GÅ UT I VÄRLDEN. ARBETA SOM OM PENGAR INTE HAR NÅGON
BETYDELSE, SJUNG SOM OM INGEN LYSSNAR, DANSA SOM OM INGEN
TITTAR OCH ÄLSKA SOM OM DU ALDRIG BLIVIT SÅRAD.



16 november 2008

ÅH ..

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Jag får liksom ingen luft. Det är som panikångest, utan vare sig panik eller ångest. Brist på luft? Den räcker liksom inte till, luften.Jag var täppt i näsan förut så jag tog nässpray, och även om jag nu kan andas perfekt känns det ändå .. liksom stramt i bröstet. Som om jag inte andas tillräckligt. Jag drar efter andan och drar efter andan, tar ett djupt andetag efter ett djupt andetag .. Men det räcker liksom inte! Jag har tagit av mig inpå nästan bara mässingen .. i linne och trosor. Bort med den tjocka koftan - som inte ens täckte bröstet. Men likväl!

Nu skall jag in under hårtorken en halvtimme. Perfekt. Precis vad jag behöver, med tanke på min andnöd. Öhh .. Får väl öppna balkongdörren, så att det jämnar ut sig. Det är åtta (soliga) grader ute. Gött.

Och jag vet inte vad det är med Satanistkatten heller. Jag hittar uppspydda hårbollar överallt .. Eller i alla fall en massa på vardagsrumsmattan.

Inga kommentarer: