Inte en helt vanlig dag.

Som vanligt, efter att precis ha läst ut en bok, känner jag mig tom. Tömd. Kl. 12.33 i dag läste jag ut Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez, en bok jag gick från att hata till att tycka riktigt bra om. Att jag gick till att älska den kan jag inte säga, då mitt hat mot den bottnade så pass djupt att steget helt enkelt vore för långt. Men när jag till slut hade accepterat och funnit mig i de övernaturliga och smått bisarra inslagen i boken, när det var ca 100 sidor kvar och tragiken hos karaktärerna som skildrades - både var för sig och i ett släktsammanhang - började framträda mer och mer, då var jag fast.

"Men innan han kom till sista versen hade han redan förstått att han aldrig skulle lämna detta rum, för det var förutsagt att speglarnas (eller hägringarnas) stad skulle grusas av vinden och utplånas från människornas minne i det ögonblick då Aureliano Babilonia avslutade sin deschiffrering av pergamenten och att allt som var skrivet i dem aldrig hade kunnat och aldrig skulle kunna upprepas, för de släkter som var dömda till hundra år av ensamhet fick aldrig ett andra tillfälle på jorden."


Ett luggslitet exemplar jag fick tag på för 7.50:- på Myrornas utförsäljning förra sommaren.

Nu håller jag på att brygga mig en andra kopp kaffe, som jag skall inta medan jag vilar hjärnan lite så att jag sedan skall kunna plugga. Jag har två kapitel att läsa till i morgon samt en del grammatik att kolla på och en del uppgifter att googla och läsa. Dessutom skall jag senare i dag installera SAOL plus på min dator. Yay!