GÖR ERA CELLPROV!!!

Hej, alla glada och ledsna. Snygga och fula. Rika och fattiga.

Kära dagbok.

I dag har jag varit hos gynekologen. Det var ungefär lika kul som att gå till tandläkaren, fast värre. Jag hade egentligen inte tänkt nämna något eller berätta varför, men nu gör jag det ändå.

För några månader sedan fick jag veta att jag hade cellförändringar. Jaa, smaka på ordet .. Visst låter det läskigt? De ville vänta några månader och då ta ett nytt test (för "de flesta cellförändringar brukar gå över av sig själva"), så i dag hade jag tid. Hjärtat var med mig och jag började nästan gråta i väntrummet, så nervös var jag. Jag var nervös till stor del för att min mor led av cystor i ungefär 10 års tid, innan hon slutligen blev steril när hon var 35. Väl inne hos den intesågodmodigamenhelleringenCruelladeVil-gynekologen med det mycket svampiga handslaget, fick jag höra att mina cellförändringar var "typ" obestämbara; hon kallade det något i stil med ACUCP eller liknande. Det enda jag minns är att det var något med accuracy uncertain, eller så. Nåja. Det betydde i alla fall att det var osäkert om det var några cellförändringar eller inte och därav det nya provet i dag.

Under besöket pratade vi dock först om preventivmedel och hon ville pracka på mig några nya p-piller ur en glättig, färggrann broschyr, som såg ut som något man fångar dagisbarns intresse med. Själv ville jag pracka på henne mitt intresse för spiraler. Jag vill nämligen egentligen inte ha fler p-piller att testa; försöket med Neovletta föll ju katastrofalt ut. Det slutade med oavgjort; jag skulle gå hem och fundera på saken ytterligare en tid. Sedan släpade jag mig HÖGST ovilligt upp på britsen och fixerade en punkt i taket. Det nya cellprovet togs och precis som vanligt var det så otroligt trevligt att ligga där halvnaken att jag var på väg att hoppa ner efter halva undersökningen.
Nytt cellprovsresultat om fem veckor. Ytterligare fem veckors ovisshet alltså, "kul"!

Sedan skulle jag till vårdcentralen med min ledvärk, som jag ju har berättat om förr. Tog äntligen tag i det förra veckan och hade tid i dag, men när jag kom dit var min läkare sjuk. De hade försökt "nå mig". Det där "nå mig" låg det dock inte någon större effort bakom; i går hade jag ett missat samtal från ett hemligt nummer och det var det. De kunde väl ha lämnat ett meddelande!?! Så nu har jag en ny tid nästa torsdag istället.

Sedan missade jag bussen hem med två minuter. I min vanliga ordning såg jag den åka. Jävla helvete!!!!!!! Så jag fick ta vagnen, bara för att få kliva av den fem minuter senare då något hade gått sönder. Knallade till busshållsplatsen (märk hemfärdens ironi) och fick sitta där och frysa i en kvart innan nästa buss kom. (Fan, vad jävla iskallt det var i dag!!!)

Väl hemma har någon borrat i timmar nu. Jag blir tokig!!!!!! Det är meningen att jag skall plugga men jag har sprängande huvudvärk efter detta tjut och oljud, som låter som att det närmar sig mer och mer för varje gång den där SATJÄVELN sätter igång borren på nytt. För en stund sedan trodde jag att det var över, men det var väl bara en kisspaus. Han/hon har borrat i TIMMAR!!

Dessutom är jag grymt irriterad då jag inte kan åstadkomma en förändring i inredningen här hemma. Vill möblera om, förändra något, men det går inte. Kommer inte på något bra alls!! Jag är ju annars sådan att jag efter ett tag måste förändra saker och ting då jag tröttnar. Men inget går att göra, allt ser bara konstigt ut!

Nu skall jag dricka mer kaffe .. (Och stoppa in öronproppar???)

Jo, en sak till:
GÖR CELLPROV.
Det är viktigt. Det må vara obehagligt, men det gör inte ont.