Trött!!

Jag är trött. Gick av sista "tredje natten" i morse .. kanske inte någonsin, men inom en överskådlig framtid i alla fall. Har BARA sett på tv i dag. Serier, dokumentärer, film. Om tio minuter är det dags för komedier och sedan var det ett program om Cornelis V. på SVT1. Sedan skall jag sova. Jag är trött och har ont i huvudet på grund av det. I morgon .. Ja, jag vet inte. Garanterat bättre då!
Är lite grinig också. Lite håglös. Men mer om det sedan .. kanske. Har för ovanlighetens skull inte särskilt mycket ångest över allt jag inte är (det börjar släppa, känner jag. Så kan man ju inte ha det! Jag känner att jag börjar tycka om mig själv, att jag börjar inse att jag är bra och att det är bra att tycka om sig själv), utan mest .. Ja, vad? Funderingar .. över sådant jag inte kan. Och hur jag skall göra för att komma ikapp. Jag är 26 år och skall precis börja plugga. Det är inte hela världen, den lilla detaljen nämner jag bara för att ni skall få en bild över livet jag levt. Det som däremot är en stor del av den där hela världen är att jag i åtta år(!) har haft en paus, ett vakuum i mitt liv, där jag jobbat natt på ett, för mig, hjärndött jobb och själv inte förstått att hålla igång mig, att alla andra utvecklats och lärt sig viktiga saker under tiden jag inte gjort det i samma utsträckning. Jag talar om kunskap. Det är så mycket jag inte har läst, inte har sett och inte har gjort. Det är inte begåvning jag saknar, det är faktiska saker. Jag har ångest över att inte vara tillräckligt allmänbildad, över att vara slarvig, dålig på att argumentera och förklara mig tillräckligt - särskilt sakligt, jag är hur emotionell som helst och har så lätt för att bli arg -, att inte som andra kunna läsa böcker och en längre tid senare komma ihåg vad det stod, över att inte läsa tillräckligt snabbt och hinna med lika mycket som andra, över vad det egentligen är jag prioriterar i mitt liv och hur mycket kan man hinna med? Hur skall jag ändra på mitt livs upplägg för att hinna med mer? Hur skall det bli? Jag börjar plugga och leva dagliv om mindre än en vecka och JAG HAR LÄNGTAT SÅ, men samtidigt har jag inte levt dagliv på så länge och jag vet ingenting, jag vet inte hur man gör och hur det kommer att bli. "Det ger sig, det visar sig.". Ja, visst! Men jag HATAR att gå in i något utan att ha koll på det, jag är inte den där spontana människan som kan bjuda på sig själv på det där viset. Jag tycker att det är skitjobbigt att inte kunna allt - vad det nu må vara - från början, jag tycker att det är skitjobbigt att komma till t ex ett nytt jobb och inte veta och inte kunna och vara ny och den där man kan reta sig på för att hon inte kan. Jag kan, jag skall kunna allt i förväg och att det inte går .. Jag vet att det är så, men det mesta man vet kan man tralla bort och blunda för, just för att man vet om det. Vet man inte om det finns det ju inget att inte låtsas om ..
Det är väl dålig självkänsla, att känna att man måste prestera för att kunna anses vara bra och att det inte räcker med endast ens person utan prestationer .. och att det helt enkelt inte är okej att inte kunna och att alla andra kan mer .. inte för att de egentligen är så fantastiska själva, utan för att jag inte kan, för att det är så mycket jag känner att jag inte kan och inte känner till.
Vem det nu var sa någon gång att ju mer man kan, desto mer inser man hur mycket det är man inte kan . Och visst, visst är det så, generellt .. Men så är det kanske även för mig nu?






Ett hej då-muffinshav fanns på mitt jobb i morse och i mitt kök i går kväll.