Om internethandel.

Jag förstår helt enkelt inte att inte fler handlar på nätet. Hurra för global handel och en fri marknad! Det mesta inom smink, hudvård och dylikt, och till en viss del även kläder och skor (kläder handlar jag förvisso överlag inte i någon större utsträckning) köper jag på nätet, både från svenska hemsidor och från människor överallt i världen via eBay. Och det är just via det sistnämnda som den stora vitsen med att handla över nätet är - det är så mycket billigare. OPI-lack för 60:- (150:- här hemma), parfymer till halva priset! Fast det det handlar om för mig är i första hand inte just billighetsaspekten - utan vad jag kan få för mina pengar.

Alldeles nyss var jag nere på macken och hämtade ut två paket som väntade på mig. Två parfymer. Att köpa dessa i en vanlig affär .. Vi tar eleven.se som exempel. (Inget ont om eleven.se, jag ÄLSKAR, ÄLSKAR eleven.se och handlar gärna där! Men jag tar dem som exempel eftersom deras priser är marknadspriser - svensk marknad, that is.) Jag köpte Pink Sugar av Aquolina och Fancy av Jessica Simpson, 100 ml var.



eBay:

Pink Sugar 258:- ($33.95 USD (inkl. porto))
Fancy 338:- ($43.98 USD (inkl. porto))
= 596:-

Eleven.se:

Pink Sugar 449:-
Fancy 525:-
= 974:-

Och då är dollarn ändå halvhög nu. Vad gäller säkerhet och sådant, är säkerheten på både eBay och PayPal (som är det betalsätt alla säljare i alla fall jag har stött på använder) skyhög. Deras respektive kundtjänster hjälper dessutom alltid till när det är något - nästan så att de är övertrevliga, på ett sådant där typiskt "amerikanskt" sätt. Men jag gillar det, och framför allt känner jag mig trygg. De svarar alltid snabbt och både säljare och köpare är skyddade mot lurendrejare - man kan få tillbaka sina pengar via både eBay och PayPal. (Jag skulle för övrigt älska om den amerikanska kundservicen fanns även här hemma! Fatta att man i USA dessutom kan gå tillbaka med öppnade och använda produkter - smink, parfymer, vad som helst - och lämna tillbaka om man inte är nöjd!!)

Det gäller att se till att inte handla hos säljare som inte har hög feedback, eller åtminstone att handla hos sådana som har bra statistik. Det står alltid hur länge en person har funnits på eBay och man måste ju ge folk en chans - men om någon har fyra omdömen varav två är negativa och en neutral ..

Nja, det var det om det. Nu skall jag sätta mig och dricka klart mitt kaffe, och fnissa för mig själv medan jag tänker på att jag har sparat 378:-! (För övrigt mår jag inget vidare och har så inte gjort på flera timmar. Jag har läst om förkylningar på bloggar både här och var, så jag hoppas att det inte är det .. och inte något annat heller, för den delen.)

Besked är ändå alltid skönt.

Jag fick en fråga om huruvida mitt besked från VHS var bra eller dåligt.


Det var bra.

Pojkvännen var fin: Stackars baby! Dumma vandaler som tar din rättmätiga plats! Men för min del är det bra nyheter! Då är du ju nära mig och försvinner ej iväg till nåt fjollträsk!!

Umeå nästa år, helt enkelt. Inte mer med det!

Mission(s) accomplished.

Gammal lampskärm.


Ny kampskärm.


Trial by error, trial by error.

Och, när jag ändå håller på:


Gammal hylla.


Ny hylla.

Gammal ljuskrona.


Ny ljuskrona. (Fy fan, vilken värdelös kamera jag har!!)

Gammalt nattduksbord (mitt var rött).


Nytt nattduksbord (bredvid en obäddad säng).

Detta har jag gjort medan pojkvännen vista(t)s i lapphelvetet. Han kommer hem på måndag och ..


.. det enda som återstår är spegeln.

Dagen har börjat!

Jag älskar lediga dagar när halva dagen inte går åt att sova ut, äta frukost, duscha och fixa sig. Jag sov tio timmar i natt, klev upp halv fyra, åt en underbar frukost på balkongen, läste lite bok, duschade och tvättade håret - och var klar klockan åtta!

Åh, jag längtar efter att klippa mig. Vill göra det nu, nu, nuuu. Jag är mer än lovligt less på mitt hår! Jag klippte det i mars och lät det sedan vara för att jag ville kunna sätta upp det på sommarjobbet - så nu är det LÅNGT.

