På jobbet.

Nu sitter jag här på jobbet och klockan är 02.30 prick. Jag är trött.
Pga mitt taskiga sovschema på sistone försov jag mig när jag skulle till jobbet och vaknade kl 21.30. Jag börjar 23 och hade tänkt gå upp 20.30, så WTF var ju ungefär vad jag kände när jag vaknade och insåg läget.
- Vilket det förstås bara var att gilla, så jag gjorde det jag kunde - duschade, borstade tänderna, gav katten mat och sminkade mig. Till jobbet åkte jag på tom mage och med huvudvärk. (Jag hade förvisso kunnat trycka i mig något på tio minuter, men hur bra hade det egentligen varit??) Väl framme bryggde jag genast kaffe och tryckte i mig två stora glas, tillsammans med några jättegoda och faktiskt proteinspäckade gifflar. Det livade upp mig lite, men jag är ju ändå trött. Gäsp ..

Pratade med min kära vän Hårdrocksskatan i telefon för en stund sedan, och vi kom i stort fram till att vi måste kämpa med vår självkänsla och fokusera på att ändra våra respektive beteendemönster. Att lämna tryggheten man har i ett beteende man känner igen, även om det är destruktivt och dåligt för en, är läskigt eftersom det ju ändå är ens trygghet, något bekant och invant. Det är galet läskigt, för även om det är dåligt för oss är det ändå något vi känner till - om vi tar bort det, vad har vi då? Och det är så stort, här har man gått ett helt liv och trott på vissa ideal och dömt både sig själv och andra utefter dem, och så skall det helt plötsligt ändras/försvinna??? Vad har vi kvar då? Klart att det är läskigt!!
Och att börja gilla sig själv, vaddå??? Här har man haft sina jävla ideal som man så sällan har kunnat leva upp till - och förmodligen har man från första början skapat sig dem bara som en bekräftelse på hur oduglig man är. Typ 'Det var väl det jag visste, klart att inte odugliga jag kan få alla MVG'. Man blir en självuppfyllande profetia.
Och all denna tid som går åt att må dåligt och tracka ner på sig själv, det är ju egentligen rent vansinne!!! Istället för att fokusera på de tjugo bra kvalitéer man har, ägnar man all sin tid åt att försöka dölja de två kvalitéer man tycker är sämre eller man tycker att man helt saknar. All energi går åt det, när man istället skulle kunna framhäva det som är BRA istället.

Vi tycker att det är bra, strongt och stort av oss att vi i alla fall har kommit så långt som vi gjort, genom att inse att vi faktiskt beter oss fel mot oss själva och behandlar oss själva oriktigt. Det som gäller nu är hur vi skall gå vidare härifrån, vad vi skall göra åt det. Okej, nu är all fakta konstaterad, nu måste vi göra något åt saken, liksom.
Det finns garanterat flera olika sätt man kan jobba med problemet på samtidigt, men ett av dem tänkte vi skulle vara att vi skriver en kort lista på sådant som är mål eller saker att sträva efter. Ingen millång lista, då det återigen skulle bli en självuppfyllande profetia av det hela, bara en bekräftelse på allt man inte kan uppnå och hur oduglig man därför är. För 30 mål på en och samma gång är jävligt många mål för mycket. Nej, vi tänkte att ett par, tre mål borde vara tillräckligt. Realistiskt och rationellt. Ja.