Tentaplugg, tentaplugg.

Jag tentapluggar för fullt! Tentan är i morgon och det skall bli så obeskrivligt SKÖNT när den är över. Tentapluggandet har gått så SEGT, men i förrgår kväll kom jag ur det och nu tror jag att det kommer att gå bra. Denna sista pluggdag ägnas åt repetition. However, vissa saker kan jag bara inte förstå, så dagen ägnas även åt memorering. Det är vissa saker, som till exempel om stämbanden vibrerar eller inte vid uttal av konsonanter, som bara inte går in, som bara inte stämmer. Jag tror att det måste ha med ens modersmål att göra, för mina stämband vibrerar när de inte "borde"! Så jag memorerar sådant och lyckligtvis har jag ett fantastiskt minne .. och bra minnestekniker. I det här fallet bildar jag ord, skumma ord och fraser. Hör på detta: Skjuter valars sång. Så minns jag velarerna (=tungan mot mjuka gommen) g, k, 'skj' och 'ng'. Småbisarrt, men det funkar!

Efter tentan i morgon skall jag storstäda. Jag har LÄNGTAT efter att få göra det så att det är helt sjukt!! Tvätta all tvätt, putsa fönstren, byta gardiner, göra i ordning balkongen, moppa golven .. Jag är ingen städfetischist, men ibland behöver det göras och tentaplugget har hindrat mig! Åh, i morgon vid denna tid är den gjord, tack och lov. Inte en dag för tidigt!

Och i dag har jag och Hjärtat varit ihop i ett halvår. Ett halvår!! Det är ju helt fantastiskt.

Kram på er, nu måste jag återgå. Till råga på allt annat svider mitt ansikte på grund av för mycket tid framför datorn på sistone. Jag ser rätt mycket ut som en tomat. Men en glad sådan!

PS. Jag fick en så alldeles jättefin kommentar på detta inlägg. Jag publicerar den därför att jag tror att den kan komma fler än mig till nytta. :

"Hoppade in här via en länk och fastnade i det här inlägget.
Jag vet inte vad jag ska säga för att trösta dig för jag vet hur det känns. Det där med att sörja föräldrar som man har men ändå inte. Visst är det en sorg och den bär man alltid med sig och på nått konstigt sätt så kommer man alltid att bry sig fast man åtskilliga gånger bestämmer sig för att man inte ska göra det. Åren går och ju äldre man själv blir så inser man att såren inte kommer att läka och att det inte kommer att gå att reparera rellationen, men jag har också lärt mig att det går att leva med det och till slut så accepterar man att det är precis så här rellationen ÄR, den kommer inte att ändras och det spelar ingen roll hur mycket man försöker för det har gått för långt, såren sitter där dom sitter och läker aldrig. Det man kan göra är att skydda sig så att de i alla fall inte blöder. Så man söker sig ut mot andra rellationer och finner tröst i dem i stället. Jag har skapat mig en egen familj nu och det är den som räknas och jag har egna barn som jag försöker ge allt det där jag aldrig fick själv (så förtvivlat lätt det är !) All you need is love. Det är verkligen nyckeln till att bli en framgångsrik förälder. För i kärleken så finns svaren på så mycket. Nog är det bittert att inse att ens föräldrar kunde missa denna enkla lösning som hade gjort allt så annorlunda och en sådan lättnad att inse att jag själv förstod hur lätt det är. Det jag saknade kan aldrig göras ogjort, men jag kan göra annorlunda. Jag kan göra rätt och jag tror att det är det man får ta med sig ur en sådan här sorg att man med sig bär kunskapen och valet att kunna göra det rätta själv. Det valet tror jag att du både ser och gör.
Stor påsk kram!"

Tack så mycket, Fru Choklad, för att du tog dig tid att skriva detta fina och genuint omtänksamma! Jättemånga tack. Det är så skönt att emellanåt få höra att det kommer att gå bra. En påfyllning av hopp, förståelse och tröst behövs med jämna mellanrum. Kärlek till dig. DS.