♥.

Nu sitter jag här på jobbet och trycker. Åh, vad kul det är. Not. För en stund sedan avslutade jag ett tre timmars förhållandepratande med min pojkvän. Det är jobbigt när man inser att man inte är någon perfekt människa och inte heller är tillsammans med någon perfekt människa. Visst finns ju de som på direkten passar alldeles fantastiskt ihop med människan de tycker om, medan vi andra får anstränga oss lite mer - men så är det ju. Man blir ju liksom kär först, eller vad man skall säga. ♥.

Okej, nog med saker som faktiskt spelar roll på riktigt och är alltför personliga. Jag beställde världens finaste skor i går. Jag hade 30% rabatt, så de gick inte ens på 300:-. (Men världens finaste är de ju bara fram tills att några andra dyker upp, haha.)


Var jag tydlig nog?


Mina fina kläder. Ylleklänning, leostrumpisar och röda Vikingar. Och turkost paraply.

Jag vill ha färg, färg, färg omkring mig! Jag har inte haft färg på hundra år, känns det som. I flera år har det bara varit svart, svart, svart. Inte för att det är något fel på det; jag trivs fantastiskt bra i svart och det kommer garanterat att förbli min basfärg, både på mig själv, i min lägenhet och så vidare. Men jag vill ha färg! Rött, rosa, turkost, grönt! Rött har jag redan haft ett bra tag, fast då mest som nagellack, läppstift, skärp och andra mindre grejer. Men i höst, i höst blir det chockrosa fåtöljer, en ljuskrona i rött, rosa, turkost, knallgrönt (med lika färgglada stearinljus i), en leopardtygklädd golvspegel, en matta i rosa nyanser (denna verkar fin, jag måste åka och se den), rödvitprickig golvlampa och så vidare och så vidare .. (Och, att inte förglömma: flamingorosa duschdraperi! Så sprudlande är jag, hehe.)



Nej, nu har jag nog inte så mycket mer att säga. Klockan är ju fyra på morgonen, herregud. Jag avslutar med ett citat ur boken Nattens lekar av Stig Dagerman, som jag håller på att läsa just nu.

"Då möter hon honom i skymningen på mellandäck och säger: Vill du ha en puss av mej, Sune?
Men han har längtat efter att kyssas så häftigt och så länge att han inte längre tror att läpparna skulle orka med det, han är rädd för att de plötsligt skall spricka sönder och bloda ner henne på tänderna och läpparna och hakan."

Detta är taget ur novellen Bon soir.

Puss på er.