Jag har kommit fram till att ur hårömhetssynpunkt hatar jag långt hår. Det gör ont att borsta, ont att tvätta, ont att sätta upp, andra fastnar i det, jag fastnar i det, min pojkvän ligger på det - och det är dessutom varmt som fan. För att inte tala om att det går åt mindre schampo och är både billigare och sååå mycket lättare att färga när det är kort. Jag hade egentligen tänkt klippa mig i slutet av september, men som det känns nu kommer jag inte att kunna härda ut till dess. Fast hur det än blir med den saken, kommer jag att kapa ungefär en decimeter, så att det längsta blir cirka tre centimeter nedanför hakan/käkbenet. I nacken kommer det att bli riktigt kort. En ovanligt brant page, helt enkelt. (Intellektuella funderingar, återigen.)


Ungefär så långt har det varit som mest. Så att det täckte brösten.


Något i typ den här längden-kort.

(Det var jättesvårt att hitta vettiga kort!)

I dag skall jag göra två saker:

* Gå ner till macken - posta och hämta ut paket
* Klä om en lampskärm

Det sistnämnda kommer jag att ta tag i så fort kaffet jag drack till frukost har gått ur kroppen lite. Just nu skakar jag lite och det är ju inte så optimalt när man skall hålla på med pilljobb.

För övrigt fick jag besked från VHS i dag, och så här ser det ut:



Så, det var det så länge.

God morgon!

Klockan tre i går eftermidag såg jag på film. Napoleon Dynamite. Fy fan, vilken rolig film! Den slutade 16.45. Att ligga ner och göra något stillsamt när man är skittrött är aldrig någon bra idé, och liggande där i min soffa blev jag givetvis sömnig. Jag ställde klockan; jag skulle bara sova en timme.

Jag vaknade halv elva av att hemtelefonen ringde. Det var Hjärtat, som hade blivit orolig när jag inte hade svarat på hans sms. Jag sa att jag ännu inte riktigt hade lärt mig hur man skickar sms i sömnen. Sedan borstade jag tänderna och la mig i min säng, i vilken jag sedan vaknade klockan halv fyra i morse - allt som allt tio och en halv timme senare.

Nu skall jag sätta mig på min balkong med frukost, kaffe och en bok och se solen gå upp. Sedan kommer det inte att vara för tidigt för att duscha, och därefter kan dagen börja.

Kanske inte alltför intellektuellt ändå ..

Jag gick av fjärde natten i morse, men har jag sovit något? Nej. Jag gick förvisso och lade mig, men jag var lite uppskruvad samtidigt som det var - är - supervarmt. Så jag kunde inte somna. Hade jag legat kvar tillräckligt länge hade jag säkert somnat till slut, men eftersom jag skulle upp runt tolv tycktes det rätt meningslöst att lyckas somna typ halv elva .. Så jag sket i det och gick upp.

Så nu sitter jag här i överintellektuella funderingar. Jag funderar nämligen över hur man egentligen bär sig åt för att lyckas lägga det perfekta rouget. Jag menar, titta bara. Man dör lite grann, visst? Och här. Och här. Jag tycker att ibland när jag lägger rouge, får jag det liksom i hela ansiktet .. eller i alla fall över hela kinderna. Till saken hör ju också att jag jämt har rosa kinder, i och med mycket känslig hud och en liten (den är i alla fall liten för närvarande) tendens till rosacea - som jag fick ett ordentligt utbrott av för några år sedan.

Andra intellektuella funderingar rör huruvida jag har varm eller kall hudton. Jag trodde att jag hade kommit fram till att jag hade neutral, men så lade jag på grön concealer på mina rosa kinder i går kväll (då försvinner det rosa) och lade sedan på knalloranget rouge - och det såg förjävligt ut, som om jag hade kletat på brunoranget solpuder så där lite på måfå .. Så nu tänker jag att min hudton kanske är kall, då (eftersom oranget är en varm färg) ..

Jag sprang in i något tidigare i morse och nu har jag satan ont i knät - så där att det gör ont att gå. Men jag är van, sådant där gör jag hela tiden. Har en dörr en karm (faktiskt rätt vanligt), kan man ge sig fan på att jag kommer att springa in i den. Förra veckan höll jag på att slå ut ögat mot diskbänkens kant när jag böjde mig ner. (Ögat klarade sig; mitt höga och omöjligt-att-lägga-rouge-på-kindben tog smällen.) Jag snubblar när jag går (ofta över mig själv), jag bryter naglar hela tiden för att jag missar att inte träffa saker. Jag är helt enkelt stissig och för snabb och jag ser mig inte för; min kropp flänger åt alla håll på samma gång. Ungefär sådan är jag väl som person också.

