Om jag får barn skall jag ABSOLUT INTE bli som mina föräldrar.
Och kom nu inte och säg "Så där säger alla". Det är ungefär det värsta ni skulle kunna säga till mig just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Man är ju så jävla het.
Sommaren 2008.
LITE OM MIG:
- APOCALYPTIC PUSSY,
- Göteborg,, Sweden
- Jag: 26 år, bor med katt i Göteborg. Jag pluggar svenska på Göteborgs universitet och brinner för grammatik, språkriktighet och korrekt språkbruk. Jag älskar heminredning, att skriva, att sova, smink, hudvård, sommar, solsken, språkvård (som sagt) och min pojkvän. Jag är en känslomänniska, men saknar för det inte förmåga att vara rationell. Som person är jag rätt högdragen och VÄLDIGT otålig (och därmed också (för?) snabb att fälla omdömen) - jag vill att saker skall hända nu, nu, nu och inte en minut senare. Jag gillar inte gnäll eller mitt stundtals dåliga självförtroende. Denna blogg handlar egentligen inte om något särskilt, men det är fritt fram att läsa den ändå!
Satanistkatten.
Mmm .. Being Satan rules!
7 kommentarer:
och vad är det värsta som kan hända om nån säger det värsta som går att säga till dig just nu då?
hmm... rörigt. :)
Skulle aldrig säga så utan nej du kommer aldrig bli som de dina du är mycket klokare än så puss Annie
Six.
Nej, jag förstår inte heller var det där var roligt ..
Annis.
Tack, raring. Tack väldigt mycket.
Jag tror att det bästa man kan säga är 'jag ska göra mitt absolut bästa för att inte begå de misstag jag anser att mina föräldrar har begått, och jag ska göra mitt absolut bästa för att bli den BÄSTA föräldern för mitt barn'. Säger man aldrig fäster sig det där som kommer efter 'aldrig' i hjärnan på något sätt, och sen står man där och är lika dumbstruck som de egna päronen...
För jag är ganska säker på att dina föräldrar har sagt likadant.
Aja, bara mina två ören, men det är i alla fall två ören till i plånkan som man kan köpa något gott för om man vill.
Scytale.
Jag är tämligen övertygad om att mina föräldrar aldrig har ifrågasatt sig själva på något konstruktivt vis.
Men isch...självgodhet har jag svårt för. Visst ska man vara nöjd med sig själv och i grova drag vara tillfreds med sina beslut, men lite utrymme för förbättring och ifrågasättande måste väl få lov att finnas. Inte så att man måste vara i konstant förändring/förbättring, men att bryta mönster någon gång då och då tror jag är nyttigt.
Sen är ju inte blodsband något som gör att man automagiskt får bättre relation till någon, relationer måste man jobba med oavsett vilken typ av relation det handlar om. Tyvärr glömmer nog många bort det och får för sig att 'vi är ju ändå bara en familj, det här är ingenting vi kan göra något åt, vi sitter fast i den här konstellationen och behåller våra roller för alltid -- varför gå emot universums lagar'.
Scytale.
Håller med dig i sak!
Fast det är inte problemet med mina föräldrar. De är bara insiktslösa och inte förmögna att ens tänka om de gjorde rätt eller inte. Eller mamma är mer att hon blir skitledsen och känner sig värdelös när man påtalar något fel och börjar gråta om hur hon gjrode så gott hon kunde (men hon förändrar inte sitt fortsatta beteende för det, nej) och pappa är bara helt omedveten om något alls. Knappt så att han vet om att han har barn, i bemärkelsen att han antagligen inte funderat många knop kring sin föräldraroll och vad han kan bidra med och borde tänka på och ha tänkt på.
http://apocalypticpussy.blogspot.com/2008/12/tankar.html
Och ja, jag håller med dig om det sista också - blodsband är band man inte måste helga i tid och evighet om man inte vill, då man ej valt dem själv. Och som med alla relationer - är de bra så grattis!!
Skicka en kommentar