Nedstämd.

Jag är på rentav USELT humör i dag. Nedstämd och irriterad. Och så jävla uttråkad!
Har gjort mitt bästa för att ta reda på varför det känns så här, varför det nästan bränner som ångest i bröstet. Skrev dagbok så fort jag hade klivit upp (bara uppklivandet tog mig en timme), där jag analyserade saker och ting och kom fram till vad som kändes som logiska anledningar till denna irritation och sätt att lösa dem på .. Men jag lyckas ändå inte helt frigöra mig från den där känslan. Allt är inte logik!
Redan innan allt detta, när Satanistkatten en timme tidigare prasslade med någon jävla bit omslagsplast och väckte mig kl. 07, kände jag starkt att det skulle bli en skitdag i dag. Det bara kändes så. Och det är jättesvårt att gå emot det där, den där känslan som redan känns förseglad. Dagskänslan.

Nu skall jag åka till stan och handla kattsand. Så jävla blä, även om just biten om att komma ut och få luft känns bra.

Mamma ringde mig för en liten stund sedan. (Vad är det för fel på vissa att de bara måste ringa en om och om igen om man inte svarar????????????) Jag sa att jag stod och sminkade mig (vilket i min värld betyder att jag är UPPTAGEN och inte kan prata), men hon fortsatte med sitt HurmårduJahaVadharduätitidag?. När jag rakt ut sa att jag inte kunde prata, sa hon: Öhhjahaööhhnejdetgöringet. Och jag la på och tänkte: Det är väl en jävla tur att det inte "gör något" att jag inte kan prata.