I övrigt sitter jag och funderar över hur konsekvent jag kan vara vad gäller vissa saker, samtidigt som jag är inkonsekvent och föränderlig intill oberäknelighet gällande andra. På sistone har jag känt att kanske inte ens jag kan lita på mig. Jag kan inte garantera att jag kommer att tycka i morgon det jag tycker i dag, samtidigt som jag har lyssnat på samma musik i flera år. Till exempel. Alltså, då snackar vi samma låtar, samma skivor. I flera år. Samtidigt som jag i år har känt åh, sol, åh, sol, åh, sola, åh, fräknar och solbränna, har jag ända sedan rosacean (år 2003 eller så) svurit vid skuggan och absolut ingen sol eller solning - eller sommar, för den delen. Men i år .. sol- och badsemester, hav, värme .. Jag får så fantastiskt fina fräknar och fläckar över hela kroppen i solen. Varje gång jag har vistats i solen upptäcker jag några nya fläckar, och det är så himla fint! Jag har hela ryggen full - fläck, fläck, fläck, fläck, fläck.

Nu skall jag se på lite Twin Peaks. Det är synd om sommaren - jag har jobbat hela och känner inte ens att den har varit eller är. Tråkigt.

Semester, wiihoo!

Nu har jag semester i nio dagar. Fantastiskt härligt!!! Jag behöver sömn och vila mer än (den påstådde) Jesus behövde komma ner från (det påstådda) korset.

I helgen blir det bara alone-time - fixa, pula, läsa, sova, sova. På måndag klockan tolv står jag på Centralen och gråter, för då kommer Hjärtat äntligen hem. Efter några kärleksdagar blir det lite vänumgänge, lite vin, lite mat, eventuellt lite Magnus Betnér. Och slutligen, från och med nästa lördag då min semester är slut, är det endast nio jobbnätter kvar. Jag klagar egentligen inte, då jag har tjänat en hel del pengar - men jag har slitit som en slav.

Jag inledde min semester med denna fantastiskt fina rosett/brosch i korall och beiget. Jag anser nämligen att allt skall firas - och det så mycket man bara kan.

Glad, glad!

Jag är så himla glad i dag! Jag lyckades sova hela natten i natt, 22-07, och det var så skönt! Sedan börjar saker äntligen röra på sig ekonomiskt, och snart kommer jag att sluta vara fattig som en kyrkråtta utan faktiskt ha kronor att räkna .. om man säger så, hehe. Sedan kom jag i går kväll på att jag ju börjar skolan om exakt en månad! Och nu, en dag senare, är det ju mindre än en månad kvar :)

Jag räknar väl nästan inte med Stockholm längre. Den där lägenheten som jag "typ" hade fixad är inte aktuell längre (ägaren valde att flytta tillbaka), och framför allt har jag ju en himla dålig reservplacering - i denna lågkonjunktur när så många har sökt. Det känns som att det så här nära inpå terminsstart skulle bli en himla massa meck med oförberedd flytt, nytt bostadsletande och allt, även om jag skulle komma in .. Ja, ni fattar säkert. Jag har kollat bostäder en del, utan att hitta något som verkar tillräckligt bra. Jag vill inte ha något möblerat rum hemma hos någon eller några ockerpriser (och jag vill särskilt INTE ha något möblerat rum hos någon ensamstående mamma med tre barn, som röker inomhus och har hund som man skall ställa upp på att rasta (vad är det med folk egentligen!?)). Och sedan skulle min lägenhet här behöva hyras ut, vilket jag inte ens kan sätta i gång med utan ett antagningsbesked. Jag har förstås inte helt avskrivit det hela (men ändå). Men jag fortsätter ju i Göteborg och det är verkligen inte fel! Det är ju inte så att jag inte har några fler kurser jag vill läsa, om man säger så .. I höst kommer jag att läsa en heltidskurs med vanlig undervisning och en halvtidskurs på distans (om jag får ihop det). Och söka till Umeå nästa höst!

Vidare har jag fått mitt CSN-lån beviljat. Jag är så glad att jag inte är en av dem som CSN strular/har strulat för. När jag kollar mitt senaste beslut, tog det dem en dag att fixa allt .. Vidare har jag unnat mig fina saker denna månad (tre(!) parfymer, ett nagellack, ett rouge) och vidare innebär "skolstart om mindre än en månad" att det är mindre än en månad kvar att jobba! Halleluja! Visserligen kommer jag att jobba några nätter/månad hela hösten, men det är ingenting jag bekymrar mig om. Och, sist men inte minst, kommer Hjärtat hem från lapphelvetet rätt snart.

