TRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Exakt så där känner jag just nu, som rubriken säger.

Picture this:

Kl. är o6.40. Jag sitter och skriver rapport på jobbet medan en patient sitter och pratar om sina stulna pengar. Med jämna mellanrum tittar jag på klockan och räknar ner: tjugo minuter kvar, snart nitton, snart morgonrapport, snart hem.

BBBBBBBRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRXXXXXXXXXXXXXXXXXX!!!!!!!!!!!!

Vad i helvete .. !??!!!!!

Tam-ta-tam: *brandlarm*

Jag kollar runt överallt i våra få utrymmen, som jag vet att man skall göra, och sticker slutligen ut huvudet genom köksfönstret, där jag känner den stickande lukten av brända kemikalier.

Bla, bla, bla.

Brandmännen kommer, ambulansen kommer (men ingen personal än, skit också). Jag kutar ner, öppnar åt de nämnda männen medan morgonpersonalen uppenbarar sig. Jag vill upp och ge rapport och gå hem.

Bla, bla, bla, massa rabalder och skit. Brandmännen uppenbarar sig med jämna mellanrum med nya frågor jag inte kan besvara - var fanns automatdisplayen (eh??), var fanns detta, var var det, hur var det där, var jag inte där nere och hjälpte dem (vad FAN skall JAG göra, ta täten för brandmännen!?!?!!) osv osv. Och när jag slutligen hade fått ge rapport, bytt om och skulle gå, stoppade en brandman mig med orden att Hans befäl ville prata med mig. Jag såg en polis stå i bakgrunden och sket formligen ner mig (jag må vara tänd på begreppet poliser, men denna gång var det ingen kåthet som gav mig ett hugg i magen), tänkte Vad fan, tror de att JAG har gjort något!?. En snubbe, som mest varit otrevlig ända sedan sin ankomst, kom mot mig. - Ett befäl skulle prata med mig, är det du som är befälet?, frågade jag. Ja, det var han. Han talade om för mig något om underautomat (eller underdisplay, ehhh) och huvuddito och så sa han att jag skulle säga till min chef att vi skulle få en brandutbildning, att det vore bra. Wow, Einstein. Den hade jag inte alls tänkt på.

Och för detta sitter jag här hemma nu, tokspeedad av adrenalinpåslag. Jeeeses, vad har jag gjort för att inte förtjäna lugna nätter?!! I vanliga fall är man ju nöjd så länge patienterna inte larmar efter kl. o6 - det känns som Helvete!. Men detta var ju sjuttiosju resor värre.