Jag förstår inte det där alla säger att de blir så stolta över sig själva när de tar tag i något jobbigt/tråkigt och får gjort det, eller att det sägs att det är vad man SKALL bli när man fått något jobbigt avklarat.
Jag blir inte det minsta mer stolt över mig själv i det läget; jag tycker bara att det är skönt att skiten blir överstökad. (Vad för tråkigt det än må gälla, alltså. Är något roligt benämner jag det för det första inte "skiten" och för det andra drar jag mig inte för att göra det.) Och så tror jag att det även är för att jag inte har några som helst problem med disciplinen när det väl gäller.
Men sådan är jag. Jag är nog mer typen som är stolt för det jag ÄR, inte för det jag åstadkommer. (Självkänsla=det man är; självförtroende=det man gör.) Är för övrigt inne på min sjätte text. Det går bra. Tur att inte alla texter är långa!
-------
Upt. några minuter senare:
Däremot blir jag jävligt stolt över mig själv när jag gör något som andra inte tänkt på. När andra t ex direktöversätter namn - berg, länder, filmer, historiska människor - tar jag reda på vad de heter på språket de översätts till. Sedan gläds jag som satan och fnittrar åt min egen klokhet och andras mindre dito!
1 kommentar:
Yo!
Klart du skall vara stolt! Inte bara för "Upt-raderna" även om etymologi är riktigt kul ibland.
Skicka en kommentar