Åh, jag längtar så efter allt det där och det rör äntligen på sig!

Nu skall jag ner och handla mat. Puss.

Jag emigrerar snart!

Fan, vilket pissväder det är - varenda jävla dag!!! Jag skall fan flytta till Jordanien.

Mera "ekologisk mat inte bättre".

Man kan nästan tro att jag är på en räd mot ekologisk mat - men vad göra när inläggen serveras mig på det här viset? I mitt förra inlägg om saken skrev jag att jag eventuellt kunde tänkas köpa ekologisk mat om den är mer näringsrik. Men, nej - den är inte ens det!

Glädje!

Jag är alldeles jättetrött, hungrig och har ett öppet sår MITT ÖVER långfingrets topp (hur fan jag nu fick det) - men utöver det mår jag alldeles strålande! Jag är glad-GLAD. Så där sprudlande och glatt-glad :)

På grund av allt mitt slit på jobbet bestämde jag tidigare i dag att jag skulle unna mig något. Det blir ju en del pengar över efter att den där skulden är betald, pengar som allihopa skall sparas. Men en tusenlapp på mig själv, det kan jag unna mig! Så ett efterlängtat NARS-rouge och några skivor senare, sitter jag och bevakar två parfymauktioner jag är delaktig i .. hehehehe. Och så är jag kärlekskrank till tusen! Kom hem nu!!

Nu skall jag äta och sedan till jobbet, puss och kram!

Jag bara undrar.

En tanke slog mig medan jag stod i köket på jobbet och fixade med några saker: När är egentligen nog? När kommer man att vara mer värd än pengarna man kan dra in?

Jag menar .. De här fem extranätterna jag gjorde. De fem extranätterna som slet ut mig, som har fått mig att vakna kl. 03 med magen skrikande efter frukost(!), som har fått blodsockret att åka Balder, som har förstört min sömn alldeles .. De tio nätterna på raken jag gjorde. Skulle jag göra om det? Tja .. Det var ju ändå fem extranätter för åtta tusen kronor i rena pengar. Ja, det är väl det värsta. Det skulle jag. Denna gång är väl i och för sig aningen speciell, då jag har en skuld på nio tusen som dessa pengar kommer att skyfflas över i på en gång när de anländer med nästa lön .. Men ändå. Även om dessa pengar ändå kommer att ha varit slitpengar - åtta tusen till? Säg till exempel nästa år? När chefen ändå är så glömsk att hon sätter in mig på kvalificerad övertid? Det är väl det .. jag skulle ha gjort om det. För pengarna. Men när blir man själv mer värd än de där pengarna man kan dra in genom att slita lite mer, lite till? För jag vet att jag hade tagit en elfte natt på raken också, om den krisen hade råkat uppstå på jobbet den morgonen jag gick av (fast det faktiskt bara för att också den hade varit kvalificerad övertid för mig) - men när blir man själv, ens hälsa och välmående mer värd än pengarna man kan dra in genom att sträcka på den där hälsan lite till, nagga den lite i kanten?

Antagligen när man egentligen inte behöver pengarna till något särskilt, något viktigt, något speciellt. (Förhoppningsvis hinner man inte bli girig fram till dess.) Eller när man redan har en del. Ja, det tror jag på. När man redan har en del - när man har kunnat få sitt lystmäte stillat till en tillräckligt stor del. Jag är väl inte där än.

Jobbigt.

EXAKT samma visa som i går: vaknar en helt galen tid på morgonen (i går 03, i dag 04), vrålhungrig. Skulle kunna äta upp en megastor häst. Denna gång dessutom skakis och bakis efter sömntablett. Våndas. Kan inte sluta tänka på mat. Är jättetrött, men kan inte somna om. Kommer till slut fram till att det enda sättet att få göra det, är att gå upp och äta. (Det värsta, det värsta är ändå sockersuget! Jag är sugen på precis ALLT.)
En mastodont-sådan i dag; i går var bara en vanlig. I dag: stora mackor, två kokta ägg, massor av kaviar, grekisk yoghurt med massor av bär. Efter det hoppas jag kunna somna om och sova en stund.

