Usch ..

Jag är så himla ledsen i dag och vill egentligen bara gråta. Vet inte riktigt varför. Är utöver det så himla trött och orolig samt känner att jag avskyr mig själv. Har trillat in i en sådan spiral av negativa tankar att .. Ja ..
Skall till läkaren snart för min ledvärk och jag är både och vad gäller det - både att det inte kommer att vara någonting och att det kommer att vara något allvarligt och att läkaren kanske kommer att vara skit. Det är ju inte så PK att säga så här, men jag hoppas få en läkare som kan prata och förstå svenska ordentligt. Majoriteten av läkarna i Sverige har tydligen utländsk examen (vilket ju inte behöver innebära att de har invandrat hit, det kan ju lika väl vara svenska läkare som pluggat i Danmark eller någon annanstans), men jag har väl inte alltför stor nytta av deras diplom om jag känner att de inte kan förstå vad jag säger eller vice versa.
Dessutom har jag andra problem med min kropp just nu (som har samband med det där cellprovet jag gjorde, ni vet) som jag är jätteorolig och ledsen över. Men det tar jag kanske någon annan gång.

Men detta sagt, tar jag min ledsna och gråtfärdiga kropp och åker. (Usch, varför, varför?)

Godkänner alla kommentarer senare.


------
kl. 11.40

Är hemma från läkaren nu, som inte kunde säga något, hon tyckte bara att det var diffust. Och det är det ju. Skall få en remiss; hon var dock inte säker på ifall jag skulle till reumatologen eller ortopeden, samt att hon sa att värken kanske var något jag helt enkelt skulle få leva med. Och att jag hade överrörliga leder. De tog sex rör med blod för nio olika prover.
Nu skall jag bara äta lunch snabbt och sedan sätta mig på bussen för att åka till uni och tentaplugga med några andra. Tenta nästa fredag. Den där vilja gråta-känslan går inte över; så fort jag pratar med min pojkvän (två gånger hittills i dag) rinner tårarna och jag känner mig jätteledsen men jag vet inte varför.