BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Det där med namnändringen förstörde verkligen hela min dag. Direkt efteråt tuggade jag sönder skinnet på mina läppar och inom en halvtimme hade jag huvudvärk .. Nu är jag bara nere och skittrött - även om jag varit effektiv, duktig och realistisk och insett att det inte är sådan jävla fara egentligen. Pengar har jag ju och detta är något jag verkligen vill, så jag kan betala för det en gång till .. Men ändå, visst är det onödigt att betala 3000:- när det med rätt blankett skulle ha räckt med 1500:-! Men det som gjorde mig allra mest ledsen och besviken är tiden. Jag har väntat så länge på detta, fem veckor har det tagit allt som allt och de här två senaste har jag bokstavligen kastat mig över posten varenda dag - dels de dagar jag sovit efter jobbet och gått upp på eftermiddagen och dels de dagar jag varit ledig och hemma - då har jag bara väntat på posten och tänkt att Åh, hoppas att jag får besked i dag!. Och så kommer brevet äntligen .. Och så blir det så där! Snacka om jävla antiklimax!!! Här hade jag för en gångs skull övertygat mig själv om att vara positiv, att våga tro på att det skulle gå bra .. Och så blir det så där! Nu måste jag antagligen (har ej fått svar på mitt mejl än, de kanske kommer att vara schysta?) vänta så där en gång till, och denna gång kommer jag att gå omkring och vara nervös och inte våga tro att det kommer att gå bra osv osv. När jag istället i detta nu kunde ha börjat ringa runt till alla jävla företag och andra jag måste anmäla det till, överlycklig över mitt nya efternamn! När jag om några dagar kunde ha stegat in hos Polisen och ansökt om ett nytt leg och kontaktat GU om kurserna jag vill tenta av. Men nej, minst en månad till måste jag vänta. (Och tänk om det inte alls blir godkänt? Tänk om det helt vanliga efternamnet är skyddat av någon jävla lag eller skit?)

Men men, jag om någon är inte för det där Tänk om och Det kunde ha varit; nu är det inte så och därmed basta. Jag blev bara så HIMLA besviken - men det är bara att bita ihop, ta nya tag och vänta en gång till. Jisses, det hade ju varit värre om jag hade fått besked om att jag hade HIV eller något, och vad är en månad av ens liv? Eh, ingenting. Egentligen. Det hade gärna ha fått gå bra, men nu gjorde det inte det. Denna gång. Om någon annan vågar tro på att det kommer att gå bra nästa gång, får ni gärna hålla tummarna. Det är ändå ett helt vanligt efternamn, varken något särskilt eller, mig veterligen, skyddat av några lagar eller någon upphovsrätt. Håll tummarna, ni som vågar!