I dag, till skillnad från i går, har jag massor med saker jag behöver göra. Hämta upp Hjärtats post, en hel del ärenden på stan och bio+middag kl. 19 och framåt. Buss till jobbet kl. 22.25. Det skulle alltså aldrig gå att sova till 17.30 som i går.

Nu skall jag alltså äta min frukost och sedan sova en stund till. Jag är så sömntablettsdåsig - vilket var något jag tog i går kväll enbart för att jag hade sovit hela dagen i går. Jag hatar sömntabletter.

Ja, ja, allt detta .. Så går det väl när man har jobbat tio nätter på raken. Så går det.

Just snyggt, just snyggt!

Jag somnade så fint i går kväll kl. 23. Jättetrött och i ett perfekt sleeping mode. Vaknade jättevarm och vrålhungrig kl. 03. Efter två timmars försök att somna om, insåg jag att enda sättet skulle vara att gå upp och äta frukost. Sagt och gjort, och jag la mig igen kl. 07. SOV TILL 17.30. FÖRBANNADE JÄVLA SKIT. Så nu blir det till att äta något och sedan knarka något. Jag måste ju få sova i natt!

Nu skall jag dessutom börja med att inte sova så länge på dagen när jag har jobbat. Till typ kl. 14. Det är nitton nätter kvar av sommarjobbet, det är inte så mycket. Det skall bli skönt när de är över!

Ha!

Jag vet inte om jag köper något ekologiskt alls. Och gör jag det, är det för att det smakar godare, är näringsrikare eller något liknande - aldrig medvetet för miljöns skull. Folk som ekologivränger ut och in på sig själva .. En jävla fluga, det är vad det är! Om två år kommer alla att göra något annat - och svära lika mycket vid det.

Kvällen.

Het, het, heeeet dusch, hårtvätt och inpackning, skrubbvantar, manikyr, pedikyr, krämer, nagellack 20 x 3 lager + under- och överlack. En vanlig dusch, helt enkelt.

Jag går aldrig, aldrig utan nagellack. Okej, sammantaget kanske en vecka/år, men det är allt. Jag vet inte hur andra klarar det. Jag vill inte klara det. Det ser så naket och fult ut på mig - framför allt naket. Det är väl för att jag är van. Fast det ser faktiskt naket ut på andra också, för den delen.

Nu skall jag ringa min mor och Hjärtat och sedan se på film. Ils - Them. Inte för att det är en bra film; i själva verket är det en sopfilm utan dess like. Men den har vissa element jag drömmer om. Inte skräcken och de terroriserande barnen (faktiskt inte), utan ett hus lite avsides någonstans i ett främmande land. Jag vill inte bo i Sverige hela livet, även om jag älskar Sverige. Jag tror inte att jag kommer att göra det heller - i alla fall inte hela tiden. Men, framför allt: Det värsta som finns vore ju att stagnera, och världen har dessutom aldrig varit så öppen och lättillgänglig som nu. Så många vägar, så många möjligheter - och så skall man sitta och mögla på ett och samma ställe hela livet? När världen är så vacker och livet (förhoppningsvis) så långt? Nej, hujeda mig. Så bisarrt!

Världens kanske näst bästa bok.

Just nu håller jag på att läsa en bok som heter Kosmokomik. Den är skriven av en italiensk författare som heter Italo Calvino och första gången den gavs ut på svenska var år 1968 av Bonniers. Denna bok är helt hysteriskt rolig! Den är det bästa jag har läst sedan Liftarens guide till galaxen (i den genren, får jag då påpeka - mycket vatten har flutit under bokbroarna sedan jag läste Lgtg och jag har läst en hel del bra böcker). Här är länken; köp den, köp den, köp den!!!

Jag skulle egentligen ha kunnat slå upp vilken sida som helst och skrivit av några citat till er, så bra är den, så bra är varje sida. Allting är så himla bra, så roligt att jag fnittrar för mig själv mest hela tiden. Samtidigt är boken så intelligent och meningarna ibland så vindlande (och långa), att jag ibland får gå tillbaka och läsa om vissa saker både tre och fyra gånger, för att helt och fullt lyckas följa logiken och det författaren vill ha sagt.

I korta drag handlar boken om .. rättare sagt, den går ut på att förklara olika vetenskapliga skeenden i rymden (det man kallar astrofysik), genom att berätta en historia om varje. Varje kapitel/novell börjar med några meningar där en viss fakta presenteras, som till exempel på sidan 34: Solen som befinner sig i Vintergatans yttre zon behöver cirka 200 miljoner år för att fullborda ett helt galaktiskt varv. Och då följer en berättelse där denna fakta vävs in.

