SATAN I HELVETE!!

Gah, vet ni vad som gör mig arg, vad som gör mig riktigt jävla förbannad?? PENGAR! Jag HATAR pengar! Fan, alltså. Av skatteåterbäringen köpte jag inte mycket jag inte borde ha köpt, även om jag ju så sett hade kunnat leva utan en filofax (en riktig filofax!!) och utan det där supersnygga nitförsedda leopardbältet. Läppstiften jag beställde har jag flyttat fram på min att köpa-lista ända sedan januari eller slutet av förra året, och Dermalogica-produkter finns ju inget att orda om, dem måste jag ju ha. Förutom det har jag inte köpt särskilt mycket, ett par par hårspännen bara. Jag borde lägga upp sådant i bloggen - ni skulle se dem, de är jättefina!

Anyway. Nu är det Metaltown snart och Hårdrocksskatan och jag köpte biljetter för länge sedan, för att gå dit och skrika och vråla med alla andra idioter. Men suppengar, suppengar - tror ni att jag kommer att ha det, eller!? Nej, det ser inte ljust ut. Jag kommer dessutom att få leva utan både ögonkräm och schampo och balsam - det förstnämnda överlever jag utan (haha) och de andra får jag helt enkelt ta ur mitt lager med kasserade grejer - jag har ett set från Sebastian där som passar mitt hår lika väl som scrubvantar en kaktus .. Men vad skall man göra? Jag blir förbannad, så grymt arg på att pengar skall styra så mycket av ens liv. Pengar styr allt! Inte mig emot så sett, om jag hade haft några. Det jag måste ha råd med denna månad är suppengar till Metaltown och lite pengar till min lägenhet. Jag vill nämligen påbörja mitt kök. Rusta har superfina serviser och Hemtex perfekta bordstabletter. Något mer kommer jag inte att kunna inhandla, men detta är ändå det viktigaste och det jag har mest panik över skall försvinna ur sortimentet eller att jag på något annat sätt skall gå miste om det. Det känns ungefär lika viktigt som luften jag andas, och då överdriver jag inte min känsla.

Ni vet, nu är jag på den nivån att det handlar om hundralappar. Jepp. Har jag tur kommer vissa räkningar att vara något lägre än jag räknar med, och jag har tur som inte har så många räkningar denna månad. Jag har dessutom avsatt en lagom saftig summa till mat, och det inte för att det är fem veckor till nästa lön.

Nu skall jag jättesnabbt berätta en annan sak. Jag kom nyss hem från jobbet, och det har också gjort mig förbannad. Tja, inte jobbet i sig utan en patient. Han är en sådan som går upp när som helst på dygnet (natten, för min del) och går tyst som en jävla mus. Nästan varenda natt skrämmer han livet ur mig när han plötsligt dyker upp från ingenstans, utan att jag har hört honom komma. I natt låg jag i personalsoffan under mina filtar och kontemplerade som vanligt över livet, döden och allt där emellan. PANG! står han i dörröppningen - med sina, till på köpet, uppspärrade, stirriga ögon. Till saken hör också att jag låg på sidan, så att jag låg bortvänd från dörren. Jag höll på att skita på mig. Ursäkta, men jävla gubbe.

Så, nu har jag fått sagt det också. Nu skall jag gå sova, så släpper jag igenom era kommentarer sedan och svarar på dem. Det är allt ett litet gäng.

Tschüss!