YRT.

Nämenvadf .. Well, så här är det. Jag kom hem från mamma i går, vilket är en jättestor parentes. Jag var där hela helgen från och med fredagen kl 16.o5. Det var kul och det var inte kul - det var kul att vara med mamma, men det var inte kul att träffa pappa. Pappa var dum mot mig hela tiden jag var där. Han sa dumma och elaka saker, han idiotförklarade mig gång på gång och han skrek en massa åt mig vid alla tillfällen jag träffade honom. Men .. Detta var inget jag hade tänkt skriva om till att börja med, så jag slutar nu. På söndagen och måndagen (=dagen då jag reste hem igen) övertalade jag i alla fall mamma till att (jag skulle) slippa träffa honom. Det borde hon för övrigt också göra. Nej, enough nu.

Anyway: på bussen på vägen hem läste jag i min språktidning, den enda tidningen jag läser (jag har prenumererat sedan dag ett, fy fan vad bra jag är). Där läste jag en artikel som visade sig vara skriven av tre tjejer som läser vid Språkkonsultprogrammet i Umeå. Wtf!?!?!?!!!! Jag blev häpen. Vad fan var det? Googlades gjordes det i dag, och nu sitter jag i världens rävsax. En plugg-utbildning-vadfanskalljaggöranudå-rävsax. Jag har 'bara' fem år kvar av CSN-$$$ och mycket, så mycket jag vill göra. Jag vill göra allt och i dag när jag räknade efter skulle det behövas åtta års lån+bidrag för att kunna göra allt på vanlig, hederlig heltid. Anyway, här är mina alternativ fr o m VT o9, helt utan inbördes ordning:

* Flytta till Umeå i tre år och läsa till språkkonsult
* Läsa svenska vid GU, finns en himla massa kurser
* Flytta till Belgrad och läsa serbiska vid universitetet där (bra för mina översättarambitioner), en termin eller högst två (längre fram i tiden)
* Flytta till en annan svensk stad och bo i studentkorridor en termin (en gammal dröm som jag närt länge, trots allas intyganden om hur 'hemskt' det är; det kan jag förvisso kombinera med Umeå i nämnda tid eller längre)
* Flytta till USA en termin och läsa på distans (i sammanhanget känns detta alternativ minst viktigt - sticka till USA och göra saker på distans kan man ju göra närsom, i alla möjliga konstellationer)

Vad gäller boende och annat i Umeå har jag tre mer eller mindre goda vänner där som jag kan rådfråga. Frågan är mest om jag VILL flytta till Umeå i TRE ÅR? Umeå!?! Umeå är säääkert jättefint (ej ironi), men jag vet inte vad jag skulle tycka om kylan, mörkret, snön, att lämna Göteborg, mina vänner, mor, min lägenhet, hur jag skulle göra med Satanistkatten osv. Jag och mamma träffas så sällan som det är och hon har ett tag nu sökt jobb här i Gbg med målsättningen att flytta hit och blev väl rätt bestört och inte så glad över att få höra om att jag kanske hittat en bra utbildning i UMEÅ. Jag VET att man inte skall låta sådant styra en, men detta är så nytt (googlade i dag, som sagt!!) så jag har ännu inte lyckats orientera mig rationellt och så där. Jag vet inte. Min plan som det ser ut just nu är som följer:

* Läsa svenska grundkurs 3o p VT o9
* Därefter se och känna efter vad jag skall göra; är det skitkul, bra lärare på GU osv osv osv, känns utbildningen och det vi får lära oss rätt för mig, är det roligt? Sticka till Umeå, inte sticka till Umeå, sticka någon annanstans?

Gaah, jag vet inte .. Inte ännu.

Jag är ju som besatt av ord, grammatik, korrekt språkbruk och korrekturläsning och hittar ständigt och jämt grammatiska fel och annat i alla böcker jag läser, men jag VET att jag inte vill ägna hela livet åt att rätta ANDRAS texter. Inte desto mindre känns detta som en bra utbildning och en bra bas för mitt fortsatta liv. Tänk att få jobba på Språkrådet en dag, vilken dröm .. (Eller skriva eget och försörja sig på det .. )

Nåja, nåja. Jag har mina kurser anno HT o8 att slutföra allra först (där har jag inte lyft ett finger i dag, suck). Om 13 dagar får man börja söka till vårens högskolekurser, YAY!!! Äntligen!!