Jag älskar egentligen att plugga .. det gör jag verkligen. Jag älskar att sitta vid datorn med bordet belamrat med uppslagna ord- och grammatikböcker, andra böcker, lösa papper i olika färger, lösa anteckningar på post-it-lappar, block .. med en blyertspenna i munnen, slående i tre olika böcker samtidigt medan jag internetar friskt för att stilla frågorna jag inte hittar svar på någon annanstans .. massa suddgummin överallt, bläckpennor, markeringspennor .. temuggar. Fipplande med mina glasögon - på, av, upp i håret, ner igen, dra ner dem över näsan, upp igen - medan jag pigg och glad och med en enorm lust kastar mig in i grammatikens och de perfekta formuleringarnas värld. Den där världen där det inte finns någon tid och ingen hunger eller törst känns förrän man är på randen till svält. Den där underbara världen, som för var och en av oss byggs upp av olika saker .. beroende på vad man brinner för.
Men nu .. nu orkar jag bara inte. Jag sitter här .. och det är inte så att jag slösurfar och gör annat. Jag gör bara ingenting. Jag känner mig som ett tuggummi som en blasé tioåring tuggar på och drar ut med fingrarna .. längre och längre och längre. Jag sträcks och dras ut och ingenting får jag gjort. Allt tar sådan tid! Att läsa igenom en text tar hundra år och varenda grej som jag måste lära mig läser jag om och om igen utan att förstå. Jag har inte sju utan åtta lektioner kvar och klockan är snart 21 och jag skulle vara klar i morgon men ingenting har jag gjort och ..
Neee.
--------
Upt. kl. 21.o6
Och det värsta, det är att jag tänker att det skulle gå an att vara så här trött och orkeslös om det nu vore så att jag gjorde någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar