Sorry, hörrni - det är inte meningen att återvända till skrivandet i denna blogg i en stund då jag mår dåligt, men så blir det ibland.
Varför mår du dåligt?, undrar ni så klart.
Jo, det skall jag tala om för er.
Det är inget särskilt. Jag känner mig bara aningen apatisk, trött och liksom .. verkningslös. Jag har en del saker att ta tag i, men jag ORKAR INTE. Jag orkar inte. Jag vill verkligen ha en laptop, men jag orkar inte ta tag i det jag måste ta tag i för att sälja denna stationära. Jag behöver slutföra (och påbörja!) en kurs jag lovat mig själv att få gjord denna sommar, och det innan min semester (11 dagar kvar till den), men jag orkar inte. Jag behöver städa - dammsuga och städa badrum - men jag orkar inte.
Ja, det är väl det. Jag är så himla trött. Blev glad när jag äntligen vågade mig på att logga in till bloggen igen, hade en massa kommentarer att godkänna. Så blir det väl när man inte loggat in på ett tag, haha. Hur som. En tjej som hette Rebecka skrev att jag borde säga upp mig från mitt jobb. Yes, Rebecka, det skall jag göra. Det måste du ha missat att läsa. Men jag måste ju fortfarande jobba av detta år, om jag skall uppnå det där ekonomiska målet jag har med att spara de pengar jag behöver till mitt körkort. Så så är det med den saken. Och jag håller med dig, Rebecka: livet är för kort för att man skall vantrivas.
Jag orkar inte, jag orkar inte ta tag i de där sakerna nu. Inte i dag. Precis som jag inte 'vågade' logga in på bloggen, 'vågar' jag nu inte logga in på First Class, programmet där min kurs finns. Så jag skiter i det, jag skiter i det i dag. Jag är så himla trött - så himla, himla trött.
Sex nätter kvar på jobbet nu, från och med i morgon. Jag står, faktiskt och helt ärligt, knappt ut. Jag avskyr mitt jobb; mest för att det är på natten, men också arbetsuppgifterna. Räcka gamla gubbar flaskan för att kissa i 300 gånger per natt, hur intellektuellt stimulerande är det på en skala???
Nej, just det.
Nä. Nu måste jag sminka mig. Skall till stan och dumpa en pojke. Tschüss.
1 augusti 2008
Sorry ..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner igen känslan att vara omotiverad och inte orka men tydliga mål i livet och göra lite ofta kanske funkar? Det är åtminstone gratis :)
Jobba natt kan vara jävligt knäckande i längden också, tror inte alla är skapta för det.
Ja "gött" at du är tillbaka också, jag skall titta förbi lite oftare.
DTK.
Heej!! Hundra år sedan!! Hur mås det?
Yes, tydliga mål i livet är skitbra och det har jag - men just nu orkar jag faktiskt ingenting, och eftersom jag vet att jag kommer att orka så fort jag fått ett break från jobbet och fått hämta andan, tillåter jag mig själv att vara lite lat och verkningslös .. Det känns liksom som så att jag ju inte behöver göra saken ÄNNU värre genom att dra till med ytterligare negativa känslor som skuld och samvetskval för att man inte verkställer allt omedelbart .. Förstår du? Det gör ju inget bättre.
Kul att höra från dig med! Vart har **r** tagit vägen, förresten??
Titta du in, och hör av dig! Kram!!
Skicka en kommentar