Hör bara:

"Den lägsta punkten av sin omloppsbana passerade Månen utanför Zinkskären. Vi brukade fara ut dit i den sortens roddbåtar som man hade på den tiden, runda och platta och av kork. Vi var rätt många ombord: kapten Vhd Vhd, hans fru, min dövstumma kusin och ibland också lilla Xlthlx som då väl var tolv år."

"Nu frågar ni mig förstås vad tusan vi hade på Månen att göra och det ska jag förklara. Vi var där och hämtade mjölk" ..

"Om Rwzfs lekte, så var det ett tecken på att han hade hittat något nytt. Ja i fortsättningen sa man förstås med sedvanlig överdrift att han hade hittat en sten. Någon sten var det inte, men säkert en klimp av mera solid materia eller vi kan säga mindre gasartad. För sin del gav han aldrig klart besked på den punkten, tvärtom berättade han allt möjligt som föll honom in, och när den epok inträffade då nickel bildades och det inte talades om annat än nickel, så sa han: "Just det - det var nickel, jag lekte med en nickeldank!" Och därför fick han öknamnet Nickel-Rwzfs. (Inte som någon nu påstår, att han kallades så för att han hade blivit nickel och inte lyckats komma längre än till mineralstadiet, efterbliven som han var; så är det inte, jag säger det av sanningskärlek, inte för att det är fråga om min bror: han hade alltid varit lite efter, det är sant, men han var inte en metallisk typ, snarare lite geléaktig; till den grad att han när han ännu var bara barnet gifte sig med en alg, en av de första, och sen hörde vi aldrig något mer av honom.)"

"Rwzfs, varför har du satt eld på mormor?"

Så, så är det. Världens kanske bästa bok efter Liftarens guide till galaxen.Tyvärr är den bara på drygt hundrafemtio sidor, men som tur är har jag en annan bok av samma författare som snart skall komma på tur - efter denna bok och Goda omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett.

(Jag vet inte varför texten blev så här cerebral paresigt ihopklämd, och jag vet inte heller hur jag skall fixa det. Rättare sagt: det GÅR INTE. JÄVLA HELVETE.)

Parodin är inte död!

Det är länge sedan jag slutade läsa den där påstådda psykopatens blogg. Hybris är en egenskap jag inte klarar av - och det är precis vad så gott som alla hans inlägg på ett eller annat vis handlar om. Jag kan bara inte tro att det är sant att någon skulle sitta och dregla över honom och sättet han framställer sig själv på, som många påstås göra. Totalt obegripligt! Hur som helst, den enda anledningen till att jag nu har börjat läsa den mycket ocharmiga bloggen igen, är denna fantastiska parodiblogg. I stort sett vartenda inlägg som läggs upp hos "psykopaten", får snabbt ett parodiinlägg. Helt klart min favoritblogg just nu! (Min favorithumorsort är för övrigt alla slags parodier, vass sarkasm och ironi. Aldrig är jag så vass och snabbtänkt som när det gäller att driva med någon, aldrig skrattar jag så rått som åt sådan sorts humor.)

En annan parodiblogg som finns, i alla fall ett inlägg då och då, är denna som parodierar Niotillfem-Sandras pojkvän, som tidigare benämndes Vinden i hennes blogg. Nu benämns han kort och gott Ludde - som man får anta är hans riktiga namn. Jag har inte plöjt igenom hela bloggen så jag har inte helkoll, men de inlägg jag har läst har varit roliga.

Psykopatparodibloggen har jag däremot läst igenom hela, och det i ett svep - så bra är den. Jag skrattade som jag skrattar när något är riktigt roligt - så där att jag inte får luft och det som kommer ut mer liknar ett lösryckt, bubbligt fnitter med ständiga pauser än ett sammanhängande asgarv. Men så är ju det bästa skrattet det som inte ens låter en andas!



Det är ont om bra parodibloggar. Fast för att en sådan blogg skall vara lyckad, krävs det ju att man känner till bloggen som parodieras; och det blir ännu roligare om man delar åsikt med den som parodierar om den som parodieras. Sedan krävs även den generella viljan att läsa ännu en blogg (eller två), och där brister jag mest. Jag blir alltid så glad när jag kan avskriva ännu en blogg från min bokmärkeslista (senast Blondinbella. Jag tröttnade bara.).

Nu skall jag sova. Att jag ens har suttit uppe för att skriva detta när jag borde sova, är otroligt. Men vad gör man inte?