GÅ UT I VÄRLDEN. ARBETA SOM OM PENGAR INTE HAR NÅGON
BETYDELSE, SJUNG SOM OM INGEN LYSSNAR, DANSA SOM OM INGEN
TITTAR OCH ÄLSKA SOM OM DU ALDRIG BLIVIT SÅRAD.



5 augusti 2008

Ambitioner, min röv.

Jag kom hem för en alldeles liten stund sedan. Är helt slut - helt, helt slut. Superhelt superslut.
Jag hade en hel del tankar i natt: ambitioner, saker jag skulle göra när jag kom hem. Jag skulle snabbtvätta håret över badkarskanten och måla om naglarna (ett lager i alla fall). Jag skulle äta frukost, borsta tänderna och läsa bloggar. Och en del annat, jag minns knappt vad det var ens. Men inget av det kommer att bli gjort innan jag sovit, ingenting. Jag orkar inte. Inte något. Skall bara ta bort läppstiftet så att det inte fläckar ner kudden och sova.

Jag har inte haft en jobbig natt i natt, det kan jag inte påstå. Men, som jag sa till Annis (som för övrigt äntligen är tillbaka från sin semester) : Jag hatar varenda en på jobbet som kräver något av mig, en insats. Som behöver mig för något. Allt utöver att tömma en kissflaska i toaletten är jobbigt och jag hatar det och orkar inte. Det känns så.
Och jag kan inte, jag kan inte ljuga för någon av dem på jobbet när de frågar hur jag mår. Även om det bara är en random fråga kan jag inte säga 'Jag mår toppen!!', när jag är så trött och slutkörd som jag är. När jag varenda jobbmorgon mest och helst av allt känner att jag skulle vilja skjuta mig själv, alternativt hoppa ut genom fönstret (vilket tyvärr inte skulle vara så lyckat - vi är nämligen bara på andra våningen).

På bussen hem var det en jävla konstig chaufför. Han saktade ner vid varenda jävla hållplats och krypkörde förbi, och i varenda kurva som han skulle svänga sig igenom (och överleva) såg han ut som om han inte var Marcus Samuelsson men ändå skulle lyfta de där förbannade traktordäcken.

När jag sedan kom hem möttes jag som vanligt av en gallskrikande katt som strök sig runt mig och sedan, vid min minsta rörelse, sprang in till köket som om apokalypsen stod för dörren och hon inte ville dö hungrig. Galen katt - galen, I say.

Nej, nu säger jag som jag gör på jobbet varenda morgon: Nu skiter jag i er. God natt.


Här är förresten min fantastiska elektroblå jacka, som jag har för mig att jag nämnde för inte alls länge sedan. Jag bara älskar, älskar, älskar den.





Också från Ellos. På rean, inte dyr. Nu dör jag. Hej då.

Inga kommentarer: