GÅ UT I VÄRLDEN. ARBETA SOM OM PENGAR INTE HAR NÅGON BETYDELSE, SJUNG SOM OM INGEN LYSSNAR, DANSA SOM OM INGEN TITTAR OCH ÄLSKA SOM OM DU ALDRIG BLIVIT SÅRAD.
Tror du på det så kör, våga chansa lite, våga släppa loss känslolivet!
Skulle det gå trasigt så är det tråkigt och du blir ledsen ett tag men det har hänt förut och du vet att du inte dör av det.
Ska du flytta till lapphelvettet för att plugga och han vara kvar här DÅ kanske ni får problem men det sker eventuellt vid en obestämd tidpunkt i framtiden så varför ta ut problemen i förskott?
Vill du uppleva de riktigt höga känslomässiga topparna så får du ta risken att hamna även i dalarna men genomsnittet blir ändå bra!
Att enbart ägna sig åt diverse pseudorelationer skapar ett liv utan toppar men med hyggligt mycket dalar = mycket sämre!
Det känns gött, absolut .. men lite läskigt fortfarande. Inte så farligt dock - dels har jag lagt alla korten på bordet sedan dag ett och dels får jag mycket förståelse och stöd mot detta av personen det berör .. som är bäst i världen!!!!!
Cinsel.
Jag skall, jag lovar! Men fortsätt läsa bloggen du, det kanske dyker upp ett svar utan att jag själv är medveten om att jag skrivit det ;)
Håller helt med om att man inte skall ta ut problemen i förskott - särskilt problem som rör Umeå två år fram i tiden. Jag är inte så jätteduktig på att chansa, men detta jag (och han) har känns väldigt bra och tryggt. Som jag skrev ovan har jag kört med öppna kort sedan dag ett, vilket jag tror gjort 'susen' för oss .. då jag avväpnat de dåliga tankarna och rädslorna genom att blotta dem och föra upp dem i ljuset .. då har de tappat sin kraft, så att säga.
Just nu känns det inte så läskigt alls .. jag känner ingen som helst rädsla medan jag skriver detta. För varje dag som går med honom känns allt bättre och bättre och tryggare och finare och allt annat bra, så jag tror att det där kommer att försvinna av sig själv med tiden. Att det inte är så lång tid kvar och .. jag tror ju på oss. Det gör jag. Benhårt. Det kommer att bli så jävla bra, detta.
Självklart läser jag vidare! Din blogg är beroendeframkallande! ;o)
Ditt sätt att uttrycka dig fängslar mig, dessutom känner jag igen mig i en del av det du skriver. Det väcker tankar som kanske kan hjälpa mig framåt i utvecklingen, vilket inte vore helt fel.
Jag: 26 år, bor med katt i Göteborg. Jag pluggar svenska på Göteborgs universitet och brinner för grammatik, språkriktighet och korrekt språkbruk.
Jag älskar heminredning, att skriva, att sova, smink, hudvård, sommar, solsken, språkvård (som sagt) och min pojkvän.
Jag är en känslomänniska, men saknar för det inte förmåga att vara rationell.
Som person är jag rätt högdragen och VÄLDIGT otålig (och därmed också (för?) snabb att fälla omdömen) - jag vill att saker skall hända nu, nu, nu och inte en minut senare.
Jag gillar inte gnäll eller mitt stundtals dåliga självförtroende. Denna blogg handlar egentligen inte om något särskilt, men det är fritt fram att läsa den ändå!
9 kommentarer:
Å nej. ge dig inte in på sånt. slutar bara i drama och kaos och helvete. bitter? jag? nä... realist... :)
Six.
Har du inte läst? Jag är ju redan där.
ska väl erkänna att jag läst dåligt i det sista. skyller på flytt och annat... beklagar. att du redan är där. eller känns det gött?
Maila mig genast, bums och PÅ EN GÅNG om du hittar svaret på denna fråga!!
Puss & smisk! ;o)
Tror du på det så kör, våga chansa lite, våga släppa loss känslolivet!
Skulle det gå trasigt så är det tråkigt och du blir ledsen ett tag men det har hänt förut och du vet att du inte dör av det.
Ska du flytta till lapphelvettet för att plugga och han vara kvar här DÅ kanske ni får problem men det sker eventuellt vid en obestämd tidpunkt i framtiden så varför ta ut problemen i förskott?
Vill du uppleva de riktigt höga känslomässiga topparna så får du ta risken att hamna även i dalarna men genomsnittet blir ändå bra!
Att enbart ägna sig åt diverse pseudorelationer skapar ett liv utan toppar men med hyggligt mycket dalar = mycket sämre!
Six.
Det känns gött, absolut .. men lite läskigt fortfarande. Inte så farligt dock - dels har jag lagt alla korten på bordet sedan dag ett och dels får jag mycket förståelse och stöd mot detta av personen det berör .. som är bäst i världen!!!!!
Cinsel.
Jag skall, jag lovar! Men fortsätt läsa bloggen du, det kanske dyker upp ett svar utan att jag själv är medveten om att jag skrivit det ;)
Smisk på dig med ;)
DTK.
Tack för ditt fina och långa svar!!
Håller helt med om att man inte skall ta ut problemen i förskott - särskilt problem som rör Umeå två år fram i tiden. Jag är inte så jätteduktig på att chansa, men detta jag (och han) har känns väldigt bra och tryggt. Som jag skrev ovan har jag kört med öppna kort sedan dag ett, vilket jag tror gjort 'susen' för oss .. då jag avväpnat de dåliga tankarna och rädslorna genom att blotta dem och föra upp dem i ljuset .. då har de tappat sin kraft, så att säga.
Just nu känns det inte så läskigt alls .. jag känner ingen som helst rädsla medan jag skriver detta. För varje dag som går med honom känns allt bättre och bättre och tryggare och finare och allt annat bra, så jag tror att det där kommer att försvinna av sig själv med tiden. Att det inte är så lång tid kvar och .. jag tror ju på oss. Det gör jag. Benhårt. Det kommer att bli så jävla bra, detta.
Kramar.
Självklart läser jag vidare!
Din blogg är beroendeframkallande! ;o)
Ditt sätt att uttrycka dig fängslar mig, dessutom känner jag igen mig i en del av det du skriver. Det väcker tankar som kanske kan hjälpa mig framåt i utvecklingen, vilket inte vore helt fel.
Kraaam!
Cinsel.
Åh, vad RART sagt av dig i tider när jag känner att jag som bäst är på 40% av min förmåga - på alla vis. Tack, tack, tack så mycket!
Puss och kram och roligt att kunna 'hjälpa till'! :)
Skicka en kommentar