Stig Dagermans noveller.

"Å, att söka sitt träd. Att våga söka sitt träd. Att finna den hängdes träd, trädet i ångestens skog som ensamt utstrålar ångest. Hur vänliga blir inte sedan alla skogar."
- ur Den hängdes träd

"De kan inte göra nånting mot mig så länge köket är fullt av fulla vänner. En man kan inte säga till en full vän att min gumma har låst in sig i rummet och vill inte komma ut, den satan. Då skulle den fulle vännen skratta, och varenda bit av det skrattet skulle tränga in som ett bombsplitter i den mannens själ. Han skulle tappa sitt ansikte, och ansiktet är det viktigaste en full man har, ja, inte bara en full utan en helt vanlig också. En mans ansikte är som ett dörrhandtag. Även om det sitter på dörren till en barack skall det se ut som handtaget till en bankport eller en krogdörr. Det skall alltid se stolt ut, mässingsstolt, och det är kvinnans uppgift att varje dag putsa fram denna stolthet ur fläckarna av feghet och förtvivlan."
- ur Öppna dörren, Rickard!

"När inga röster längre hördes gick han sakta och milt nerför trappan och satte sig längst ner, tänkte inga märkvärdiga tankar, kände igen särskild ilska. Kände överhuvudtaget ingenting. Tänkte på ingenting. Inte ens på källan. Satt där bara timme efter timme eller lika gärna ljusår efter ljusår medan han blev allt tröttare och trötttare. Trötthet är mycket bra, trötthet är alltid bra och särskilt bra när man övar sig i den bittra konsten att vara fånge hos sig själv. Stort lugn och en viss förmåga att inte låta sig upphetsas är också mycket bra, ty för att kunna uthärda sig själv måste människan ha mycket goda nerver."
- ur Tornet och källan

"Medelpunkten i sällskapet utgöres av en liten tanig herre med gråsprängt hår och arrogant profil, som påstår sej studera livet, fast ingen nånsin har sett honom lida."
- ur Vår nattliga badort

Nu har jag läst ut Stig Dagermans novellsamling Nattens lekar. Jag har druckit bryggkaffe som inte var riktigt bryggkaffe, utan espressokaffebryggkaffe. Man tager vad man haver, och espressokaffe var det enda jag havade. I övrigt målar jag en möbel. Tänker, målar och smider diverse (trevliga) ränker. Jag skall strax ta en sväng förbi min källare, för att senare i dag åka till stan, handla mera färg och fika med en vän. Och handla kaffe! Därefter skall jag hem och slutföra detta mitt i går påbörjade projekt.

Jag är på bättre humör än jag låter, förutom att jag är rätt stressad. Ibland blir det ju bara så att man låter annorlunda än man känner sig. Jag brukar se det som att man ibland inte vet om hur man egentligen är, vad man egentligen tycker och tänker, förrän man öppnar munnen och hör sig själv säga sina tankar högt, de tankar och den inställning man i förväg inte var medveten om att man hade. Fast så är det inte nu. Nu är jag bara lite jäktad, och jag visste om det. Puss på er.