken i morgon, sa jag och diskussionen om min och allas (till och med hennes) väderångest drog igång. Efter det frågade jag om pappa och efter det kunde jag verkligen inte komma på något mer att säga. Inte för att jag och mamma inte har något att prata om, inte så .. Men ingen har väl något att säga varandra hela tiden, annars skulle vi väl allihopa sitta i öppna telefonlinjer med alla andra precis hela tiden!
Så när vi skulle lägga på lät jag som en ledsen hundvalp .. Jaha ja, hej då då .. Ha det så bra då .. Sov så gott .. Heeeej då ..
Är lite ledsen nu. Ville säga att jag saknade henne, men vi har aldrig varit kåta på att uttrycka oss känslomässigt, jag och min familj.
Ps. Jag skall göra det. Jag skall banne mig skicka ett sms. Bara så att du vet saknar jag dig. Sov sött, pussar och kramar. Ds.
27 februari 2008
Mamiiii ..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
GU det där känner jag igen mig i. Dels att jag kan va lite spydig och irriterad ibland när jag pratar med mamma men efteråt får jag alltid skit dåligt samvete. O så ibland vill jag bara ringa och säga att jag älskar henne (för allt hon gör för mig och för att jag älskar henne mer än något annnat) men jag kan inte få ur mig det. Vi har typ aldrig sagt älskar dig. Vi kan krama varandra o pratar flera ggr om dan men just de där djupa orden. Det går inte!
Alexzandra.
Nej, gudarna skall veta att det här med nära relationer med människor som man egentligen inte valt själv är svårt. Men små, små steg! Vi har sagt att vi älskar varandra och allt det där, men tyvärr känns det alltid så konstlat och tillgjort när vi säger det .. Typ. Vi är inte vana!
Om jag får barn skall jag säga det till dem hela tiden! De skall fan säga det som sina första ord, hahaha! :D
Skicka en kommentar