DUNK, DUNK, DUNK, DUNK, DUNK!

Klev precis ur ett jättehett bad som fick min blodcirkulation att rusa .. så nu sitter jag här och försöker återvända till livet. Hjärtat slår så hårt och svetten bara rinner längs ansiktet. (Jepp, en syn för gudarna!) Det fantastiska med badsaltet jag använde (och har ett ordentligt lager av, thank god) är att man inte behöver smörja in sig efteråt .. inte ens jag, som är SÅ torr! Man bara kliver ur, in i ett par tofflor och en morgonrock, så där blöt och allt. Det är himla praktiskt! (Det är meningen att man skall sitta och slappna av efteråt, men .. ehh .. det är ju det jag gör!)

Nu skall jag strax tvätta ansiktet och borsta tänderna inför natten. Slå upp en mugg kvällste och dimpa i säng. Där skall jag plugga ikapp, plugga inför morgondagen och sedan sova. Vet inte när jag kommer att somna (det brukar man i och för sig inte veta), för jag klev upp 9.30 i morse. Men, men, jag märker! Jag kliver upp kl. 05.15 när jag skall till skolan (delvis för att hinna med allt, men mest för att slippa stressa ens det minsta. Bussen går 08.21) och det brukar faktiskt inte vara några större problem, inte ens om jag somnat för sent. Men sådan är jag: när jag måste gå upp är det inga problem, när jag inte måste men av någon anledning har satt väckarklockan ändå, tar det mig evigheter och det är skitjobbigt och sömnigheten vill bara inte gå över. Men, som jag läste någonstans: Man är som man är!

God natt!